Lombardlån är ett kortfristigt lån mot pantförskrivning av aktier, obligationer, reverser, växlar eller annat är lätt att sälja, t. ex. ädla metaller. Lombardlån förekommer inte längre i Sverige.

Penningväxlaren av Rembrandt, 1627.

Särskilt i Tyskland användes benämningen lombardlån i samband med olika slag av utlåning på kort tid för att beteckna en engångskredit i motsats till de kreditformer, som medger omsättning med avbetalning eller hel förnyelse av lånet. Alltefter arten av olika panter talar man om värdepappers- och varulombard, växel- och valutalombard o.s.v.

Vid belåning lägges huvudvikten vid att panten är god och lätt realiserbar, medan den personliga kreditvärdigheten kommer i andra hand, även om den givetvis inte lämnas utan hänsyn. Lånegränsen varierar alltefter pantens art, känslighet för prisfluktuationer m.m. Goda värdepapper, som statsobligationer, belånades upp till c:a 90%, medan aktier och varor, som ofta kan utsättas för prisförändringar, endast belånas till ca 50 %.

Lombardlån härstammar från senmedeltiden då norditalienska (Lombardiet) städer var finansiella centrum i Europa. Bankerna där expanderade sin verksamhet till andra länder som Tyskland, Frankrike och England.[1]

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Lombardlån Store norske leksikon