Internationella matematikerkongressen 1912
Internationella matematikerkongressen 1912 var den femte Internationella matematikerkongressen som hölls från 22 augusti till 28 augusti 1912 i Cambridge i England.[1][2]
| Internationella matematikerkongressen 1912 | |
| Plats | Cambridge, England |
|---|---|
| Koordinater | International Mathematical Union |
| Datum | 22 augusti till 28 augusti 1912 |
| Relaterade händelser | Internationella matematikerkongressen 1908, Internationella matematikerkongressen 1920 |
574 medlemmar deltog, 134 följeslagare, 708 totalt.
Plats redigera
Vid kongressen i Cambridge i England, liksom den tidigare Romkongressen, låg tyngdpunkten på tillämpad matematik. Fyra av de åtta plenarföreläsningarna fokuserar på tillämpningar av matematik.[3] Reglerna för kongressen har publicerats på engelska, franska, tyska och italienska.[4]
Landaus problem redigera
Den 23 augusti 1912 klockan 15:30 höll Edmund Landau sin föreläsning Gelöste und ungelöste Probleme aus der Theorie der Primzahl Verteilung und der Riemannschen Zetafunktion.[5]
Landaus problem är fyra välkända grundläggande problem om primtal, som Edmund Landau kallade "oöverskådliga i vetenskapens nuvarande tillstånd" vid den femte internationella matematikkongressen 1912.[6]
Effekter och arv redigera
Internationella matematikerkongressen 1912 hade en stor inverkan på matematiken och lade grunden för dess fortsatta utveckling under 1900-talet. Presentationerna och diskussionerna som hölls på kongressen ledde till nya grenar av matematiken och teoretiska utmaningar som fortfarande är föremål för forskning.[7][8][9]
Verket Principia Mathematica av Bertrand Russell och Alfred North Whitehead, som presenterades på kongressen, hade en djupgående påverkan på matematisk logik och filosofi. Detta verk fastställde en logisk grund för matematiken från några grundläggande axiom och lade grunden för mängdläran och modellteorin.
Den intuitiva mängdlära som presenterades av Luitzen Egbertus Jan Brouwer på kongressen, känd som "intuitionism", lade grunden för den konstruktivistiska teorin inom matematiken och intuitionistisk logik.[10]
Henri Poincarés presentation om topologi, och särskilt om begreppet "homotopi", ledde till algebraisk topologi och homotopiteorin, som blev viktiga områden inom modern matematik.[11]
G. H. Hardys föredrag om talteori, och särskilt om antalet primtal, inspirerade en generation av matematiker och ledde till viktiga framsteg inom talteorin.[12]
Förutom dessa presentationer hade kongressen också inverkan på andra områden inom matematiken. Diskussionerna om geometri och matematisk fysik ledde till nya teoretiska utmaningar, och sessionerna om algebra och analys var början på nya utvecklingar inom dessa områden.[13]
Sammanfattningsvis var Internationalen kongressen för matematik 1912 en viktig händelse i matematikens historia som hade en varaktig inverkan på disciplinen. Idéerna som presenterades på kongressen ledde till nya grenar av matematiken och teoretiska utmaningar som fortfarande är föremål för forskning.
Referenser redigera
- ^ Young, J. W. A. (1912-11). ”FIFTH INTERNATIONAL CONGRESS OF MATHEMATICIANS” (på engelska). School Science and Mathematics 12 (8): sid. 702–715. doi:. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1949-8594.1912.tb04748.x. Läst 7 april 2023.
- ^ ”Proceedings of the fifth International congress of mathematicians (Cambridge, 22-28 August 1912), by International congress of mathematicians (5th : 1912 : Cambridge) et al. | The Online Books Page”. onlinebooks.library.upenn.edu. https://onlinebooks.library.upenn.edu/webbin/book/lookupid?key=ha008889545. Läst 7 april 2023.
- ^ ”International Congress of Mathematicians, 1912” (på engelska). The Mathematical Gazette 6 (95): sid. 167–167. 1911-12. doi:. ISSN 0025-5572. https://www.cambridge.org/core/journals/mathematical-gazette/article/abs/international-congress-of-mathematicians-1912/00B2C904FB58211A645EA72D10D3DA07. Läst 7 april 2023.
- ^ Lax, Peter D. (1989). ”The Flowering of Applied Mathematics in America”. SIAM Review 31 (4): sid. 533–541. ISSN 0036-1445. https://www.jstor.org/stable/2031535. Läst 7 april 2023.
- ^ Landau, Edmund (1912). ”Gelöste und ungelöste Probleme aus der Theorie der Primzahlverteilung und der Riemannschen Zetafunktion.”. Jahresbericht der Deutschen Mathematiker-Vereinigung 21: sid. 208–228. ISSN 0012-0456. https://eudml.org/doc/urn:eudml:doc:145337. Läst 7 april 2023.
- ^ Porras, Jose William; Guardo, William De Jesus Caballero (2015) (på engelska). THE EXISTENCE OF INFINITE TWIN PRIMES AND THE DIFFERENCE BETWEEN CONSECUTIVE PRIMES. doi:. http://rgdoi.net/10.13140/RG.2.1.2849.6729. Läst 7 april 2023.
- ^ GRATTAN-GUINNESS, I. (2000). The Search for Mathematical Roots, 1870-1940: Logics, Set Theories and the Foundations of Mathematics from Cantor through Russell to Godel. Princeton University Press. ISBN 978-0-691-05858-0. https://www.jstor.org/stable/j.ctt7rp8j. Läst 7 april 2023
- ^ Hersh, Reuben (1997). What is Mathematics, Really?. Oxford, England: Oxford University Press. https://philpapers.org/rec/HERWIM. Läst 7 april 2023
- ^ (på engelska) Writing the History of Mathematics: Its Historical Development. https://link.springer.com/book/9783764361679. Läst 7 april 2023
- ^ van Atten, Mark (2020). Edward N. Zalta. red. Luitzen Egbertus Jan Brouwer (Spring 2020). Metaphysics Research Lab, Stanford University. https://plato.stanford.edu/archives/spr2020/entries/brouwer/. Läst 7 april 2023
- ^ ”HENRI POINCARE”. www.usna.edu. https://www.usna.edu/Users/math/meh/poincare.html. Läst 7 april 2023.
- ^ Historiska perspektiv på matematik. Anders Tengstrand. 2020. ISBN 978-91-519-6318-1. https://books.google.com/books/about/Historiska_perspektiv_p%C3%A5_matematik.html?id=bYDqzQEACAAJ. Läst 7 april 2023
- ^ ”Forskningsområden inom Matematiska vetenskaper”. www.chalmers.se. 10 januari 2023. https://www.chalmers.se/institutioner/mv/forskning/forskningsomraden/. Läst 7 april 2023.