Wikipedia

Hyperakusi

Hyperakusi är ett medicinskt tillstånd präglat av överkänslighet mot vardagliga ljud, som till exempel porslinsskrammel, ljud från dammsugare och trafikbuller. Definitionerna av hyperakusi kan variera avsevärt, men kan kategoriseras i fyra underkategorier: högljuddhet, smärta, irritation och rädsla.[1][2] Det kan vara en mycket försvagande hörselstörning.[3]

Hyperakusi
Klassifikation och externa resurser
ICD-10H93.2
ICD-9388.42
DiseasesDB29099
MeSHsvensk engelsk

Det finns en mängd olika orsaker och riskfaktorer, där den vanligaste är exponering för höga ljudnivåer.[1] Forskning visar ett samband mellan tinnitus och hyperakusi, men man kan ha hyperakusi utan att ha tinnitus.[4][5] Föreslagna mekanismer i litteraturen involverar dysfunktion i hjärnan, innerörat eller mellanörat.[6][7][8][9][10][11]

Det finns lite kunskap om prevalensen av hyperakusi, delvis på grund av den varierande definitionen av begreppet.[1][12] Uppskattningarna av prevalensen i litteraturen varierar kraftigt och ytterligare forskning behövs för att få fram tillförlitliga epidemiologiska data.[13]

Tillståndet bör tas på stort allvar. Även om det inte finns några exakta siffror har flera personer begått självmord till följd av de allvarliga konsekvenserna av hyperakusi.[14]

Termens ursprung redigera

Hyperakusi är en översättning av det engelska ordet hyperacusis som kommer från hyper- och grekiskans "a kousis" som betyder hörsel. Ordagrant betyder ordet hyperhörsel. Termen hyperacusis användes första gången av Perlman (1938). Mathisen (1969) föreslog termen hyperacusis dolorosa för att visa på den känslomässiga aspekten.[15]

Symtom & definitioner redigera

Hyperakusisymtom kan vara en ökad upplevelse av ljudstyrka (högljuddhetshyperakusi), smärta (noxacusis/smärthyperakusi), irritation och/eller rädsla som reaktion på ljud som de flesta människor är opåverkade av. Det kan drabba ett eller båda öronen.[16] Majoriteten av patienterna upplever bilaterala symtom men ofta är det ena örat mer påverkat än det andra. Irritationshyperakusi anses ofta vara synonymt med misofoni. Rädslohyperakusi anses ofta vara synonymt med fonofobi. Många forskare definierar hyperakusi snävare och inkluderar endast högljuddhets- och smärthyperakusi och anser att irritations- och rädslohyperakusi bör klassas som separata tillstånd från hyperakusi.[16]

Underkategorier redigera

I en vetenskaplig artikel från 2014 nämner man att många beskrivningar av hyperakusi har lagts fram, men att det inte finns några allmänt accepterade definitioner. Samma termer används ofta för att beskriva olika förnimmelser, troligen med olika bakomliggande mekanismer. Omvänt används ibland olika termer för att beskriva liknande förnimmelser. I denna artikel väljer man att dela upp hyperakusi i fyra stycken kategorier och nämner att personer med hyperakusi kan uppleva dessa olika reaktioner var för sig eller i kombination. Vikten av dessa distinkta definitioner är att läkare bör kunna beskriva prevalens, riskfaktorer, prognos och hantering av patienter som hamnar i olika kategorier.[1]

Högljuddhetshyperakusi redigera

Man anser att högljuddhetshyperakusi är närvarande när måttligt intensiva ljud bedöms vara mycket högljudda jämfört med vad en person med normal hörsel skulle uppfatta. Det är möjligt att endast vissa ljud eller vissa tonala frekvenser kan resultera i högljuddhetshyperakusi.[1] Känsligheten är ofta olika mellan öronen.[17] Det kan vara så att bara vissa frekvensområden påverkas eller att det skiljer sig mellan olika vågformer hur ljudstyrkan uppfattas. Detta är dock komplicerat eftersom det skulle vara avgörande att skilja uppfattningar av ljudstyrka från irritationshyperakusi eller rädslohyperakusi. Detta område förtjänar ytterligare studier och kommer att hjälpa till vid fastställandet av underkategorier.[1]

Smärthyperakusi (noxacusis) redigera

Vissa med hyperakusi upplever smärta vid mycket lägre ljudnivåer än personer med normal hörsel (vanligtvis runt 120 dB). Detta kan till exempel rapporteras som en huggande smärta i örat eller huvudet. Smärtan kan vara svår och kan vara omedelbar eller fördröjd, och kvarstår ibland under en längre tid efter exponering. Noxacusis bör särskiljas från fall där personer med öronsjukdomar upplever smärta som inte är relaterad till förekomsten av ljud.[1][17] En jämförande studie mellan individer med högljuddhetshyperakusi och noxacusis drar slutsatsen att patienter med smärta uppvisar en svårare klinisk bild, oftare försämringar av sina symtom, mindre återhämtning över tid och mindre nytta av ljudterapi.[16]

Irritationshyperakusi redigera

Irritationshyperakusi är en negativ känslomässig reaktion på ljud. Ljuden rapporteras ofta, men inte alltid, som höga. Reaktionen kan vara specifik för vissa ljud eller grupper av ljud. Reaktionen bör vara genomgripande och ihållande (i motsats till en enstaka reaktion i en specifik situation, som att någon sitter i närheten och spelar hög, obehaglig musik). Irritationen kan visa sig som ångest och spänning (Urnau & Tochetto, 2011).[1]

