Kalle Johansson (pianostycke)

pianostycke

Kalle Johansson (tyska: Der Flohwalzer, ”loppvalsen”) är ett enkelt pianostycke av okänd kompositör. Det är ett stycke som pianoelever ofta får lära sig alldeles i början när de lär sig spela piano.

Stycket är känt över hela världen under olika namn: I Japan som Neko Funjatta (Jag trampade på katten), i Spanien som La Chocolatera, i Nederländerna som Vlooienmars (loppmarschen), i Belgien som Valse de Puce (loppvalsen), i Ryssland som Sobachiy Val's (Собачий Вальс, hundvalsen), i Polen som Kotlety (kotletten), i Bulgarien som Koteshki Marsh (kattmarschen), i Ungern som Szamárinduló (åsnemarschen) och på Mallorca som Polca de los Tontos (ung. dumbommens polka). I Finland kallas det Kissanpolkka (kattpolkan), i Tjeckien Prasečí valčík (grisvalsen), i Slovakien Somársky pochod (åsnemarschen) och i Kina går det under namnet 跳蚤圆舞曲 (loppvalsen). I Storbritannien kallas stycket chopsticks (ätpinnar), medan chopsticks i USA är ett annat, enkelt pianostycke.

Utmärkande för stycket, är att det mest är de svarta tangenterna som används när det spelas på ett piano.

Thore Skogmans version redigera

Namnet Kalle Johansson kommer från en visa av Thore Skogman, utgiven 1962 som ett av fyra spår på EP:n Jag är ingen Cartwright[1], vilken använder pianostycket som melodi. Visan handlar om en man vid namn Kalle Johansson som hamnar i ett kortlivat kärleksdrama med ett lyckligt slut, som förutom honom själv involverar hans syster (fröken Johansson) samt grannarna Ville Pettersson och Ada Andersson. Låten återfinns även på flera senare samlings-LP, bland annat Thore Skogman Sweden (1967), Thore Skogman (1970), Plättlaggen (1979) och Spotlight (1991).

Källor redigera

Externa länkar redigera