Lapemis curtus[10] är en ormart som beskrevs av Shaw 1802. Lapemis curtus ingår i släktet Lapemis och familjen giftsnokar och underfamiljen havsormar.[11][12] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[11]

Lapemis curtus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljGiftsnokar
Elapidae
UnderfamiljHavsormar
Hydrophiinae
SläkteLapemis
ArtLapemis curtus
Vetenskapligt namn
§ Lapemis curtus
Auktor(Shaw, 1802)
Synonymer
Enhydris curtus BOULENGER 1896[2]
Hydrophis hardwickei BOETTGER 1888[3]
Hydrophis pelamoides HILGENDORF 1876[4]
Hydrophis fayreriana ANDERSON 1871[5]
Hydrophis brevis JAN 1863[6]
Hydrophis abbreviatus JAN 1863[6]
Hydrophis propinquus JAN 1859
Hydrophis (pelamis) pelamidoides FISCHER 1855[7]
Lapemis loreatus GRAY 1843[8]
Hydrophis pelamidoides SCHLEGEL 1837[9]
Hydrus curtus SHAW 1802[10]
Hitta fler artiklar om djur med

Arten förekommer i havet nära kusterna från Persiska viken över södra Indien, Sydostasien, den indonesiska övärlden, Filippinerna och Nya Guinea till norra Australien och Nya Kaledonien. Den kan dyka till ett djup av 55 meter. Denna orm föredrar områden med mjuk havsbotten. Individerna simmar ibland upp i floder med sötvatten. De äter olika fiskar, bläckfiskar och kräftdjur. Honor lägger inga ägg utan föder levande ungar.[1]

Flera exemplar dör när de hamnar som bifångst i fiskenät. I Sydostasien fångas ormen för hudens skull. Trots hoten är Lapemis curtus fortfarande vanligt förekommande. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] Lukoschek, V., Guinea, M., Cogger, H., Rasmussen, A., Murphy, J., Lane, A., Sanders, K. Lobo, A., Gatus, J., Limpus, C., Milton, D., Courtney, T., Read, M., Fletcher, E., Marsh, D., White, M.-D., Heatwole, H., Alcala, A., Voris, H. & Karns, D. 2009 Lapemis curtus . Från: IUCN 2009. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 11 oktober 2020.
  2. ^ Boulenger, G.A. (1896) Catalogue of the snakes in the British Museum, Vol. 3., London (Taylor & Francis), xiv + 727 pp.
  3. ^ Boettger, O. (1888) Materialien zur herptologischen Fauna von China. II., Ber. Offenbach. Ver. Naturk. 26-28: 53-176
  4. ^ Hilgendorf,F. (1876) Die japanischen Schlangen., Mitth. Deutsch. Ges. Ost-Asiens [I] (10): 29-34
  5. ^ Anderson, J. (1871) A list of the reptilian accession to the Indian Museum, Calcutta, from 1865 to 1870, with a description of some new species., J. Asiat. Soc. Bengal, Calcutta, 40, part 11(1): 12-39.
  6. ^ [a b] Jan,G. (1863) Elenco Sistematico degli Ofidi descriti e disegnati per l'Iconografia Generale., Milano, A. Lombardi. vii + 143 pp.
  7. ^ Fischer, J. G. (1855) Die Familie der Seeschlangen systematisch beschrieben von J.G. Fischer Dr., ordentl. Lehrer der Realschule des Johanneums. In: Zu der öffentlichen Prüfung, welche mit den Zöglingen der Realschule Dienstag und Mittwoch , den 25. und 26. September 1855, vor, Hamburg Johann August Meissner, 68 pp.
  8. ^ Gray, J. E. (1843) Description of two new species of reptiles from the collection made during the voyages of H.M.S. Sulphur., Ann. Mag. nat. Hist. (1) 11: 46
  9. ^ Schlegel, H. (1837) Essai sur la physionomie des serpens. Partie Générale: xxviii +251 S. + Partie Descriptive: 606 S. + xvi., La Haye (J. Kips, J. HZ. et W. P. van Stockum)
  10. ^ [a b] Shaw, G. (1802) General Zoology, or Systematic Natural History. Vol.3, part 1 + 2., G. Kearsley, Thomas Davison, London: 313-615
  11. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lapemis+curtus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  12. ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02

Externa länkar redigera