Karl Verner

Karl Adolf Verner, född den 7 mars 1846 i Århus, död den 5 november 1896 i Köpenhamn, var en dansk lingvist, som formulerade Verners lag.

Karl Verner.

Verner blev student 1864 och tog 1873 magisterkonferens i slaviska språk, vartill han förberett sig bland annat genom en längre vistelse i Sankt Petersburg. Han fick 1876 anställning vid universitetsbiblioteket i Halle samt blev 1883 docent och 1888 professor i slaviska språk i Köpenhamn. År 1887 blev han hedersdoktor i Heidelberg.

Verner åstadkom som författare ytterst litet - vad omfånget beträffar - men han var dock en av 1800-talets ryktbaraste språkforskare, detta på grund av sin 1876 i "Zeitschrift für vergleichende Sprachforschung" publicerade, och med Boppska priset av Berlinakademien belönade lilla, men snillrika och i mer än ett avseende epokgörande uppsats Eine Ausnahme der ersten Lautverschiebung.

I denna uppvisade han den ursprungliga indoeuropeiska accentens genomgripande betydelse för språkutvecklingen (den så kallade "vernerska lagen"). I samma tidskrift publicerade han samma år en annan ävenledes mycket viktig artikel Zur Ablautsfrage. Såväl dessa båda skrifter som det lilla han dessutom författat ingår i den samlade upplaga av hans Afhandlinger og breve, som utgavs 1903, försedd med en av Marius Vibæk författad utförlig biografi.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Verner, Karl Adolf, 1904–1926.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kassuber - Verner, K., 1904–1926.