Kragehul I
Kragehul I (Signum: DR 196 U) är en fragmentarisk spjutstång från folkvandringstiden hittad på Fyn i Danmark. Den finns på Danmarks nationalmuseum i Köpenhamn. Stången återfanns 1877 i vapenoffermossen Kragehul. Bland fynden därifrån har man i efterhand identifierat fem separata omgångar med vapenoffer från perioden 200-475 e.Kr. Stången tillhör troligen den sista nedläggningen och bär en runinskription med den äldre futharken.
Kragehul I  | |
 | |
| Signum | DR 196 U |
|---|---|
| Område | Fyn, Danmark |
| Placering | spjutstång |
| Tillkomsttid | 400-talet e.Kr. |
Inskription redigera
Inskriptionen lyder translittererad i sin helhet:
- ek e͡rila͡z asugisalas m͡uh͡a h͡aite g͡ag͡ag͡a ginu g͡ah͡e ... lija ... hagala wiju big- ...[1]
Den första delen av inskriften normaliseras vanligen:
- ek erilaz asugisalas muha haite, gagaga
Översättningen lyder:
- "Jag, erilen från Asugisalaz heter Muha" följd av ett stridsrop[2] eller en trollformel.
Asugisalaz innehåller ansu- "gud" och gisala- "grodd, avkomma/ättling". Muha är antingen ett personnamn eller ett ord som betyder "tjänare" eller liknande. Sekvensen gagaga skrivs med tre bindrunor baserade på g-runans X-form som kombineras med a-runan. En liknande sekvens med bindrunor, g͡æg͡og͡æ, återfinns på Undleybrakteaten.
Tolkningar redigera
Sekvensen gagaga och resterande inskription har blivit ämne för en rad olika tolkningar.
Schneider redigera
Schneider (1969) argumenterade för tjuroffer, och läser g-a som "gåva, gud!" och resterande inskrift som
- Ginugahelija Hagala wiju bi g[aia].
- "den mäktige roparen/brölaren [offertjuren], Hagal, viger jag åt spjutet".
Düwel redigera
Düwel (1983) läste det upprepade g-a som g[ibu] a[uja] "Jag ger god lycka". För den andra delen av inskriften, läste han
- ginu-ga he[lmat]lija ... hag?l(a) wi[g]ju bi g[aia].
- "trolldoms-'ga', det hjälmförstörande haglet viger jag åt spjutet"
Pieper redigera
Pieper (1999) läste g-a som g[ebu] a[nsu] "gåva till guden [Oden]", med fortsättningen:
- ginu-ga hellija hag?la wiju bi g[ebu].
- "magisk gudagåva, helvetiskt hagel viger jag åt denna gåva"
MacLeod & Mees redigera
MacLeod & Mees (2006) läste gagaga som en onomatopoetisk konstruktion relaterad till liknande fynd som Undleybrakteaten gægogæ, och uppfattade uttrycket som en metrisk formulerad spådom.
- gagaga ginu gahellija, hagala wiju bi g[aize].
- "gagaga ropar jag ekande, hagel jag viger i spjutet"
Noter redigera
- ^ Enligt Rundata 2.0.
- ^ Herschend, Frands, "Sånger från mossen" Arkiverad 12 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine., Arkeologiska nyheter & facta - Internet Malmö 2005 (Läst 2010-08-05)
Källor redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
- Düwel, Klaus, Runenkunde 2 uppl., (Stuttgart 1983)
- MacLeod, Mindy, and Bernard Mees, Runic Amulets and Magic Objects, (Woodbridge 2006)
- Pieper, Peter, '"Fluchweihe" oder "Weihefluch": Imitative Kampfesmagie bei den Germanen nach dem Zeugnis von Runeninschriften', Studien zur Sachsenforschung, 13, 1999, s. 303-324.
- Rundata 2.0 för Windows.
- Schneider, Karl, "Runische Inschriftenzeugnisse zum Stieropferkult der Angelsachsen", Festschrift für Edgar Mertner, Fabian, Bernhard, Suerbaum, Ulrich. (München 1969), s. 9-54.