Rädslohyperakusi redigera

Rädslohyperakusi är en negativ reaktion på ljud som resulterar i ett undvikande beteende. Det kan inkludera särskilda ljud eller en kategori av ljud. Rädslohyperakusi resulterar i beteenden så att den enskilde drabbade ofta vidtar åtgärder för att undvika situationer. Detta resulterar i att människor undviker platser där de är rädda för att dessa ljud kan uppstå, såsom restauranger eller sportevenemang, och minskat deltagande i normala sociala, nöjes- och yrkesaktiviteter.[1]

Bakslag redigera

Ett bakslag är en tillfällig försämring av symtomen, en försämring av uppfattningen av ljudstyrka eller smärta från ljud, ofta på grund av en viss ljudexponering.[16] Att undvika bakslag är ett viktigt fokus bland de drabbade. Vanliga åtgärder för att undvika bakslag är att använda hörselskydd och undvika höga ljud.[17] Patienter med smärthyperakusi upplever bakslag oftare än patienter med högljuddhetshyperakusi.[16]

Orsaker & riskfaktorer redigera

Den vanligaste orsaken till hyperakusi är överexponering för alltför höga decibelnivåer.[1] Hyperakusi kan orsakas både på grund av långvarig exponering för höga ljud, eller plötslig exponering för ett oväntat måttligt högt till högt ljud, som kan leda till en akustisk chock, även om detta inte nödvändigtvis leder till permanent skada på hörselsnäckan.[18][9]

Vissa drabbade personer får hyperakusi plötsligt till följd av intag av ototoxiska läkemedel (som kan skada de celler som ansvarar för hörseln).[19]

Vissa föds med ljudkänslighet eller utvecklar takfönstersyndrom.[20]

Bells pares kan utlösa hyperakusi om den associerade slappa förlamningen påverkar tensor tympani-muskeln och stigbygelmuskeln, två små muskler i mellanörat.[21] Förlamning av stigbygelmuskeln förhindrar dess funktion att dämpa oscillationerna i hörselbenen, vilket gör att ljudet blir onormalt högt på den påverkade sidan.[22]

Ålder kan vara en viktig faktor, eftersom yngre patienter uppvisar svårare hyperakusi.[13]

Man har upptäckt att personer med en kopia av den genetiska mutationen GJB2 (Cx26) har en hörsel som är känsligare än genomsnittet, vilket kan liknas vid hyperakusi. Dessa personer verkar löpa större risk att skadas av buller.[23]

Vissa psykoaktiva droger som LSD, metakvalon eller fencyklidin kan orsaka hyperakusi.[24] Ett antibiotikum, ciprofloxacin, har också visat sig vara en orsak, så kallad ciprofloxacin-relaterad hyperakusi.[25] Bensodiazepinabstinens är också en möjlig orsak.[26][27]

Andra exempel på möjliga orsaker är förändringar i hörseln på grund av åldrande, skallskada eller operation av örat.[28]

Möjliga mekanismer redigera

Högljuddhetshyperakusi redigera

En möjlig mekanism är att anpassningsprocesser i hörselhjärnan som påverkar det dynamiska omfånget av neurala svar antas bli förvrängda av oregelbunden input från innerörat. Detta orsakas främst av hörselnedsättningsrelaterade skador i innerörat.[6] En annan teori är att hyperakusi orsakas av en rubbning i hjärnans serotoninbalans. Detta förklaras på så sätt att serotonin troligen påverkar hörselbanornas förstärkning och har även en roll i vår subjektiva uppfattning av ljud.[4][15]

Smärthyperakusi (noxacusis) redigera

Teori om innerörat redigera

Afferenta fibrer av typ II i innerörat är inte ansvariga för hörseln som afferenta fibrer av typ I. De tros vara smärtneuroner i hörselsnäckan. Man tror att dessa afferenta fibrer av typ II kan bli exciterade efter skador på hårceller och synapser, vilket utlöser en frisättning av adenosintrifosfat (ATP) som svar. När de nu är exciterade reagerar de på den lilla mängd ATP som frigörs under den normala hörselprocessen. Detta kan leda till smärta.[8][7]

Teori om mellanörat redigera

Noreña et al. (2018) föreslår en modell som kan förklara ljudinducerad smärta och en konstellation av andra symtom som ofta upplevs efter en akustisk chock eller trauma, och potentiellt andra mekanismer för hörselskador. Symtomen kan omfatta en fyllnadskänsla i örat, tinnitus och yrsel.[9][10]

Modellen beskriver hur symtom kan utlösas av skador på eller överbelastning av tensor tympani-muskeln till följd av akustisk chock eller trauma. Vid en akustisk chock eller trauma kan tensor tympani-muskeln hamna i ett tillstånd av hyperkontraktion, s.k. tensor tympani-syndrom. Hyperkontraktion eller hyperaktivitet i muskeln kan orsaka en "ATP-energikris". Muskeln tvingas då skapa energi utan tillräckligt med syre, vilket leder till att mjölksyra frigörs i mellanörat. Denna syra kan aktivera smärtkännande neuroner. Muskelavslappning kräver energi i form av ATP. Vid låg ATP-nivå är det svårare för muskeln att slappna av, vilket leder till att cykeln fortsätter. Via en kedja av händelser kan de aktiverade smärtneuronerna orsaka neurogen inflammation, vilket kan leda till ytterligare smärta. På så sätt skapas en "ond cirkel".[9][11]

