Wikipedia

Kobebiff

Kobebiff (神戸ビーフ Kōbe bīfu?) är en av flera japanska biffsorter som kommer från Tajimanötdjur uppfödda i Hyōgo prefektur, där storstaden Kobe är huvudort.[1][2] Köttet anses vara en delikatess, känd för sin smak, mörhet och sin omfattande marmorering. Kobebiff kan tillagas som biff, sukiyaki, shabu-shabu, sashimi och teppanyaki. Kobebiff anses generellt tillhöra en av de tre främsta nötköttssorterna (känt som Sandai Wagyu, "the three big beefs"), tillsammans med Matsusaka och Ōmi, ibland även Yonezawa.

Kobebiff
Kobebiff serveras på en restaurang i Kobe.

Kobebiff kallas också Kobe niku (神戸肉? "Kobekött") , Kobe-gyu (神戸牛?) eller Kobe-ushi (神戸牛? "Kobenötboskap") på japanska.[2]

Under sommarmånaderna matas nötkreaturen med öl för att öka deras aptit. De masseras också för att fettlagren ska tränga djupare in i muskelmassan, vilket ger upphov till den exklusiva marmorering som kännetecknar kobebiff.[3]

Industri redigera

 
Hyōgo prefektur, där äkta Kobebiff produceras.

Kobebiff är i Japan ett registrerat varumärke av Kobe Beef Marketing and Distribution Promotion Association (神戸肉流通推進協議会 Kōbeniku Ryūtsū Suishin Kyōgikai?).[4] Köttet måste uppfylla följande krav:[5]

Boskapen matas på kornfoder och borstas ibland för att sätta päls.[8][9] Smältpunkten för fett i Kobebiff (Tajimanötdjur) är lägre än vanligt nötköttfett.[10]

Kobebiff är dyrt, delvis på grund av att endast cirka 3000 nötkreatur kvalificeras som Kobe per år.[7] I Japan kan alla nötkreatur, inklusive de som är godkända som Kobe-nötkött, spåras via ett 10-siffrigt nummer genom varje steg i hela deras livscykel.[11]

Utanför Japan redigera

Kobebiff exporterades inte förrän 2012. I januari 2012 exporterades det till Macau och senare även till Hong Kong i juli 2012.[12] Sedan dess har det exporterats till USA, Singapore, Thailand[13], Storbritannien[14], samt till en kock i Kanada.[15]

I vissa länder, bland annat Australien, Kanada, Storbritannien och USA, har Wagyu importerats från Japan för uppfödning, antingen renrasig eller blandras tillsammans med bland annat Aberdeen Angus. På vissa ställen benämns kött från dessa djur som "Kobe-style beef", vilket inte är Kobebiff, och inte heller uppfyller kraven för att klassas som en äkta japansk produkt.[16][17] På grund av bristen på lagligt erkännande av varumärket Kobe beef i USA är det också möjligt att sälja detta kött som "Kobebiff".[18][19] The Kobe Beef Marketing and Distribution Promotion Association har planerat att publicera broschyrer om Kobebiff på ett antal språk.[20]

Amerikansk "Kobe-style beef" tenderar att vara mörkare och ha mer smak än den äkta varan.[21] Det kan ha mer vädjan till västerländska ganer som inte känner till den milda smaken och det höga fettinnehållet i äkta Kobebiff.[22]

