Wikipedia

Jimmy Rogers

amerikansk musiker

James Arthur Lane, mer känd som Jimmy Rogers (artistnamnet tog han efter sin styvfar[4][5]), född 3 juni, 1924 i Ruleville, Mississippi, död 19 december, 1997 i Chicago, Illinois, var en amerikansk Chicago Bluessångare, -gitarrist, och -munspelare som är mest känd för att vara gitarrist i Muddy Waters band på femtiotalet.

Jimmy Rogers
Rogers vid Langbaurgh International Blues Festival i Redcar, North Yorkshire, 3-6 maj 1991.[1]
FödelsenamnJames Arthur Lane[2]
Född3 juni 1924
Ruleville, Mississippi, USA
Död19 december 1997 (73 år)
DödsortChicago, Illinois, USA
MakaDorothy Lane[3]
BarnJimmy D. Lane, James, Willie, Angela, Jaqueline, Marilyn, Deborah, Vera[3]
SläktingarAugusta Brown (syster), Elizabeth Brown (syster), Mary Shepp (syster), Gertrude Taylor (syster)[3]
GenreBlues (Chicago Blues)
Roll
Instrument
År som aktiva1946 – 1997
SkivbolagChess Records
ArtistsamarbetenMuddy Waters, Little Walter

Han hade även en framgångsrik solokarriär med flera populära singlar, bland annat That's All Right, Chicago Bound, Walking by Myself, och Rock This House.[6] I slutet av femtiotalet drog han sig tillbaka från musikindustrin men gjorde comeback på sjuttiotalet.

Karriär redigera

Rogers tillsammans med Little Walter var med och grundade Muddy Walters första band i Chicago 1947.[7] Bandet kallade sig själva för the Headhunters[8] på grund av sin vana att våldgästa andra bands spelningar och överta spelningen genom överlägsen scennärvaro och dito framträdande.[9][5]

Han rönte framgång som soloartist på femtiotalet med låten That's All Right, utgiven av Chess Records, men han stannade kvar i Waters band till andra halvan av femtiotalet.[4] Han spelade första- eller andragitarr på Muddy Waters:[5]

  • Baby Please Don't Go.
  • I’m Your Hoochie Coochie Man.
  • I Just Want to Make Love to You.
  • I'm Ready.
  • Trouble No More.
  • Got My Mojo working.

Även efter att han lämnat bandet fortsatte de två att vara vänner.[5] I mitten av femtiotalet hade Rogers flera hitar, de flesta av dem antingen med Little Walter eller Big Walter Horton som gästmusiker.

I slutet av femtiotalet då intresset för bluesmusik avtog drog han sig gradvis tillbaka från musikindustrin. Han var en kort tid medlem i Howling Wolfs band på det tidiga sextiotalet innan han slutligen drog sig tillbaka helt.[10]

Efter att han lämnat musikindustrin arbetade han ett tag som taxichaufför och som klädaffärsinnehavare. Klädaffären brann upp i upploppen som följde på mordet på Martin Luther King Jr. i Chicago 1968.[9]

Han återvände till musiken på sjuttiotalet och spelade in sin första LP 1972, Gold-Tailed Bird och fortsatte spela in ett antal album efter det.[9] Störst framgång hade han med albumet Ludella där bland andra That's All Right ingick. Från och med 1982 var han åter en heltidsmusiker.

Rogers själv valdes in i Blues Hall of Fame 1995, och hans That's All Right valdes 2016 in som en Classic of Blues Recording[11] vilket ger den status som en "Blues Standard" (en melodi som fått sådan spridning och igenkänning att den blivit en del av det allmänna bluesarvet[12]).

Rogers fick tjocktarmscancer[13] men fortsatte turnera och spela in musik ända fram till slutet. Vid sin bortgång arbetade han på ett stjärnspäckat projekt där bland andra Jeff Healey, Eric Clapton, Keith Richards, Mick Jagger, Taj Mahal, Stephen Stills, Jimmy Page och Robert Plant medverkade. Han hann inte färdigställa skivan som i stället fick ges ut postumt.
Den fick namnet "The Jimmy Rogers All-Stars - Blues Blues Blues".[14]

Referenser redigera

  1. ^ Bob Stephenson. ”Redcar Blues 1991”. bobstephensonphoto.com. https://bobstephensonphoto.com/redcar-blues-1991. Läst 25 december 2023. 
  2. ^ ”Jimmy Rogers”. allaboutbluesmusic.com. https://www.allaboutbluesmusic.com/jimmy-rogers/. Läst 25 december 2023. 
  3. ^ [a b c] ”Jimmy Rogers, 73, Guitarist Specializing in Electric Blues”. nytimes.com. 20 december 1997. https://www.nytimes.com/1997/12/20/arts/jimmy-rogers-73-guitarist-specializing-in-electric-blues.html. 
  4. ^ [a b] Russell, Tony (1997). The Blues: From Robert Johnson to Robert Cray. Dubai: Carlton Books. sid. 161. ISBN 1-85868-255-X 
  5. ^ [a b c d] ”Jimmy Rogers on Songwriting, Muddy Waters, and 1950s Chicago Blues”. Talking Guitar - Jas Obrecht's Music Magazine. 12 januari 2023. https://jasobrecht.substack.com/p/jimmy-rogers-on-songwriting-muddy. 
  6. ^ Dahl, Bill; Erlewine Michael, Bogdanov Vladimir, Woodstra Chris, Koda Cub (redaktörer) (1996). All Music Guide to the Blues: The Definitive Guide to the Blues. San Francisco: Miller Freeman Books. sid. 226. ISBN 0-87930-424-3 
  7. ^ Palmer, Robert (1982). Deep Blues. New York City: Penguin Books. sid. 15. ISBN 0-14006-223-8 
  8. ^ Palmer, Robert (1982). Deep Blues. New York City: Penguin Books. sid. 208. ISBN 0-14006-223-8 
  9. ^ [a b c] ”Jimmy Rogers, The South Side Chicago Blues”. bigtrainblues.com. https://bigtrainblues.com/jimmy-rogers/. Läst 25 december 2023. 
  10. ^ Andra utgåvan (1995). The Guinness Who's Who of Blues. Guinness Publishing. sid. 309, 311. ISBN 0-85112-673-1 
  11. ^ ”2016 Blues Hall of Fame Inductees”. blues.org. https://blues.org/2016-blues-hall-of-fame-inductees/. Läst 25 december 2023. 
  12. ^ ”Jimmy Rogers on Songwriting, Muddy Waters, and 1950s Chicago Blues”. Talking Guitar - Jas Obrecht's Music Magazine. 12 januari 2023. https://jasobrecht.substack.com/p/jimmy-rogers-on-songwriting-muddy. 
  13. ^ ”Died On This Date (December 19, 1997) Jimmy Rogers / Played With Muddy Waters”. The Music's Over but the songs live on forever. 19 december 2009. https://themusicsover.com/2009/12/19/jimmy-rogers/. 
  14. ^ ”The Jimmy Rogers All-Stars – Blues Blues Blues”. discogs.com. https://www.discogs.com/release/3384178-The-Jimmy-Rogers-All-Stars-Blues-Blues-Blues. Läst 25 december 2023. 


Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Jimmy_Rogers&oldid=54290864”