Isoodon obesulus[2][3][4][5] är en pungdjursart som först beskrevs av George Shaw 1797. Isoodon obesulus ingår i släktet kortnästa punggrävlingar och familjen punggrävlingar.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Isoodon obesulus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassPungdjur
Marsupialia
OrdningGrävlingpungdjur
Peramelemorphia
FamiljPunggrävlingar
Peramelidae
SläkteKortnästa punggrävlingar
Isoodon
ArtIsoodon obesulus
Vetenskapligt namn
§ Isoodon obesulus
Auktor(Shaw, 1797)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Artepitetet i det vetenskapliga namnet är sammansatt av det latinska ordet obesus (tjock) och det förminskande tillägget -ulus.[8]

Utseende redigera

Honor är med en absolut längd (med svans) av 25,5 till 46 cm mindre än hannar som blir med svans 31 till 61 cm långa. Svanslängden är 8,5 till 19,5 cm, bakfötternas längd är 4 till 8 cm och öronen är 2,0 till 3,8 cm stora. Håren som täcker kroppens ovansida är ljusa vid basen, svarta i mitten och gula vid spetsen vad som ger ett prickigt utseende. Undersidans päls är gulgrå. Dessutom är svansen uppdelad i en brunaktig ovansida och en vit undersida. Djuret har en brun och naken nos samt svarta ögon. Vid händerna är andra och tredje fingret nästan helt sammanvuxna. Väl utvecklade klor förekommer vid händerna och fötterna.[9]

Exemplar som lever på Tasmanien är tyngre än djur på Australiens fastland. På Tasmanien väger hannar i genomsnitt 1,15 kg och honornas vikt ligger vid 0,95 kg. I delstaten Victoria är dessa värden maximalvikten. Ännu lättare är Isoodon obesulusFranklin Islands där båda kön väger 0,5 till 0,6 kg.[9]

Tandformeln är I 5/3 C 1/1 P 3/3 M 4/4, alltså 48 tänder.[9]

Utbredning redigera

Pungdjuret förekommer nära kusten vid flera från varandra skilda regioner i Australien. Arten hittas även på Tasmanien.[1] Habitatet varierar mellan skogar, busk- och gräsmarker samt hed.[1]

Ekologi redigera

Individerna kan vara aktiva på dagen och på natten. De äter olika växtdelar samt små djur. Födan utgörs bland annat av insekter, daggmaskar, spindeldjur samt rötter, svampar, frukter, bär och ormbunkar. För att nå fram till underjordisk levande djur gräver arten upp till 5 cm djupa hål. Djuret jagas själv av olika rovlevande djur som tamkatt, hund, rödräv, större rovpungdjur, större ormar och rovfåglar.[9]

När honor inte är brunstiga lever varje exemplar ensam och revirets storlek är en till fem hektar. Boet byggs av mindre växtdelar och göms i en liten sänka bland tät växtlighet.[9]

Honor kan vara brunstiga under olika årstider (beroende på populationens utbredning) och oftast har en hona 2 till 3 kullar per år.[9] Per kull föds upp till sex ungar men vanligen dör fyra ungar innan de är full utvecklade.[1] Dräktigheten varar i de flesta fall bara 12 dagar och sedan fortsätter ungarna sin utveckling vid en spene i moderns pung (marsupium). Vid födelsen väger de underutvecklade ungarna 350 milligram. Ungarna diar sin mor ungefär 60 dagar och 4 till 5 månader efter födelsen blir de könsmogna.[9]

Underarter redigera

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • I. o. nauticus
  • I. o. obesulus

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e] Burbidge, A.A. & Woinarski, J. 2014 Isoodon obesulus . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 5 april 2023.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website Isoodon obesulus, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  5. ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (4 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ Conder & Strahan, red (2007). Isoodon obesulus. Dictionary of Australian and New Guinean Mammals. CSIRO PUBLISHING. sid. 61. ISBN 978-0-643-10006-0 
  9. ^ [a b c d e f g] Driessen & Rose (2016). Isoodon obesulus. Mammalian Species #929. sid. 112-123. doi:10.1093/mspecies/sev012. https://academic.oup.com/mspecies/article/47/929/112/2609404#46538998. Läst 3 juli 2018. 

Externa länkar redigera

Bildgalleri redigera