Referenser redigera

  1. ^ ”Personliga resor till Japan”. Japanexperterna. 24 januari 2014. https://www.japanexperterna.se/artiklar/kobebiff. Läst 19 februari 2020. 
  2. ^ [a b] ”Kobe Beef Marketing & Distribution Promotion Association Bylaws”. Kobe Beef Marketing & Distribution Promotion Association Bylaws. http://www.kobe-niku.jp/en/contents/council/index.html. Läst 30 september 2010. 
  3. ^ ”Kobe Biff - Hur det smakar och allt annat du kan tänkas vilja veta”. Swedish Nomad. 15 juni 2020. https://www.swedishnomad.com/sv/kobe-biff/. Läst 15 juni 2020. 
  4. ^ ”Kobe Beef Registered Trademarks”. Kobe Beef Registered Trademarks. http://www.kobe-niku.jp/english/contents/trademark/index.html. Läst 30 september 2010. 
  5. ^ ”What is the Kobe Beef Marketing & Distribution Promotion Association? | Kobe Beef Marketing & Distribution Promotion Association”. www.kobe-niku.jp. http://www.kobe-niku.jp/en/contents/council/index.html. Läst 19 februari 2020. 
  6. ^ [a b] ”Japanese Meat Grading”. Japanese Meat Grading. Arkiverad från originalet den 21 november 2011. https://web.archive.org/web/20111121151422/http://lonemountaincattle.com/pdf/articles/JapaneseMeatGrading.pdf. Läst 3 augusti 2016.  Arkiverad 21 november 2011 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 21 november 2011. https://web.archive.org/web/20111121151422/http://www.lonemountaincattle.com/pdf/articles/JapaneseMeatGrading.pdf. Läst 19 februari 2020. 
  7. ^ [a b c] ”History of Wagyu beef cattle breed in Japan.”. www.wagyuinternational.com. Arkiverad från originalet den 6 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170306080053/http://www.wagyuinternational.com/global_Japan.php. Läst 19 februari 2020. 
  8. ^ Mail magazine entitled Kobe Merumaga Club 2 June 2002 issue by Kobe City Office
  9. ^ ”edition September 19, 2007 issue”. News Week Japanese. 19 September 2007. Arkiverad från originalet den 26 April 2009. https://web.archive.org/web/20090426212259/http://nwj-web.jp/cover/contents/20070919.html. Läst 16 mars 2010. 
  10. ^ Shin-Onsen town office. ”Taste of Tajima-ushi” (på japanese). http://www.town.shinonsen.hyogo.jp/page/84b00ea1db1d07535a39075e121e0710.html. Läst 6 september 2010. 
  11. ^ Yoshihisa, Godo. ”The Beef Traceability System in Japan”. FFTC Agricultural Policy Platform. http://ap.fftc.agnet.org/ap_db.php?id=530. Läst 15 december 2017. 
  12. ^ Jason Chow (27 July 2012). ”Kobe Beef Arrives in Hong Kong”. Wall Street Journal. https://blogs.wsj.com/scene/2012/07/27/kobe-beef-arrives-in-hong-kong. 
  13. ^ ”Kobe Beef Marketing and Distribution Information”. Kobe Beef Marketing and Distribution Information. http://www.kobe-niku.jp/en/contents/exported/index.php. 
  14. ^ Rayner, Jay (11 March 2018). ”Farm Girl Café, Chelsea: ‘We don't stay for dessert, because we have suffered enough’ – restaurant review” (på engelska). The Guardian. https://www.theguardian.com/lifeandstyle/2018/mar/11/farm-girl-cafe-chelsea-we-dont-stay-for-dessert-because-we-have-suffered-enough-restaurant-review. 
  15. ^ ”If you think you’ve had Kobe beef in Canada, you’re wrong. But here's your chance”. If you think you’ve had Kobe beef in Canada, you’re wrong. But here's your chance. https://www.theglobeandmail.com/life/food-and-wine/food-trends/if-you-think-youve-had-kobe-beef-in-canada-youre-wrong-but-now-you-actually-can/article24079613/. 
  16. ^ ”Cattle on 40 pints a day of beer”. BBC News. 9 February 2007. http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/england/cornwall/6345289.stm. 
  17. ^ J.C. Reid (13 March 2015). ”American Wagyu and the myth of Kobe beef”. Houston Chronicle. http://www.houstonchronicle.com/entertainment/restaurants-bars/bbq/article/American-Wagyu-and-the-myth-of-Kobe-beef-6132860.php. 
  18. ^ Olmstead, Larry (12 April 2012). ”Food's Biggest Scam: The Great Kobe Beef Lie”. Forbes. https://www.forbes.com/sites/larryolmsted/2012/04/12/foods-biggest-scam-the-great-kobe-beef-lie. 
  19. ^ Olmstead, Larry (7 January 2014). ”Food's Biggest Scam, Part 2: "Domestic" Kobe And Wagyu Beef”. Forbes. https://www.forbes.com/sites/larryolmsted/2012/04/13/foods-biggest-scam-part-2-domestic-kobe-and-wagyu-beef. 
  20. ^ Yomiuri Shimbun (19 July 2008). ”Kobe beef — Correct information for foreign countries” (på japanese). Kobe beef — Correct information for foreign countries. http://www.yomiuri.co.jp/e-japan/hyogo/news/20080718-OYT8T00915.htm. Läst 20 juli 2008. 
  21. ^ Sayet, Jackie (6 October 2009). ”Bogus beef: Miami restaurants say it's Kobe, but it's not”. Miami New Times. http://www.miaminewtimes.com/2009-10-08/restaurants/bogus-beef-miami-restaurants-say-it-s-kobe-but-it-s-really-american-wagyu.  Arkiverad 9 november 2014 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 9 november 2014. https://web.archive.org/web/20141109222411/http://www.miaminewtimes.com/2009-10-08/restaurants/bogus-beef-miami-restaurants-say-it-s-kobe-but-it-s-really-american-wagyu. Läst 19 februari 2020. 
  22. ^ ”Adventures in Beef: A First-Time Taste of Authentic Japanese Wagyu” (på engelska). pastemagazine.com. 20 februari 2015. https://www.pastemagazine.com/articles/2015/02/adventures-in-beef-a-first-time-taste-of-authentic.html. Läst 19 februari 2020. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kobebiff&oldid=54470055”