Smärta från ljud strålar ibland ut i ansiktet, hårbotten och nacken. Detta kan bero på trigeminocervikalkomplexet i hjärnstammen, som integrerar input från och output till olika regioner i huvud och nacke, inklusive mellanörat. Det är värt att notera att tensor tympani-muskeln innerveras av trillingnerven. Modellen förklarar också hur whiplashskador, temporomandibulär dysfunktion och andra tillstånd som påverkar huvud- och halsregionen kan påverka funktionen hos tensor tympani-muskeln och bidra till öronsymtom som t.ex. smärta och hyperakusi.[9][10][11]

Behandlingar redigera

Det finns för närvarande inga evidensbaserade riktlinjer för behandling av patienter med hyperakusi. Enligt en studie i USA genomförd 2023 rapporterar majoriteten av audiologer otillräcklig formell utbildning inom detta område, vilket sannolikt delvis beror på den nuvarande bristen på konsensus i litteraturen om definitioner och behandling av hyperakusi.[29]

Undvikande och hörselskydd redigera

Förebyggande av försämring av tillståndet och minskning av smärtsymtom har hög prioritet bland personer med hyperakusi, vilket ofta hanteras genom en kombination av kontroll av miljön för att undvika höga ljud, ljudisolering och användning av hörselskydd, t.ex. öronproppar och/eller hörselkåpor.[17]

Den största faran för en person med hyperakusi är en försämring av tillståndet som uppkommer till följd av ljud - även från måttliga ljud eller sådana som inte verkar särskilt högljudda: ett skratt, ett hundskall, en tutning, en bilfärd, ett livligt samtal o.s.v. En person med hyperakusi kan känna att man har återhämtat sig helt - men en enda episod av ljudexponering, som när en favoritlåt spelas på hög volym, omintetgör alla framsteg.[30]

Det finns diametralt motsatta åsikter om att undvika överanvändning av hörselskydd och tystnad. Audiologer kan avråda från att använda hörselskydd i normala ljudmiljöer och hävdar att det kan orsaka eller förvärra hyperakusi. Detta baseras på en studie på friska försökspersoner och inte på personer med redan existerande högljuddhetshyperakusi eller smärthyperakusi.[31] Healthy Hearing, en klinikkatalog som drivs av audiologen Mandy Mroz, hävdar att en "myt inom området är att 'överskydd' förvärrar människor" och hänvisar till en tvåveckorsstudie som visade en tillfällig tröskelminskning och hävdar också att "tystnad främjar läkning" och att "vissa personer förvärras av ljudterapi".[32] Även den tidigare forskaren Bryan Pollard hävdar att det är en skadlig myt att tystnad är dåligt för patienter med hyperakusi, och han betonade vikten av att undvika försämringar (bakslag). Bryan beskrev hyperakusi som individuellt och heterogent, där samma mängd ljudexponering inte har någon effekt på vissa människor men orsakar livsförstörande skador för andra.[33]

Preliminär forskning visade att personer med hyperakusi kan uppleva en förvärring av sina symtom när de inte skyddar sig tillräckligt mot höga ljud.[17]

En undersökning från Hyperacusis Research visade att eskalerande smärta, ökad tinnitus och lägre ljudtolerans efter en försämring kan vara i timmar, dagar, veckor eller permanent. Hela 56% av patienterna sa att deras värsta försämring "gjorde mitt tillstånd värre än någonsin" medan endast 6% sa att deras värsta försämring hade "en liten inverkan". En annan undersökning visade att 36% angav att de hade en försämring minst en gång i veckan.[34]

"De flesta lär sig av smärtsamma erfarenheter att en nyckel till framsteg är att minimera försämringar". "Kliniska råd omfattar sällan risken för att tillståndet förvärras", skrev Bryan Pollard och betonade att läkare inte bör hävda att vanliga, vardagliga ljud är helt säkra för en person med hyperakusi.[34]

Ljudterapi redigera

Ljudterapi rekommenderas ibland för personer med hyperakusi, men dess användning bland personer med noxacusis bör användas med försiktighet. Tinnitus retraining therapy, en behandling som ursprungligen användes för att behandla tinnitus, använder bredbandigt brus för att behandla hyperakusi. Skärt brus kan också användas för att behandla hyperakusi. Genom att lyssna på bredbandigt brus på låga nivåer under en bestämd tidsperiod varje dag kan vissa patienter återuppbygga sin tolerans för ljud.[35][36][2] Mer forskning behövs om effekten av ljudterapitekniker när hyperakusi är det primära besväret, snarare än ett sekundärt symtom, vilket indikerar att "inga starka slutsatser kan dras" om dess effekt för närvarande.[37]

Det är viktigt att notera att personer med smärthyperakusi oftare än personer med högljuddhetshyperakusi rapporterar att deras tillstånd förvärras efter användning av ljudterapi. Enligt en studie rapporterade endast 4,4% av personer med smärthyperakusi en betydande förbättring av ljudterapi där motsvarande siffra för högljuddhetshyperakusi var 22,4%. 66% av de personer med smärthyperakusi rapporterade ingen förbättring eller en försämring av sina symtom där motsvarande siffra för högljuddhetshyperakusi var 51,1%.[16]

KBT - kognitiv beteendeterapi redigera

En annan möjlig behandling är kognitiv beteendeterapi (KBT), som också kan kombineras med ljudterapi.[38][39] Det krävs dock fortfarande randomiserade kontrollerade studier med aktiva kontrollgrupper för att fastställa effekten av KBT vid hyperakusi[40] och nyttan av KBT vid noxacusis har ännu inte påvisats i den vetenskapliga litteraturen.

