Wikipedia

Leonard McCoy

karaktär i Star Trek
Uppslagsordet ”Dr. McCoy” leder hit. För seriefiguren från Marvel Comics vars riktiga namn är Dr. Hank McCoy, se Beast.

Dr. Leonard H. "Bones" McCoy är en fiktiv rollfigur i Star Trek-franchisen.[2] Han spelades först av DeForest Kelley i originalserien Star Trek, och medverkar även i den animerade serien Star Trek, de första sex filmerna, Star Trek: The Next Generations pilotavsnitt, samt i flera böcker, serietidningar och spel.[3] Karl Urban tog över rollen år 2009 i filmen Star Trek,[4] en roll han senare återkom till i uppföljaren Star Trek Into Darkness (2013).

Leonard H. McCoy
Star Trek-rollfigur
DeForest Kelley som Leonard McCoy på ett publicitetsfotografi för original Star Trek
SkådespelareDeForest Kelley
Karl Urban
Anknytning
LojalitetStjärnflottan
GradKommendörkapten
BefattningChefsläkare
Information
ArtMänniska
KönMan
HemvärldJorden
Född20 januari 2218[1]
Dödokänd

Rollfiguren Leonard McCoy dyker inte upp i de två pilot-avsnitten för serien, "The Cage" och "Where No Man Has Gone Before". (Mark Piper heter chefsläkaren i Where No Man Has Gone Before.)

Biografi redigera

McCoy föddes den 20 januari 2218.[1][5]:257-258 Han utbildade sig vid University of Mississippi[3] och är frånskild.[6] År 2266 fick han posten som chefsläkare på USS Enterprise under kapten James T. Kirk som kallar honom för "Bones".[3] McCoy och Kirk är goda vänner.[5]:146 Den passionerade, ibland elake, McCoy diskuterar ofta med Kirks andre förtrogne, vetenskapsofficeren Spock,[2] och är ibland trångsynt mot Spocks vulcanska arv.[7] McCoy spelar ofta rollen som Kirks samvete, och utgör en motvikt till Spocks logik.[2] Han är misstänksam mot teknologi,[8] särskilt mot transportören,[3] då han som läkare föredrar mindre ingripande behandling och tror på kroppens medfödda återhämtningskrafter.[2] Rollfigurens smeknamn "Bones" är en ordlek på bensågare, ett epitet för läkare,[9] i synnerhet de som är kvalificerade kirurger.[10]

När Kirk begär att McCoy återtar sitt uppdrag i Star Trek: The Motion Picture (1979);[3] klagar en bitter McCoy över att vara "utarbetad".[11] Spock flyttade över sin katra (sina kunskaper och upplevelser) till McCoys sinne innan han dog i Star Trek II: Khans vrede (1982).[3] Detta orsakar psykiskt lidande för McCoy, som i Star Trek III (1984) hjälper till att återställa Spocks katra till hans återuppväckta kropp.[3] McCoy återansluter sig till Kirks besättning ombord på USS Enterprise-A i Star Trek IV: Resan hem (1986).[3] I Star Trek V: Den yttersta gränsen, avslöjar McCoy (genom ingripande av Spocks bror Sybok) att han hjälpte sin far att begå självmord för att befria honom från sina smärtor. Strax efter detta fick forskare fram ett botemedel mot faderns sjukdom och han bar med sig skulden om detta för resten av sitt liv. I Star Trek VI: The Undiscovered Country (1991) flyr McCoy och Kirk från ett Klingonfängelse och besättningen på Enterprise stoppar en komplott för att förhindra fred mellan Federationen och Klingonimperiet.[3] Kelley repriserade rollen för pilotavsnittet, "Encounter at Farpoint" för TV-serien Star Trek: The Next Generation (1987), och begärde inte mer än det lägsta Screen Actors Guild-arvodet för sitt framträdande.[12]

I avsnittet "The Survivor" från Star Trek: The Animated Series nämner McCoy att han har en dotter. Chekovs vän Irina i originalseriens avsnitt "The Way to Eden" skrevs ursprungligen som Dr. McCoys dotter Joanna, men detta ändrades innan avsnittet spelades in.[13]

Alternativ tidslinje redigera

I 2009 års Star Trek-film, som äger rum i en "alternativ, parallell" verklighet,[14] blir McCoy och Kirk vänner vid Starfleet Academy, som McCoy går med i efter en skilsmässa, som han beskriver som "left [him] nothing but [his] bones." Denna replik, som är improviserad av Urban,[15] förklarar hur McCoy kom att kallas Bones. McCoy hjälper senare till att få Kirk posterad ombord på USS Enterprise.

