Långbad
Långbad var från slutet av 1800-talet till omkring 1950 en vanligt förekommande psykiatrisk behandlingsform, med syftet att lugna oroliga patienter, framför allt vid neuroser.[1] Långbadet innebar att patienten med tvång sänktes ned i ett badkar med vatten, och fick ligga där från någon timme upp till en hel dag.[2]
Långbadet var psykiatrins motsvarighet till de Spa-behandlingar som under samma tid var populära bland välbärgade. Till skillnad från spa användes tvångsmedel vid långbaden. Dåtidens medicinska förklaring baserades på uppfattningen att psykisk ohälsa var en för kroppen påfrestande hjärnsjukdom, som långbad och andra rogivande behandlingar kunde lindra genom att underlätta blodflödet till hjärnan. Dock användes långbad också som bestraffning av patienter på mentalsjukhusen. Längden på långbadet kunde variera, och det finns rapporter om ett 21 dagar långt tvångsbad som fick patientens hud att lossna.[3]
Under långbad var konstant vattentemperatur viktig. På Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg höll långbadet en temperatur på 40 grader.[3]
Se även redigera
Källor redigera
- ^ ”Problematisk psykiatri” (
PDF). Läkartidningen. 8 november 2006. Arkiverad från originalet den 22 november 2018. https://web.archive.org/web/20181122201116/http://ww2.lakartidningen.se/store/articlepdf/5/5392/LKT0645s3543_3545.pdf. Läst 22 november 2018.
- ^ Göteborgs hospital Vårt Göteborg
- ^ [a b] Matstoms, Dan-Anders. ”Den statliga problemlösningen. Ett historiskt fallstudium om vårdens syfte, verkan och utveckling vid Salberga mentalsjukhus.” ( PDF). sid. 14. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1017654/FULLTEXT01.pdf.