Botox redigera

Användning av Botox för att lindra symtom på hyperakusi genom att låta tensor tympani-muskeln slappna av har föreslagits i litteraturen.[9] En patient som utvecklade hyperakusi efter akustiskt trauma upplevde inte längre smärta från ljud efter injektion av Botox i tensor veli palatini och levator veli palatini. Före behandlingen började patientens symtom med obehag i örat, följt av brännande smärta och ofta fyllnadskänsla i örat. Han rapporterade också smärta runt örat, "nålsmärta" i örat och nacksmärta.[10]

Operation redigera

Studier har visat att patienter med hyperakusi upplevde en förbättring av obehagströskeln för ljudnivåer efter förstärkning av runda och ovala fönstret.[41]

Ett fall av kronisk öronsmärta i samband med hyperakusi efter exponering för högt ljud på en konsert behandlades framgångsrikt med tympanisk neurektomi.[42]

Behandling av självmordstankar redigera

Självmordstankar är en riskfaktor hos patienter med hyperakusi. Hashir et al (2019) intervjuade 292 patienter och fann att 15,75 % hade uttryckt självmordstankar under de senaste två veckorna av studien. De rekommenderar screening för dessa problem.[43]

Epidemiologi redigera

Prevalensen av hyperakusi i den allmänna befolkningen varierar kraftigt mellan olika studier och varierar från allt mellan 0,2 och 17,2%. I den allmänna befolkningen förekommer den höga prevalensen hos ungdomar och äldre vuxna. Prevalensen av hyperakusi hos kvinnor är betydligt högre än hos män. Hos personer med hörselnedsättning är förekomsten av hyperakusi betydligt högre än hos personer med normal hörsel. Olika sjukdomar (t.ex. Williams syndrom, tinnitus och autism) samt olika yrken (musiker, musikstuderande, lärare m.fl.) har visat sig vara höga riskfaktorer för att drabbas av hyperakusi.[44]

Associerade symtom och tillstånd redigera

I en studie från 2013 rapporteras det att 83,4% av de patienter som har hyperakusi även har tinnitus. 81,8% av patienterna med icke-svår hyperakusi (med eller utan tinnitus) rapporterade även att de har minst ett symtom relaterat till tensor tympani-syndrom. Denna siffra steg till 91,3% i svåra fall.[5]

Andra tillstånd där patienter rapporterat hyperakusi som symtom inkluderar:

Samhälle och kultur redigera

Anmärkningsvärda fall redigera

  • Musikern Jason DiEmilio, som spelade in under namnet Azusa Plane, hade hyperakusi och begick till slut självmord, delvis på grund av sin ljudkänslighet.[14]
  • Dietrich Hectors, en belgisk hyperakusipatient, tog sitt liv 2009 efter flera års kamp mot katastrofal hyperakusi och tinnitus.[14][51] En lokal myndighet i Belgien gjorde en kortfilm baserad på hans liv för att varna andra för farorna med hyperakusi och tinnitus.[52]
  • Musikern Stephin Merritt har hyperakusi i vänster öra, vilket påverkar instrumenteringen i hans band, The Magnetic Fields. Detta leder honom till att bära öronproppar under föreställningar och att täcka sitt drabbade öra under publikens applåder.[53]
  • Musikern Laura Ballance från Superchunk har hyperakusi och turnerar inte längre med bandet.[54]
  • Den amerikanske politikern, aktivisten och filmproducenten Michael Huffington har mild hyperakusi och genomgick ljudterapi efter att ha upptäckt att rinnande kranvatten orsakade smärta i öronen.[55]
  • Vladimir Lenin, den ryske kommunistiske revolutionären, politikern och politiske teoretikern, rapporterades vara allvarligt sjuk under senare hälften av 1921, med hyperakusi och symtom som regelbunden huvudvärk och sömnlöshet.[56]
  • Musikern Chris Singleton hade hyperakusi, men återhämtade sig helt.[57][58]
  • Musikern Peter Silberman från The Antlers hade hyperakusi och tinnitus som satte hans musikkarriär på paus, tills tillstånden minskade till en "hanterbar nivå".[59] Han har nu återupptagit sin musikkarriär.
  • Röstskådespelaren Liam O'Brien har hyperakusi och var sömnlös till följd av detta.[60]
  • I april 2021 uppgav internetpersonligheten, singer-songwritern och röstskådespelaren Tay Zonday att han har "försvagande autistisk hyperakusi".[61]
  • Racingföraren Wolfgang Reip utvecklade svår hyperakusi efter flera ljudtrauman under sin racingkarriär.[62]
  • Den brittiska författaren Linda Stratmann lider av hyperakusi och rapporterar att ljud "skär genom henne som en skalpell".[63]
  • Beethoven led möjligen av hyperakusi vid sidan av sin hörselnedsättning. I ett brev skrev han: "Så fort någon skriker kan jag inte stå ut med det. Bara himlen vet vad som ska hända med mig."[64]