Ursprung och utveckling redigera

 
DeForest Kelley spelade McCoy mellan 1966 och 1991.

Star Treks skapare Gene Roddenberry hade tidigare arbetat med Kelley på olika TV-piloter,[16] och Kelley var Roddenberrys första val till att spela chefsläkaren ombord Enterprise.[17] Men för den avvisade första piloten "The Cage" (1964), valde Roddenberry att följa regissören Robert Butlers val av John Hoyt för att spela rollen som Dr. Philip Boyce.[18] För den andra piloten, "Where No Man Has Gone Before" (1966), accepterade Roddenberry regissören James Goldstones val att ge Paul Fix rollen som Dr. Mark Piper.[19] Även om Roddenberry ville att Kelley skulle spela rollen som rymdskeppets chefsläkare, la han inte fram dennes namn till NBC, trots att kanalen sällan "avvisade" de skådespelare som Roddenberry föreslog.[17]

Kelleys första framträdande som doktor Leonard McCoy var i "The Man Trap" (1966). Trots hans framträdande rollfigur, medgav hans kontrakt bara att han omnämndes som en sidoroll. Det var inte förrän den andra säsongen som hans roll, på uppmaning av producenten Robert Justman, började omnämnas som en huvudroll.[20] Kelley var orolig över Star Treks framtid, då han sade till Roddenberry att serien "kommer att bli den största hiten eller den största missen som Gud någonsin gjort".[5]:146 Kelley spelade McCoy i hela originalserien och gjorde rösten till rollen i den animerade serien.[2]

Kelley, som i sin ungdom hade velat bli läkare,[21] tog med delar av upplevelser från sitt eget liv när han spelade McCoy. En läkares "sakliga" information angående Kelleys mors obotliga cancer var det "slipande sandkornet" som han använde när han skapade McCoys karaktär.[5]:145 Star Trek-författaren D. C. Fontana sade att medan Roddenberry skapade serien, skapade Kelley i huvudsak McCoy. Kelley hade ett finger med i spelet angående den kompletta utvecklingen av McCoy som roll.[5]:156

"Utsökt kemi" mellan Kelley, William Shatner och Leonard Nimoy manifesterades i deras framförande som McCoy, kapten James T. Kirk och vetenskapsofficeren Spock.[5]:154 Nichelle Nichols, som spelade Uhura, kallade Kelley för sin "kaxiga gentlemannavän".[5]:154 Vänskapen mellan afroamerikanen Nichols och sydstataren Kelley var en tydlig manifestation av det budskap som Roddenberry hoppades kunna förmedla genom Star Trek.[5]:154

För filmen Star Trek (2009), såg manusförfattarna Roberto Orci och Alex Kurtzman McCoy som en "skiljedomare" i Kirk och Spocks relation.[22] Medan Spock representerade "extrem logik, extrem vetenskap" och Kirk symboliserade "extrema känslor och intuition", sågs McCoy som "en mycket färgstark läkare, i huvudsak en mycket humanistisk vetenskapsman" representerande de "två ytterligheter som ofta fungerat som det lim som höll trion samman."[22] Manusförfattarna valde att avslöja att McCoy blev vän med Kirk först, och därmed förklara den "partiskhet" som finns i deras vänskap och varför han ofta var "lite avvisande" mot Spock.[22] Urban sade att manuset låg "mycket nära" originalrollen, inklusive den "stora medkänsla för mänskligheten och känslan av lättretlighet" med vilken Kelley genomsyrade rollen.[23] Urban tränade med en dialektcoach för att skapa McCoys brytning.[23] Urban återkom till rollen i Star Trek Into Darkness.[24]

