Kroppsskräck[1] (engelska: body horror) är en typ av skräck inom främst film. Den visar upp groteska eller psykologisk obehagliga kränkningar av den mänskliga kroppen.[2] Dessa kränkningar kan utformas som onormalt sex, mutationer, lemlästningar, zombiefieringar, omotiverat våld, sjukdomar eller onaturliga kroppsrörelser. Genren användes ursprungligen som en beskrivning av en framväxande undergenre inom nordamerikanska skräckfilmer, men den har rötter i tidig gotisk litteratur och har expanderat till andra medier.[3]

Kroppsskräck
Människa utklädd till zombie.

Karaktär redigera

Enligt filmforskaren Linda Williams fungerar skräck som en av de tre huvudsakliga "kroppsgenrerna" inom film, där de två andra är pornografi och melodram. Williams menar att effektiviteten hos dessa tre genrer "ofta mäts efter hur tittarreaktionen efterliknar det som presenteras på skärmen/duken.[4] En publik kan uppleva rädsla genom uppvisandet av skräckinjagande scener, sympati genom melodram och sexuell upphetsning genom pornografi.[5] Kroppsskräck fokuserar särskilt på den mänskliga kroppens begränsningar och förändringsmöjligheter.[6]

Begreppet kroppsskräck tangerar flera andra skräckfilmsgenrer, inklusive slasher, splatter och monsterfilm. Till skillnad från dessa är kränkningarna eller förvrängningarna inom kroppsskräck sällan ett resultat av ett direkt eller föregripande våld. De är oftare en följd av en förlust av kroppskontroll, på grund av mutation, sjukdom eller andra typer av okontrollerad förvandling.[7]

Historia redigera

Det engelska begreppet body horror användes första gången i Phillips Brophys artikel " Horrality: The Textuality of the Contemporary Horror Film" (1983).[8] han myntade begreppet som en beskrivning av en expansiv undergenre under en kort guldålder för skräckfilmen.[9] Filmregissörern Stuart Gordon noterade att den här tropen föregick filmkonsten, bland annat inom litteraturen.[6]

Mary Shelleys Frankenstein är ett tidigt exempel på kroppsskräck. Här fokuserades på kroppen och inte handlingar som en orsak till rädsla.[3]

David Cronenberg har populariserat genren kroppsskräck genom filmer som Frossa (1975) och Rabid (1977). Redan 1950-talsfilmer som Faran från skyn och Flugan (båda från 1958) standardiserade i praktiken genren genom sitt fokus på lemlästning och starka specialeffekter.[10]

Inom japansk film- och seriehistoria finns många exempel på verk med kroppsskräck som stil. Detta inkluderar Katsuhiro Ōtomos Akira (film 1988)[11] och Junji Itōs verk.[12]

Den franska filmregissören Julia Ducournau har gjort karriär inom kroppsskräck. Både hennes Raw[13] (2016) och 2021 års Titane (belönad med Guldpalmen[14]) utgår från genrens karaktäristik. Den senare filmen har omskrivits som "en mardrömslik blandning av komik, sex, våld, psykedelisk belysning och bultande musik".[14]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 18 augusti 2021.

Noter redigera

  1. ^ Lundström, Jacob (29 juli 2021). ””Possessor” gör drabbande kroppsskräck av nya medier”. DN.SE. https://www.dn.se/kultur/possessor-gor-drabbande-kroppsskrack-av-nya-medier/. Läst 7 oktober 2021. 
  2. ^ Cruz, Ronald Allan Lopez (2012-10-01). ”Mutations and Metamorphoses: Body Horror is Biological Horror”. Journal of Popular Film and Television 40 (4): sid. 160–168. doi:10.1080/01956051.2012.654521. ISSN 0195-6051. https://doi.org/10.1080/01956051.2012.654521. Läst 7 oktober 2021. 
  3. ^ [a b] Halberstam, J. (1995). Skin shows: Gothic horror and the technology of monsters. Duke University Press. (engelska)
  4. ^ Williams, Linda (1991-07-01). ”Film Bodies: Gender, Genre, and Excess” (på engelska). Film Quarterly 44 (4): sid. 2–13. doi:10.2307/1212758. ISSN 0015-1386. https://online.ucpress.edu/fq/article/44/4/2/39822/Film-Bodies-Gender-Genre-and-Excess. Läst 7 oktober 2021. 
  5. ^ ”Williams,Linda - słowo/obraz terytoria” (på polska). terytoria.com.pl. https://terytoria.com.pl/10460-williamslinda. Läst 7 oktober 2021. 
  6. ^ [a b] Cardin, Matt. (2017). Horror Literature Through History: an Encyclopedia of the Stories That Speak to Our Deepest Fears [2 Volumes]. Santa Barbara, California : Greenwood. (engelska)
  7. ^ Hutchings, Peter. (2009). The A–Z of Horror Cinema. A–Z Guides 100. Lanham, MD: Scarecrow Press
  8. ^ Arkiverade kopian. 1983. Arkiverad från originalet den 10 september 2018. https://web.archive.org/web/20180910033121/http://www.philipbrophy.com/projects/rstff/Horrality_C.html. Läst 7 oktober 2021. 
  9. ^ Brophy, Philip. "die body crap cut me up smiling". Philipbrophy.com. Retrieved from http://www.philipbrophy.com/projects/rstff/Horrality_H.html
  10. ^ Gehennaandhinnom (7 april 2017). ”A Quick History of Body Horror in Cinema” (på engelska). Gehenna & Hinnom Books. https://gehennaandhinnom.wordpress.com/2017/04/07/a-quick-history-of-body-horror-in-cinema/. Läst 7 oktober 2021. 
  11. ^ Napier, S. J. (2001). Akira and Ranma 1/2: The Monstrous Adolescent. In Anime from Akira to Princess Mononoke (pp. 39–62). Palgrave Macmillan, New York.
  12. ^ Bush, L. (2001). Asian Horror Encyclopedia: Asian Horror Culture in Literature, Manga, and Folklore. iUniverse.
  13. ^ ”Raw (2016) film review - a masterpiece in body horror” (på amerikansk engelska). Films to Watch Before you Die. https://www.filmstowatchbeforeyoudie.com/blog/raw-2016-review-a-masterpiece-in-body-horror. Läst 7 oktober 2021. 
  14. ^ [a b] TT (18 juli 2021). ”Skräckdramat Titane vinner Guldpalmen”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/kultur/film/skrackdramat-titane-vinner-guldpalmen. Läst 7 oktober 2021.