Josef Otto Wallin
Josef Otto Wallin, född den 9 april 1786 i Daretorps socken, Skaraborgs län, död den 11 november 1863 i Skara stadsförsamling, Skaraborgs län,[1] var en svensk präst och historisk skriftställare.
| Josef Otto Wallin | |
 | |
| Född | 9 april 1786 Daretorps socken, Sverige |
|---|---|
| Död | 11 november 1863 (77 år) Skara stadsförsamling, Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Präst, författare |
| Arbetsgivare | Uppsala universitet |
| Maka | Clementine Wallin |
| Redigera Wikidata | |
Wallin blev student i Uppsala 1803, filosofie magister 1809, docent i latinska litteraturen 1812 och extra ordinarie adjunkt i filosofi 1817. Han fick 1821 lektorstjänst i latin vid Stockholms gymnasium och insattes i den så kallade stora uppfostringskommittén av 1825 (till vars sekreterare han senare utsågs).
Wallin prästvigdes 1827 och blev 1830 teologie doktor. Han var 1832–1855 kyrkoherde i Sankta Klara församling i Stockholm, mottog sistnämnda år kallelse till Ausås pastorat i Lunds stift och utnämndes 1858 till domprost i Skara. Han var ledamot av prästeståndet vid riksdagarna 1840–1854.
Wallin belönades av Svenska akademien med andra priset för Äreminne öfver riksrådet grefve Johan Banér (1813) och erövrade dess stora pris med Försök till det första korstågets historia (1815, tryckt i akademiens handlingar, del 7, 1820).
Källor redigera
- Wallin, Josef Otto i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
Noter redigera
- ^ Skara stadsförsamlings död- och begravningsbok 1850–1883, s. 203