Se även redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hyperacusis, 16 juni 2023.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j] Tyler, Richard S.; Pienkowski, Martin; Roncancio, Eveling Rojas; Jun, Hyung Jin; Brozoski, Tom; Dauman, Nicolas (2014-12). ”A Review of Hyperacusis and Future Directions: Part I. Definitions and Manifestations” (på engelska). American Journal of Audiology 23 (4): sid. 402–419. doi:10.1044/2014_AJA-14-0010. ISSN 1059-0889. http://pubs.asha.org/doi/10.1044/2014_AJA-14-0010. Läst 27 juni 2023. 
  2. ^ [a b] Pienkowski, Martin; Tyler, Richard S.; Roncancio, Eveling Rojas; Jun, Hyung Jin; Brozoski, Tom; Dauman, Nicolas (2014-12). ”A Review of Hyperacusis and Future Directions: Part II. Measurement, Mechanisms, and Treatment” (på engelska). American Journal of Audiology 23 (4): sid. 420–436. doi:10.1044/2014_AJA-13-0037. ISSN 1059-0889. http://pubs.asha.org/doi/10.1044/2014_AJA-13-0037. Läst 25 november 2023. 
  3. ^ Knipper, Marlies; Van Dijk, Pim; Nunes, Isidro; Rüttiger, Lukas; Zimmermann, Ulrike (2013-12-01). ”Advances in the neurobiology of hearing disorders: Recent developments regarding the basis of tinnitus and hyperacusis”. Progress in Neurobiology 111: sid. 17–33. doi:10.1016/j.pneurobio.2013.08.002. ISSN 0301-0082. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0301008213000804. Läst 25 november 2023. 
  4. ^ [a b] ”Läkartidningen”. web.archive.org. 5 mars 2016. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305081833/http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=2392. Läst 30 juni 2023. 
  5. ^ [a b] Westcott, Myriam; Sanchez, Tanit Ganz; Diges, Isabel; Saba, Clarice; Dineen, Ross; McNeill, Celene (2013). ”Tonic tensor tympani syndrome in tinnitus and hyperacusis patients: a multi-clinic prevalence study”. Noise & Health 15 (63): sid. 117–128. doi:10.4103/1463-1741.110295. ISSN 1463-1741. PMID 23571302. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/23571302/. Läst 1 juli 2023. 
  6. ^ [a b] Brotherton, Hannah; Plack, Christopher J.; Maslin, Michael; Schaette, Roland; Munro, Kevin J. (2015-06-24). ”Pump Up the Volume: Could Excessive Neural Gain Explain Tinnitus and Hyperacusis?”. Audiology and Neurotology 20 (4): sid. 273–282. doi:10.1159/000430459. ISSN 1420-3030. https://doi.org/10.1159/000430459. Läst 27 juni 2023. 
  7. ^ [a b] Flores, Emma N.; Duggan, Anne; Madathany, Thomas; Hogan, Ann K.; Márquez, Freddie; Kumar, Gagan (2015-03-02). ”A Non-canonical Pathway from Cochlea to Brain Signals Tissue-damaging Noise”. Current biology : CB 25 (5): sid. 606–612. doi:10.1016/j.cub.2015.01.009. ISSN 0960-9822. PMID 25639244. PMC: 4348215. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4348215/. Läst 25 november 2023. 
  8. ^ [a b] Chang Liu, Elisabeth Glowatzki och Paul Albert Fuchs (9 november 2015). Unmyelinated type II afferent neurons report cochlear damage. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4664349/. 
  9. ^ [a b c d e f] ”An Integrative Model Accounting for the Symptom Cluster Triggered After an Acoustic Shock”. Arnaud J. Noreña, Philippe Fournier, Alain Londero, Damien Ponsot, and Nicolas Charpentier. 25 september 2018. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6156190/. Läst 26 juni 2023. 
  10. ^ [a b c d] Fournier, Philippe; Paleressompoulle, Dany; Esteve Fraysse, Marie-José; Paolino, Fabien; Devèze, Arnaud; Venail, Frédéric (2022-09-01). ”Exploring the middle ear function in patients with a cluster of symptoms including tinnitus, hyperacusis, ear fullness and/or pain”. Hearing Research 422: sid. 108519. doi:10.1016/j.heares.2022.108519. ISSN 1878-5891. PMID 35644108. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/35644108/. Läst 25 november 2023. 
  11. ^ [a b c] Fournier, Philippe; Paquette, Sébastien; Paleressompoulle, Dany; Paolino, Fabien; Devèze, Arnaud; Noreña, Arnaud (2022-07). ”Contraction of the stapedius and tensor tympani muscles explored by tympanometry and pressure measurement in the external auditory canal”. Hearing Research 420: sid. 108509. doi:10.1016/j.heares.2022.108509. ISSN 1878-5891. PMID 35568596. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/35568596/. Läst 25 november 2023. 
  12. ^ Rosing, Susanne Nemholt; Schmidt, Jesper Hvass; Wedderkopp, Niels; Baguley, David M (2016-06-03). ”Prevalence of tinnitus and hyperacusis in children and adolescents: a systematic review”. BMJ Open 6 (6): sid. e010596. doi:10.1136/bmjopen-2015-010596. ISSN 2044-6055. PMID 27259524. PMC: 4893873. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4893873/. Läst 25 november 2023. 