Mottagande och kulturell påverkan redigera

McCoy är någon som Kirk avlastar sig själv inför och är en kontrast till Spock.[20] Han är Kirks "vän, personlige bartender, förtrogne, kurator och präst".[25] Urban sade att McCoy har en "känsla av lättretlighet, med verklig passion för livet och att göra det rätta", samt att "Spocks logik och McCoys moral gav Kirk fördelen av att ha tre hjärnor istället för bara en."[26] Jennifer Porter och Darcee McLaren skrev att McCoy är ett "oavsiktligt"[7] exempel på hur "irrationella fördomar och fixeringar, önsketänkande och känslomässiga resonemang, förnekelse och förtryck, samt olösta neurotiska störningar" kompromissar med "vetenskaplig rationalitet" i Star Trek.[27]

Kelley sade att den största glädje han kände vid Star Trek-konventen var när personer berättade att de valde läkaryrket på grund av rollfiguren McCoy.[28]

Med hänvisning till filmen från 2009, kallade The Guardian Urbans tolkning av McCoy för en "odelad framgång",[29] medan The New York Times refererade till rollfiguren som "vildsynad och rolig".[30] Slate.com sade att Urban kom närmare än de andra skådespelarna att härma en rollfigurs ursprungliga skildring.[31]

"He's dead, Jim." redigera

Ett tjugotal gånger i den ursprungliga Star Trek, förklarar McCoy någon eller något avliden med repliken, "He's dead", "He's dead, Jim", eller något liknande. Frasen anses vara en catchphrase till rollfiguren,[32][33][34] även om skådespelaren Kelley ogillade att upprepa sådana repliker,[5]:166 och vägrade att säga det i Khans vrede när Spock är nära döden (James Doohan som Montgomery Scott säger istället "He's dead already").[5]:249 Repliken har uppträtt i populärkulturen som en generell metafor, där den används i olika sammanhang som beskrivningar av en okänslig elektronisk krets,[35] ett exempel på hur man lägger till en ljudfil för att fungera som ett varningsljud i ett datorsystem,[36] och ett belysande citat om hur man vet om ens motståndare har förstörts i en actionhjälte spel.[37] Litteraturprofessorn Henry Jenkins vid USC citerade Dr. McCoys replik "He's dead, Jim" som ett exempel på fans som aktivt deltar i skapandet av en underjordisk kultur där de får njutning genom att upprepa minnesvärda repliker som en del av att bygga nya mytologier och alternativa sociala gemenskaper.[38] Google Chrome använder frasen som ett felmeddelande.[39] Kelley skojade om att repliken skulle ristas in på hans gravsten.[34]

"Dammit, Jim! I'm a doctor, not a(n)..." redigera

En annan av McCoys catchphrases är hans "I'm a doctor, (Jim) not a(n)..." uttalanden,[40] som användes 11 gånger.[5]:166 McCoy upprepar repliken när han måste utföra en uppgift utöver sin medicinska kompetens, som exempelvis det "klassiska ögonblicket" när han konfronteras med den ovanliga kiselbaserade utomjordingen Horta i "Devil in the Dark" (1967), där han säger, "I'm a doctor, not a bricklayer."[41] Dr. Julian Bashir (Alexander Siddig) från Star Trek: Deep Space Nine, Doktorn från Star Trek: Voyager, två andra akuthologram (ett i Star Trek: First Contact och den andra i Voyager-avsnittet "Message in a Bottle") samt Dr. Phlox från Star Trek: Enterprise använder samtliga variationer av denna replik, vilket också har tagit sig in i många andra serier såsom Stargate Atlantis,[42] Robot Chicken,[43] Terra Nova,[44] och Vänner. I en parodisketch under titeln "The Restaurant Enterprise", från ett avsnitt av Saturday Night Live, Kirk (gästvärd William Shatner) leder McCoy (Phil Hartman) för att hjälpa en man som kvävs. McCoy fäller följande kommentar, "Dammit, Jim! I'm a doctor, not a ... (plötsligt inser situationen, något generad) Oh ... oh, sure." I ett avsnitt av In Living Color, en av parodisketcherna skämtar med den avancerade åldern av de viktigaste av Star Trek-skådespelarna. McCoy visas som ett skelett i en rullstol, och infaller, "Dammit, Jim! I'm a corpse, not a doctor!" DeForest Kelley själv parodierade frasen i en reklamfilm för Trivial Pursuit ("How should I know? I'm an actor, not a doctor").[45][46] Frasen dyker även upp i 2009 års film, där McCoy (Karl Urban) säger "I'm a doctor, not a physicist" to Spock. En annan referens till catchfrasen återfinns i Den galopperande detektiven där skådespelaren Jim Carrey letar efter ledtrådar vid en delfintank, får veta att han måste skynda och säger "Dammit, Jim! I'm a doctor, not a poolman." I spåret Dr. McCoy av den svenska syntpopgruppen S.P.O.C.K innehåller låttexten flera referenser till ovanstående fraser.

