Julius Mägiste, till 1922 Julius Mälson[5] född i Kudina i Estland 19 december 1900,[6] död i Lund 11 mars 1978[7] var en estnisk språkforskare som efter andra världskriget var verksam i Sverige.

Julius Mägiste
Julius Mägiste 1900–1978
Född19 december 1900[1][2]
Palamuse vald, Estland
Död11 mars 1978[1][3] (77 år)
Lund[3]
BegravdNorra kyrkogården i Lund[3]
Medborgare iEstland
Utbildad vidTartu universitet[2]
SysselsättningSpråkvetare[4], universitetslärare
ArbetsgivareTartu universitet[2]
Lunds universitet
Redigera Wikidata

Verksamhet i Estland redigera

Julius Mägiste deltog i Estniska frihetskriget 1919.[7] Han studerade vid Tartu universitet från 1919, avlade examen i östersjöfinska språk 1923, och var stipendiat vid Tartu universitet 1923–1926.[7] Mägiste disputerade för filosofie doktorsgraden 1928 med avhandlingen oi-, ei-deminutiivid läänemeresoome keelis (oi-, ei-diminutiver i östersjöfinska språk).[7] Från 1929 var han tillförordnad professor och 1932–1944 professor i östersjöfinska språk vid Tartu universitet.[7] Vid Sovjetunionens andra ockupation av Estland 1944 blev han flykting först i Tyskland och sedan i Sverige.[7]

Verksamhet i Sverige redigera

I maj 1946 kom Julius Mägiste till Lund.[7] 1947 satte han igång undervisning i finsk‐ugriska språk vid universitetet.[8][9] På Mägistes initiativ bildades ett finsk-ugriskt seminarium med tillhörande bibliotek,[7] vilket i sinom tid utvecklades till en fullvärdig universitetsinstitution, Finsk-ugriska institutionen vid Lunds universitet 1977.[8][9] Från 1950 till pensionen 1967[7] (enligt annan källa 1969[5]) var han docent i finsk‐ugriska språk i Lund.[7] 1970 tilläts han, ehuru exilest, att vara hedersgäst vid Internationella finsk-ugriska kongressen i det ockuperade Reval.

Verk redigera

Julius Mägiste författade mer än 450 vetenskapliga arbeten.[5] Hans största verk torde vara:

  • Estnisches etymologisches Wörterbuch, 12 band, Helsingfors 1983. (Postumt utgiven och färdigställd av professor Alo Raun.)
  • Soome-eesti sõnaraamat (Finsk‐estnisk ordbok), Dorpat 1931.

Bibliografier över Julius Mägistes verk redigera

  • Pentti Soutkari, Julius Mägisten julkaisut vuosina 1922–1960: Veröffentlichungen von Julius Mägiste 1922–1960. Helsingfors 1961.
  • Penttti Soutkari, "Julius Mägisten julkaisut vuosina 1961–1975: Veröffentlichungen von Julius Mägiste 1961–1975" i Finsk‐ugriska småskrifter 3. Lund 1975.

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Eesti biograafiline andmebaas ISIK, Julius Mägiste, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Åke Davidsson (red.), MÄGISTE, JULIUS, fil dr, docent, Vem är Vem? : Skåne, Halland, Blekinge, 1966, läs onlineläs online, läst: 6 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c] Svenskagravar.se, Mägiste, Julius, läs online, läst: 6 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 18 mars 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] Paul Alvre (2000). ”Julius Mägiste 1900 bis 1978” (på tyska). Linguistica Uralica 36 (4): sid. 291–294. Läst 19 april 2017. 
  6. ^ Eva Saar (2015). ”Julius Mägiste Eesti Ingeri läänemeresoome murrete uurijana” (på estniska). Keel ja Kirjandus 12 (1): sid. 859–868. ISSN 0131-1441. https://www.researchgate.net/publication/291834871_Julius_Magiste_Eesti_Ingeri_laanemeresoome_murrete_uurijana. Läst 19 april 2017. 
  7. ^ [a b c d e f g h i j] Valve-Liivi Kingisepp, red (2000). Juliu Mägiste 100 : Tartu Ülikooli Eesti keele õppetoole toimetised 15. Tartu. ISBN 9789949803798. http://dspace.ut.ee/handle/10062/54440?show=full&locale-attribute=en 
  8. ^ [a b] Finsk‐ugriska institutionen, Lunds universitet (1999). 50 år med finsk‐ugriska studier i Lund 1947–1997. Lund. Libris 2889577 
  9. ^ [a b] ”Regeringens skrivelse 1994/95:1 – Finska språkets ställning i Sverige”. http://data.riksdagen.se/dokument/GI031. Läst 3 oktober 2016.