  13. ^ [a b] Musumano, Lucia Belen; Hatzopoulos, Stavros; Fancello, Virginia; Bianchini, Chiara; Bellini, Tiziana; Pelucchi, Stefano (2023-10-21). ”Hyperacusis: Focus on Gender Differences: A Systematic Review”. Life 13 (10): sid. 2092. doi:10.3390/life13102092. ISSN 2075-1729. PMID 37895473. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC10608418/. Läst 25 november 2023. 
  14. ^ [a b c] ”When Everyday Sound Becomes Torture”. Joyce Cohen. 24 maj 2016. https://medium.com/buzzfeed-collections/when-everyday-sound-becomes-torture-1082367f24c0. Läst 26 juni 2023. 
  15. ^ [a b] [https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/20466/gupea_2077_20466_1.pdf;jsessionid=CC25BDB957650FB537CA7D107BF805C8?sequence=1 ”EXAMENSARBETE I AUDIOLOGI, 15 hp, VAU231 Fördjupningsnivå 1 (C) Inom audionomprogrammet, 180 högskolepoäng”]. Elin Björkegren. 2009. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/20466/gupea_2077_20466_1.pdf;jsessionid=CC25BDB957650FB537CA7D107BF805C8?sequence=1. Läst 30 juli 2023. 
  16. ^ [a b c d e f] Williams, Zachary J.; Suzman, Evan; Woynaroski, Tiffany G. (2021-06-14). ”A Phenotypic Comparison of Loudness and Pain Hyperacusis: Symptoms, Comorbidity, and Associated Features in a Multinational Patient Registry” (på engelska). American Journal of Audiology 30 (2): sid. 341–358. doi:10.1044/2021_AJA-20-00209. ISSN 1059-0889. PMID 33877881. PMC: PMC8642094. http://pubs.asha.org/doi/10.1044/2021_AJA-20-00209. Läst 27 juni 2023. 
  17. ^ [a b c d e] ”Clinical Advancements for Managing Hyperacusis with Pain”. Pollard, Bryan. Oktober 2019. https://journals.lww.com/thehearingjournal/Fulltext/2019/10000/Clinical_Advancements_for_Managing_Hyperacusis.4.aspx. Läst 26 juni 2023. 
  18. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] ”Hyperacusis: Hearing Sensitivity Causes and Treatment” (på engelska). Cleveland Clinic. https://my.clevelandclinic.org/health/diseases/24320-hyperacusis. Läst 1 juli 2023. 
  19. ^ Auerbach, Benjamin D.; Rodrigues, Paulo V.; Salvi, Richard J. (2014). ”Central Gain Control in Tinnitus and Hyperacusis”. Frontiers in Neurology 5. doi:10.3389/fneur.2014.00206/full. ISSN 1664-2295. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fneur.2014.00206. Läst 25 november 2023. 
  20. ^ Suzuki, Mitsuya; Ota, Yasushi; Takanami, Taro; Yoshino, Ryosuke; Masuda, Hiroaki (2023-08-26). ”Superior canal dehiscence syndrome: A review”. Auris Nasus Larynx. doi:10.1016/j.anl.2023.08.004. ISSN 0385-8146. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0385814623001505. Läst 25 november 2023. 
  21. ^ Neuroscience. 5th Edition. sid. 283. ISBN 978-0-87893-695-3. 
  22. ^ Neuroanatomy (3rd ed.). sid. 151. ISBN 978-0-683-01455-6 
  23. ^ Liu, Li-Man; Liang, Chun; Chen, Jin; Fang, Shu; Zhao, Hong-Bo. ”Cx26 heterozygous mutations cause hyperacusis-like hearing oversensitivity and increase susceptibility to noise”. Science Advances 9 (6): sid. eadf4144. doi:10.1126/sciadv.adf4144. ISSN 2375-2548. PMID 36753545. PMC: 9908021. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC9908021/. Läst 25 november 2023. 
  24. ^ Medical Toxicology of Drug Abuse : Synthesized Chemicals and Psychoactive Plants. 2012. sid. 457, 507 och 616. ISBN 978-1-118-10605-1 
  25. ^ ”Ciprofloxacin Related Hyperacusis”. druginformer.com. https://www.druginformer.com/search/side_effect_details/Ciprofloxacin/hyperacusis.html. Läst 1 juli 2023. 
  26. ^ Beeley, L. (1991-06-15). ”Benzodiazepines and tinnitus.” (på engelska). British Medical Journal 302 (6790): sid. 1465–1465. doi:10.1136/bmj.302.6790.1465. ISSN 0959-8138. PMID 2070121. https://www.bmj.com/content/302/6790/1465.1. Läst 1 juli 2023. 
  27. ^ Lader, Malcolm (1994-06-01). ”Anxiolytic drugs: dependence, addiction and abuse” (på engelska). European Neuropsychopharmacology 4 (2): sid. 85–91. doi:10.1016/0924-977X(94)90001-9. ISSN 0924-977X. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/0924977X94900019. Läst 1 juli 2023. 
  28. ^ Services, Department of Health & Human. ”Hearing problems - hyperacusis” (på engelska). www.betterhealth.vic.gov.au. http://www.betterhealth.vic.gov.au/health/conditionsandtreatments/hearing-problems-reduced-tolerance-to-sound. Läst 1 juli 2023. 
  29. ^ Jahn, Kelly N.; Koach, Chelsea E. (2023-11-02). ”Hyperacusis Diagnosis and Management in the United States: Clinical Audiology Practice Patterns” (på engelska). American Journal of Audiology: sid. 1–12. doi:10.1044/2023_AJA-23-00118. ISSN 1059-0889. http://pubs.asha.org/doi/10.1044/2023_AJA-23-00118. Läst 25 november 2023. 
  30. ^ ”Hyperacusis: When ordinary loud sounds hurt your ears” (på amerikansk engelska). Healthy Hearing. 5 oktober 2022. https://www.healthyhearing.com/report/53076-Hyperacusis-when-ordinary-loud-sounds-hurt-your-ears. Läst 27 juni 2023. 