Medverkan redigera

 
Karl Urban spelade doktor McCoy i filmen Star Trek från 2009 och dess uppföljare Into Darkness från 2013.

McCoy medverkar i följande serier och filmer:

Star Trek
Star Trek: The Animated Series
Star Trek filmer
Star Trek: The Next Generation

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Mandel, Geoffrey (1980). USS Enterprise Officer's Manual. 201W 18th St. Apt 20A, New York, NY. 10011: Interstellar Associates. sid. 21. http://www.cygnus-x1.net/links/lcars/USS-Enterprise-Officers-Manual.php 
  2. ^ [a b c d e] Asherman, Alan (1993-05-01). The Star Trek Compendium. ISBN 978-0-671-79612-9 
  3. ^ [a b c d e f g h i] Okuda, Mike and Denise Okuda, with Debbie Mirek (1999). The Star Trek Encyclopedia. Pocket Books. ISBN 0-671-53609-5 
  4. ^ ”And Karl Urban as McCoy!”. Viacom. 17 oktober 2007. Arkiverad från originalet den 3 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100703230327/http://www.startrek.com/startrek/view/news/article/2310434.html. Läst 26 januari 2009. 
  5. ^ [a b c d e f g h i j k] Rioux, Terry Lee. From Sawdust to Stardust: The Biography of DeForest Kelley, Star Trek's Dr. McCoy. Simon & Schuster. ISBN 978-0-7434-5762-0. http://books.google.com/books?id=fHqtNdfIdi8C&printsec=frontcover&dq=rioux+kelley&hl=en&ei=-E-FTYfJO4P0tgOY49hP&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CCkQ6AEwAA#v=onepage&q&f=false 
  6. ^ Okuda, Michael & Okuda, Denise (1996). Star Trek Chronology: The History of the Future. Pocket Books. ISBN 0-671-53610-9 
  7. ^ [a b] Porter, Jennifer E. & McLaren, Darcee L. (1999). Star Trek and Sacred Ground. SUNY Press. sid. 58. ISBN 978-0-7914-4334-7 
  8. ^ Bruno, Mike (18 oktober 2007). ”Abrams' 'Trek' Casts Kirk and Bones”. Entertainment Weekly. Arkiverad från originalet den 7 november 2014. https://web.archive.org/web/20141107160954/http://www.ew.com/ew/article/0,,20152931,00.html. Läst 26 januari 2009. 
  9. ^ Schnakenberg, Robert (2007). Sci-Fi Baby Names: 500 Out-of-This-World Baby Names from Anakin to Zardoz. Quirk Books. ISBN 978-1-59474-161-6 
  10. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 december 2011. https://web.archive.org/web/20111209061543/http://www.medterms.com/script/main/art.asp?articlekey=9943. Läst 13 maj 2013. 
  11. ^ Screenplay by Harold Livingston, story by Alan Dean Foster, directed by Robert Wise. Star Trek: The Motion Picture. ”Your revered Admiral Nogura invoked a little-known, seldom-used 'reserve activation clause.' In simpler language, Captain, they drafted me.” 
  12. ^ Nemeck, Larry (2003-01-07). Star Trek: The Next Generation Companion. Pocket Books. ISBN 978-0-7434-5798-9 
  13. ^ Joanna Arkiverad 10 augusti 2009 hämtat från the Wayback Machine. precursor to The Way to Eden
  14. ^ Burr, Ty (5 maj 2009). ”Star Trek”. The Boston Globe. s. 1. http://www.boston.com/ae/movies/articles/2009/05/05/a_fresh_frontier/. Läst 6 maj 2009. 
  15. ^ Star Trek DVD commentary
  16. ^ ”DeForest Kelley profile at Startrek.com”. Arkiverad från originalet den 8 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100708062933/http://www.startrek.com/startrek/view/library/cast/bio/69074.html. Läst 25 januari 2009. 
