Hartvig Jakobsson (Garp)
Hartvig Jakobsson (Garp), död 1486, var en svensk häradshövding, lagman och riksråd.
Biografi redigera
Hartvig Jakobsson nämns första gången 1447 och var senast två år senare häradshövding i Vemo härad. Som sådan nämns han ännu 1454, men han har av allt att döma fortsatt som häradshövding också efter det att han hade utsetts till lagman. Som lagman i Norrfinne lagsaga nämns han första gången 1458 och var sådan förmodligen till sin död 1486. Den långa ämbetsperioden är den längsta för någon lagman under medeltiden i Finland och över fyra hundra av hans domar är kända. Han satt i konungsräfst 1463, i Egentliga Finlands landskapsting 1464 och i landsrätten 1466 och 1476. I november 1464 omtalas han i ett brev till konung Karl Knutssons som dennes råd. År 1470 deltog han i ett par riksrådsdomar, veterligen enda gången han deltog i ett rådsmöte. Vid samma tillfälle valdes Sten Sture till riksföreståndare, varför Hartvigs närvaro kan betraktas som den formella närvaron av en representant för Finland. Han gjorde upp sitt testamente i Virmo i slutet av år 1486 och dog kort därefter. Han önskade bli begraven intill sin bror Arvid i Alla helgons kor i Åbo domkyrka.
Familj redigera
Hartvig var son till väpnaren Jakob Jönsson (Garp) till Autis i Lemo och Ragnhild Eriksdotter, som härstammade från Uppland.
Hartvig blev senast 1451 gift med Ingeborg Magnusdotter, dotter till väpnaren Magnus Fleming till Villnäs i Askais.[1] Hon levde 1490, möjligen ännu 1494.
Hartvigs sätesgård var Letala Storgård, som han hade ärvt av sin far. Gården började under hans långa tid på gården kallas Hartikkala.
Övrigt redigera
Sigill: 1) balkvis tre trappgavlar; 2) i sköldens nedre fält fem trappgavlar; 3) balkvis fem trappgavlar; 4) samma som föregående men nya dekorationer.
I Ivar Flemings jordebok nämns att Hartvig lade grunden till Letala stenkyrka och skänkte testamentariskt ett gods till kyrkan.
I Kalands kyrkas kor avbildas Hartvig tillbedjande den heliga Margareta och hans hustru Ingeborg den heliga Helena. Man har antagit att det i finska kyrkor sällsynta motivet betyder att paret har skänkt kyrkan målningsarbetet.
Referenser redigera
Noter redigera
Källor redigera
- Ramsay, J: Frälsesläkter i Finland intill Stora ofreden, Helsingfors 1909–1915, s. 141
- Finlands medeltidsurkunder Bd. 4–5, 8, Statsarkivet 1924, 1928, 1935, Helsingfors
- Äldre svenska frälseätter I, Riddarhusdirektionen 1957–1989, s. 150, Stockholm
- Ahlström-Taavitsainen, C: Vapenbilder bland kalkmålningarna i Finlands medeltidskyrkor, s. 29-31, 72-73, Helsingfors universitets konsthistoriska institution 1984