  31. ^ ”Adaptive plasticity of loudness induced by chronic attenuation and enhancement of the acoustic background (L)”. pubs.aip.org. 3 juli 2003. https://pubs.aip.org/asa/jasa/article-abstract/114/1/55/543628/Adaptive-plasticity-of-loudness-induced-by-chronic?redirectedFrom=fulltext. Läst 26 juni 2023. 
  32. ^ ”Hyperacusis: When ordinary loud sounds hurt your ears” (på amerikansk engelska). Healthy Hearing. 5 oktober 2022. https://www.healthyhearing.com/report/53076-Hyperacusis-when-ordinary-loud-sounds-hurt-your-ears. Läst 26 juni 2023. 
  33. ^ ”In Memoriam: Bryan Pollard of Hyperacusis Research” (på amerikansk engelska). Hearing Health Foundation. 16 augusti 2022. https://hearinghealthfoundation.org/blogs/in-memoriam-bryan-pollard-of-hyperacusis-research. Läst 27 juni 2023. 
  34. ^ [a b] ”Unravelling the mystery of hyperacusis with pain” (på engelska). ENT & Audiology News. https://www.entandaudiologynews.com/features/audiology-features/post/unravelling-the-mystery-of-hyperacusis-with-pain. Läst 26 juni 2023. 
  35. ^ Lindsey, Heather (2014-08). ”Help for Hyperacusis: Treatments Turn Down Discomfort” (på amerikansk engelska). The Hearing Journal 67 (8): sid. 22. doi:10.1097/01.HJ.0000453391.20357.f7. ISSN 0745-7472. https://journals.lww.com/thehearingjournal/fulltext/2014/08000/help_for_hyperacusis__treatments_turn_down.1.aspx. Läst 25 november 2023. 
  36. ^ Formby, Craig; Hawley, Monica L.; Sherlock, LaGuinn P.; Gold, Susan; Payne, JoAnne; Brooks, Rebecca (2015-5). ”A Sound Therapy-Based Intervention to Expand the Auditory Dynamic Range for Loudness among Persons with Sensorineural Hearing Losses: A Randomized Placebo-Controlled Clinical Trial”. Seminars in Hearing 36 (2): sid. 77–110. doi:10.1055/s-0035-1546958. ISSN 0734-0451. PMID 27516711. PMC: 4906300. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4906300/. Läst 25 november 2023. 
  37. ^ Fackrell, Kathryn; Potgieter, Iskra; Shekhawat, Giriraj S.; Baguley, David M.; Sereda, Magdalena; Hoare, Derek J. (2017). ”Clinical Interventions for Hyperacusis in Adults: A Scoping Review to Assess the Current Position and Determine Priorities for Research”. BioMed Research International 2017: sid. 2723715. doi:10.1155/2017/2723715. ISSN 2314-6141. PMID 29312994. PMC: 5654244. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/29312994/. Läst 25 november 2023. 
  38. ^ Baguley, David M (2003-12). ”Hyperacusis”. Journal of the Royal Society of Medicine 96 (12): sid. 582–585. ISSN 0141-0768. PMID 14645606. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC539655/. Läst 25 november 2023. 
  39. ^ Aazh, Hashir; Moore, Brian C. J.; Lammaing, Karen; Cropley, Mark (2016-09-01). ”Tinnitus and hyperacusis therapy in a UK National Health Service audiology department: Patients’ evaluations of the effectiveness of treatments”. International Journal of Audiology 55 (9): sid. 514–522. doi:10.1080/14992027.2016.1178400. ISSN 1499-2027. PMID 27195947. PMC: 4950421. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4950421/. Läst 25 november 2023. 
  40. ^ ”Cognitive Behavioral Therapy For Alleviating The Distress Caused By Tinnitus, Hyperacusis And Misophonia: Current Perspectives”. Hashir Aazh, Michael Landgrebe, Ali A Danesh, and Brian CJ Moore. 23 oktober 2019. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6817772/. Läst 26 juni 2023. 
  41. ^ Fackrell, Kathryn; Potgieter, Iskra; Shekhawat, Giriraj S.; Baguley, David M.; Sereda, Magdalena; Hoare, Derek J. (2017). ”Clinical Interventions for Hyperacusis in Adults: A Scoping Review to Assess the Current Position and Determine Priorities for Research”. BioMed Research International 2017: sid. 2723715. doi:10.1155/2017/2723715. ISSN 2314-6133. PMID 29312994. PMC: 5654244. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5654244/. Läst 25 november 2023. 
  42. ^ Ally, Munira; Moinie, Ahmad; Lomas, Joan; Borsetto, Daniele; Mochloulis, George; Bance, Manohar (2023-01-01). ”Aetiology and management options for secondary referred otalgia: a systematic review and meta-analyses” (på engelska). European Archives of Oto-Rhino-Laryngology 280 (1): sid. 47–59. doi:10.1007/s00405-022-07638-7. ISSN 1434-4726. https://doi.org/10.1007/s00405-022-07638-7. Läst 25 november 2023. 
  43. ^ Aazh, Hashir; Landgrebe, Michael; Danesh, Ali A. (2019-09-13). ”Parental Mental Illness in Childhood as a Risk Factor for Suicidal and Self-Harm Ideations in Adults Seeking Help for Tinnitus and/or Hyperacusis” (på engelska). American Journal of Audiology 28 (3): sid. 527–533. doi:10.1044/2019_AJA-18-0059. ISSN 1059-0889. http://pubs.asha.org/doi/10.1044/2019_AJA-18-0059. Läst 25 november 2023. 