  17. ^ [a b] Solow, Herbert & Justman, Robert (1997). Inside Star Trek The Real Story. Simon & Schuster. sid. 152. ISBN 0-671-00974-5 
  18. ^ Solow, Herbert & Justman, Robert (1997). Inside Star Trek The Real Story. Simon & Schuster. sid. 37. ISBN 0-671-00974-5 
  19. ^ Solow, Herbert & Justman, Robert (1997). Inside Star Trek The Real Story. Simon & Schuster. sid. 75. ISBN 0-671-00974-5 
  20. ^ [a b] Solow, Herbert & Justman, Robert (1997). Inside Star Trek The Real Story. Simon & Schuster. sid. 240. ISBN 0-671-00974-5 
  21. ^ ”Star Trek's Dr McCoy dies”. BBC. 11 juni 1999. http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/americas/367110.stm. Läst 26 januari 2009. 
  22. ^ [a b c] ”Orci & Kurtzman: How Star Trek deals with Kirk, Spock and McCoy”. Sci Fi Wire. 25 mars 2009. Arkiverad från originalet den 27 april 2009. https://web.archive.org/web/20090427202732/http://scifiwire.com/2009/03/orci-kurtzman-how-star-tr.php. Läst 8 maj 2009. 
  23. ^ [a b] ”Karl Urban”. IESB.net. 17 januari 2008. Arkiverad från originalet den 17 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090317071342/http://www.iesb.net/index.php?option=com_seyret&Itemid=227&task=videodirectlink&id=522. Läst 26 januari 2009. 
  24. ^ http://www.celebuzz.com/2012-09-22/dredd-3d-star-karl-urban-star-trek-into-darkness-will-be-epic-emotional-exclusive-video/
  25. ^ Whitney, Grace Lee & Denney, James D. (1998). The Longest Trek: My Tour of the Galaxy. Quill Driver Books. sid. 84. ISBN 978-1-884956-03-4 
  26. ^ ”Urban On Star Trek & McCoy”. Sci Fi Pulse. 18 juli 2008. Arkiverad från originalet den 5 december 2008. https://web.archive.org/web/20081205194252/http://scifipulse.net/?p=581. Läst 26 januari 2009. 
  27. ^ Porter, Jennifer E. & McLaren, Darcee L. (1999). Star Trek and Sacred Ground. SUNY Press. sid. 51. ISBN 978-0-7914-4334-7 
  28. ^ Shatner, William (2008). Up Till Now: The Autobiography. Macmillan. sid. 149. ISBN 978-0-312-37265-1 
  29. ^ Hoad, Phil (21 april 2009). ”JJ Abrams's Star Trek: we have liftoff”. The Guardian (London). http://www.guardian.co.uk/film/filmblog/2009/apr/21/star-trek. Läst 22 april 2009. 
  30. ^ Dargis, Manohla (8 maj 2009). ”A Franchise Goes Boldly Backward”. The New York Times. http://movies.nytimes.com/2009/05/08/movies/08trek.html?partner=rss&emc=rss. Läst 7 maj 2009. 
  31. ^ Stevens, Dana (6 maj 2009). ”Go See Star Trek”. Slate.com. http://www.slate.com/id/2217854/. Läst 7 maj 2009. 
  32. ^ Porter, Jennifer E. (1999). Star Trek and Sacred Ground: Explorations of Star Trek, Religion, and American Culture. SUNY Press. sid. 127. ISBN 0-7914-4334-5 
  33. ^ Amesly, Cassandra (1990). ”How to Watch Star Trek”. Cultural Studies: Volume 3, Number 3. Routledge. sid. 68–69. ISBN 0-415-03743-3. Läst 7 april 2009. ”Equally part of typical episodes are a series of lines that fans readily recognize: some that are favorites in particular episodes (such as the 'accoutrements' cited in the beginning commentary) and some which are closely identified with characters: Dr McCoy says, 'He's dead, Jim,' and 'I'm a doctor, not a — '; Spock remarks 'Fascinating' to occurrences which appear likely to kill or maim the crew…'” 
