Lasioglossum perpunctatum[3] är en biart som först beskrevs av Ellis 1913. Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Lasioglossum perpunctatum
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
UndersläkteDialictus[1]
ArtLasioglossum perpunctatum
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum perpunctatum
Auktor(Ellis, 1913)
Synonymer

Halictus (Chloralictus) perpunctatus Ellis, 1913
Halictus brycinci Crawford, 1932
Dialictus perpunctatus (Ellis, 1913)
Dialictus highlandicus Mitchell, 1960
Lasioglossum (Dialictus) highlandicum (Mitchell, 1960)
Dialictus junaluskensis Mitchell, 1960

Lasioglossum (Dialictus) junaluskense (Mitchell, 1960)[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Huvudet och mellankroppen är metalliskt ljusgröna till blågröna hos honan, mera rent blåa hos hanen. Clypeus är svartbrun på den övre halvan, bronsfärgad på den undre och på området just ovanför clypeus[a]. Antennerna är mörkbruna, med undersidan av själva antennlederna rödbrun. Benen är bruna, med de fyra bakre fötterna rödbruna. Vingarna är halvgenomskinliga med gulorange ribbor. Bakkroppens sterniter[b] är bruna, medan tergiterna[b] vanligen är svagt metallglänsande gröna hos honan, bruna hos hanen. Bakkanterna på bakkroppssegmenten är genomskinligt gulbruna. Behåringen är vitaktig och förhållandevis gles; nederdelen av ansiktet hos hanen, och tergiterna 2 till 5 hos honan är dock tätare behårade. Honan är drygt 5 till drygt 6 mm lång, medan hanen är något mindre.[1]

Utbredning redigera

Biet är vanligt förekommande i Nordamerika från Nova Scotia i Kanada västerut till Manitoba och Colorado i USA. Fynd har gjorts så långt västerut som i Kalifornien, men det går inte att utesluta att dessa är av förväxlingsarter. Söderut når den North Carolina.[1]

Ekologi redigera

Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från flera familjer, som sumakväxter, korsblommiga växter, törelväxter, ärtväxter, slideväxter, portlakväxter, rosväxter, videväxter och potatisväxter.[1] Flygtiden varar mellan april och augusti.[6] Boet grävs ut under jorden.[7]

Bildgalleri redigera

Kommentarer redigera

  1. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
  2. ^ [a b] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,4 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 244–249. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 10 mars 2020. 
  2. ^ Lasioglossum perpunctatum (Ellis, 1913)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+perpunctatum. Läst 28 mars 2020. 
  3. ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+perpunctatum/match/1. Läst 26 mars 2020. 
  5. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  6. ^ Theodore, Mitchell (1960). ”Arkiverade kopian” (PDF, 13,3 MB). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station) (141): sid. 81–82. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160809213712/https://projects.ncsu.edu/cals/entomology/museum/downloads/Halictidae.pdf. Läst 22 maj 2018. 
  7. ^ Beth A. Choate, Paige L. Hickman och Erica A. Moretti (2018). ”Wild bee species abundance and richness across an urban–rural gradient” (på engelska). Journal of Insect Conservation 22: sid. 7. doi:10.1007/s10841-018-0068-6. https://www.researchgate.net/profile/Erica_Moretti3/publication/325386202_Wild_bee_species_abundance_and_richness_across_an_urban-rural_gradient/links/5c5477c4299bf12be3f3ea2c/Wild-bee-species-abundance-and-richness-across-an-urban-rural-gradient.pdf. Läst 28 mars 2020. 

Externa länkar redigera