  44. ^ Ren, Jing; Xu, Tao; Xiang, Tao; Pu, Jun-mei; Liu, Lu; Xiao, Yan (2021). ”Prevalence of Hyperacusis in the General and Special Populations: A Scoping Review”. Frontiers in Neurology 12. doi:10.3389/fneur.2021.706555/full. ISSN 1664-2295. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fneur.2021.706555. Läst 1 juli 2023. 
  45. ^ Ralli, Massimo; Romani, Maria; Zodda, Alessio; Russo, Francesca Yoshie; Altissimi, Giancarlo; Orlando, Maria Patrizia (2020-01). ”Hyperacusis in Children with Attention Deficit Hyperactivity Disorder: A Preliminary Study” (på engelska). International Journal of Environmental Research and Public Health 17 (9): sid. 3045. doi:10.3390/ijerph17093045. ISSN 1660-4601. https://www.mdpi.com/1660-4601/17/9/3045. Läst 1 juli 2023. 
  46. ^ Textbook of tinnitus. 2011. sid. 457. ISBN 978-1-60761-145-5. 
  47. ^ Hyperacusis : mechanisms, diagnosis, and therapies. 2007. sid. 59. ISBN 978-1-59756-808-1 
  48. ^ Montoya-Aranda, Iveth M.; Peñaloza-López, Yolanda R.; Gutiérrez-Tinajero, Diana J. (2010-01-01). ”Sjögren's syndrome: Audiological and clinical behaviour in terms of age” (på engelska). Acta Otorrinolaringologica (English Edition) 61 (5): sid. 332–337. doi:10.1016/S2173-5735(10)70061-2. ISSN 2173-5735. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2173573510700612. Läst 1 juli 2023. 
  49. ^ Katarzyna Maciaszczyk, Tomasz Durko, Elżbieta Waszczykowska, Anna Erkiert-Polguj, Anna Pajor. Auditory function in patients with systemic lupus erythematosus. https://www.aurisnasuslarynx.com/article/S0385-8146(10)00137-9/fulltext. 
  50. ^ Desnick, Robert J. (2001). Tay-Sachs disease [electronic resource]. San Diego, Calif. ; London : Academic. ISBN 978-0-12-017644-1. http://archive.org/details/advancesgenetics00desn. Läst 1 juli 2023 
  51. ^ hyperacusiscentral (7 november 2022). ”Farewell Letter from Dietrich Hectors - Hyperacusis Central” (på brittisk engelska). hyperacusiscentral.org. https://hyperacusiscentral.org/farewell-letter-from-dietrich-hectors/. Läst 26 juni 2023. 
  52. ^ ”Minister Schauvliege stelt kortfilm Ruis voor : gehoorschade | NNieuws” (på flamländska). nnieuws.be. 9 januari 2013. https://nnieuws.be/artikel/minister-schauvliege-stelt-kortfilm-ruis-voor-gehoorschade. Läst 26 juni 2023. 
  53. ^ ”The return of indie pop's favorite crank” (på engelska). Salon. 6 mars 2012. https://www.salon.com/2012/03/05/the_return_of_indie_pops_favorite_crank/. Läst 1 juli 2023. 
  54. ^ Cubarrubia, R. J. (17 maj 2013). ”Superchunk Bassist Laura Ballance Won't Tour With Band” (på amerikansk engelska). Rolling Stone. https://www.rollingstone.com/music/music-news/superchunk-bassist-laura-ballance-wont-tour-with-band-236496/. Läst 1 juli 2023. 
  55. ^ ”Rejoining Society” (på engelska). HuffPost. 1 juni 2015. https://www.huffpost.com/entry/rejoining-society_b_7488310. Läst 1 juli 2023. 
  56. ^ Shub 1966, p. 426; Rice 1990, p. 187; Service 2000, p. 435.
  57. ^ ”Hyperacusis FAQs” (på brittisk engelska). Chris Singleton. https://www.chrissingletonmusic.com/faqs. Läst 1 juli 2023. 
  58. ^ ”'I was allergic to sound'” (på engelska). The Independent. 31 maj 2010. https://www.independent.co.uk/life-style/health-and-families/features/i-was-allergic-to-sound-1987908.html. Läst 1 juli 2023. 
  59. ^ ”How Peter Silberman Lost His Hearing, Then Rediscovered Sound” (på amerikansk engelska). Paste Magazine. https://www.pastemagazine.com/music/peter-silberman/how-peter-silberman-lost-his-hearing-and-rediscove. Läst 1 juli 2023. 
  60. ^ ”Between the Sheets: Liam O'Brien”. https://www.youtube.com/watch?v=iRsbq1wfeNA. Läst 1 juli 2023. 
  61. ^ Zonday, Tay (3 december 2021). ”Frequently Asked Questions” (på engelska). Medium. https://medium.com/@TayZonday/frequently-asked-questions-26dcca70a9f8. Läst 1 juli 2023. 
  62. ^ Treworgy, David (24 februari 2022). ”Champion Racing Driver Wolfgang Reip Announces Battle with Severe Hyperacusis” (på amerikansk engelska). Hyperacusis Research. https://hyperacusisresearch.org/champion-racing-driver-wolfgang-reip-announces-battle-with-severe-hyperacusis/. Läst 1 juli 2023. 
  63. ^ Gilbody-Dickerson, Claire (10 augusti 2019). ”Man does dishes for wife because sound of it is too painful for her” (på engelska). Metro. https://metro.co.uk/2019/08/10/man-does-dishes-for-wife-because-sound-of-it-is-too-painful-for-her-10549473/. Läst 1 juli 2023. 
  64. ^ Huxtable, R. J. (2000). ”The deafness of Beethoven: a paradigm of hearing problems”. Proceedings of the Western Pharmacology Society 43: sid. 1–8. ISSN 0083-8969. PMID 11056941. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/11056941/. Läst 1 juli 2023. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hyperakusi&oldid=54201363”