  34. ^ [a b] Kaplan, Anna L. (October 1999). ”Obituary: DeForest Kelley”. Cinefantastique 31 (8): sid. 62. http://books.google.com/?id=CYJZAAAAMAAJ. Läst 7 april 2009. ”Dr. McCoy's signature lines, "He's dead, Jim", and "I'm a doctor, not a bricklayer", will never be forgotten. In fact, Kelley joked that the line, "He's dead, Jim", would be written on his tombstone.”. 
  35. ^ Miller, Michael (2000). The Complete Idiot's Guide to Home Theater Systems. Alpha Books. sid. 210. ISBN 0-02-863939-1 
  36. ^ Pogue, David (2002). Mac OS X: The Missing Manual. O'Reilly Press. sid. 210. ISBN 0-596-00450-8 
  37. ^ Borgenicht, David (2002). The Action Hero's Handbook. Quirk Books. sid. 42. ISBN 1-931686-05-X 
  38. ^ Jenkins, Henry (1992). Textual Poachers: Television Fans & Participatory Culture. Routledge. sid. 76. ISBN 0-415-90572-9 
  39. ^ ”Google Chrome errors and crashes: "He's Dead, Jim!"”. Google Chrome Help. Google Support. http://www.google.com/support/chrome/bin/answer.py?answer=1270364. Läst 15 maj 2011. 
  40. ^ Butt, Miriam & Wohlmut, Kyle (2006). ”The Thousand Faces of Xena: Transculturality Through Multi-Identity”. Globalization, Cultural Identities, and Media Representations. SUNY Press. sid. 83. ISBN 0-7914-6683-3. Läst 7 april 2009. ”each character's role is clearly defined by his or her position on the ship, so much so that one of the show's many catchphrases was Dr. McCoy's recurring line, 'I'm a doctor, not a . . .'” 
  41. ^ Lass, Martin & Hilder, Rickie (2002). ”The Discovery of Chiron”. Musings of a Rogue Comet: Chiron, Planet of Healing (2nd). Galactic Publications. sid. 212. ISBN 0-9715924-2-X. Läst 7 april 2009. ”In a classic moment (episode: 'The Devil in the Dark'), McCoy, challenged with healing a being that was made more of rock than flesh, spouts out, 'I'm a doctor, not a bricklayer!'” 
  42. ^ "The Brotherhood". Stargate: Atlantis. Sci Fi Channel. 2005-01-03. Nr. 14, säsong 1.
  43. ^ "The Munnery". Robot Chicken. Cartoon Network. 2006-09-24. Nr. 12, säsong 2.
  44. ^ "Now you see me". Terra Nova. Arkiverad från originalet 2012-01-03. Arkiverad 3 januari 2012 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120103102217/http://thevoiceoftv.com/recaps-and-reviews/terra-nova-review-now-you-see-me. Läst 13 maj 2013. 
  45. ^ ”I'm a doctor, not a... Dr Leonard McCoy's much-parodied signature phrase”. Fortean Times. Arkiverad från originalet den 7 juni 2009. https://web.archive.org/web/20090607042552/http://www.forteantimes.com/specials/star-trek/1668/im_a_doctor_not_a.html. Läst 25 mars 2010. 
  46. ^ Stuart Elliott (22 september 1992). ”THE MEDIA BUSINESS: Advertising; Giving Familiar Brands a Second Chance”. The New York Times. http://www.nytimes.com/1992/09/22/business/the-media-business-advertising-giving-familiar-brands-a-second-chance.html?pagewanted=1. Läst 27 mars 2010. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Leonard_McCoy&oldid=54037441”