Handklockor och andra småklockor är klockor som används i olika kulturer runt om i världen, bland annat religiöst. I romersk-katolska kyrkan används handklockor i mässan (se nedan).

En typisk handklocka
En särskild liten handklocka, kallad Agogo

Stämning. Likhet med koskällor redigera

Huvudartikel: Koskälla

Handklockor är ofta ostämda (till skillnad från större klockor, till exempel kyrkklockor). Detta i likhet med de handklockor utan svängda former som kallas koskällor och skällor, som används till exempel på kor som igenkänningstecken. Klotrunda (sfäriska) klockor finns också till exempel som katthalsband.

Bilder redigera

Mindre klockor i kyrkorummet inom katolicismen redigera

Se även artikeln Primklocka

I katolska kyrkan och av högkyrkliga lutheraner och anglikaner används små handklockor (flera småklockor ihopkopplade med varandra i ett kors) i kyrkorummet: så kallade primklockor i samband med gudstjänstens början och slut och vid nattvarden och används ibland /har använts i kyrkliga processioner i kyrkan och annorstädes. I vissa kyrkor används en så kallad angelusklocka i vilken man klämtar nio slag (tre grupper om tre slag), liksom Sanctusklockor eller nattvardsklockor (offerklockor).

Dessa små klockor rings ofta av kyrkvaktmästaren eller av annan personal vid mässan. Vid nattvarden rings i dem när prästen håller upp nattvardsbrödet (latin: hostia), det ögonblick som är känt som förvandlingen. Detsamma sker när nattvardskalken har hållits upp (se närmare om detta under katolicism) efter att orden om välsignelse har utsagts och om att vinet och brödet har förvandlats (övergått till) Kristi kropp och blod (se närmare under transsubstantiation), eller, i en annan alternativ reformationslära, att Jesus är kroppsligen närvarande, och att det prästen håller upp är Kristus själv.

Se även redigera




Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.