Kashmirnötväcka[2] (Sitta cashmirensis) är en asiatisk bergslevande fågel i familjen nötväckor inom ordningen tättingar.[3]

Kashmirnötväcka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljNötväckor
Sittidae
SläkteSitta
ArtKashmirnötväcka
S. cashmirensis
Vetenskapligt namn
§ Sitta cashmirensis
AuktorBrooks, 1871

Utseende och läten redigera

Kashmirnötväckan är en medelstor (14 cm), typisk nötväcka med blågrå ovansida och svart ansiktsmask. Undersidan är enhetligt rostbeige, inklusive undre stjärttäckare. Örontäckare och haka bildar en tydlig silvergrå kindfläck, tydligast hos hanen. På stjärten syns vita fläckar på yttre stjärtpennorna. Sången är en gnisslig vissling: "pee-pee-pee-pee(-pee)". Bland övriga läten hörs ett vasst och ljust "tsit-tsit" och ett karakteristiskt nötskrikelikt hårt skränande "chreee".[4][5][6]

 

Utbredning och systematik redigera

Kashmirnötväckan förekommer i bergstrakter från nordöstra Afghanistan (Nurestan och Kohistan söderut till Safed koh), norra Pakistan (i söder till nordligaste Baluchistan samt i västra Himalaya österut från Chitral) samt i Kashmir.[6] En isolerad population finns också i nordvästra Nepal.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktskap redigera

Arten har inte testats genetiskt, men i många avseenden är den ett mellanting mellan nötväckan och artkomplexet kastanjenötväcka/kanelnötväcka/burmanötväcka. Både fjäderdräkt och läten är dock distinkta och i norra Pakistan förekommer den inom fem km från kanelnötväcka utan att hybridisera. Istället tyder det nötskrikelika varningslätet samt detaljer i bobygget snarare på ett närmare släktskap med klippnötväcka och östlig klippnötväcka. Dessa är båda systergrupp till en grupp där nötväckan och andra arter ingår.[7]

Levnadssätt redigera

Kashmirnötväckan återfinns i barrskog med inslag av lövträd eller flodnära lövskogar på 1800 till 2600 meters höjd. Födan består av insekter, spindlar och, särskilt vintertid, frön och nötter. Fågeln häckar mellan maj och juni i Afghanistan, från slutet av april till slutet av juni i Pakistan. Arten är stannfågel, med endast små rörelser i höjdled vintertid.[5][6]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i östra Afghanistan, Pakistan och nordvästra Indien och ganska vanlig i Nepal.[8]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Sitta cashmirensis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Harrap & Quinn (1996) Tits, Nuthatches & Treecreepers
  5. ^ [a b] Raffael Ayé, Manuel Schweizer, Tobias Roth (2014). Helm Field Guide: Birds of Central Asia (andra upplagan). London: Bloomsbury Publishing Plc. sid. 196-197. 978-0-7136-7038-7 
  6. ^ [a b c d] Harrap, S. (2018). Kashmir Nuthatch (Sitta cashmirensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59916 19 december 2018).
  7. ^ Pasquet, É., Barker, F.K., Martens, J., Tillier, A., Cruaud, C. & Cibois, A. (2014) Evolution within the nuthatches (Sittidae: Aves, Passeriformes): molecular phylogeny, biogeography, and ecological perspectives. J. Orn. 155(3): 755–765.
  8. ^ Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.

Externa länkar redigera