Wikipedia

HMS Isis (D87)

I-klass jagare byggd för Royal Navy

HMS Isis var en av nio jagare av I-klass som byggdes för Royal Navy under 1930-talet.

HMS Isis
Allmänt
Typklass/KonstruktionJagare
FartygsklassI-klass
Operatör Royal Navy
Historik
ByggnadsvarvYarrow Shipbuilders, Glasgow
Kölsträckt6 februari 1936
Sjösatt12 november 1936
Levererad2 juni 1937
ÖdeSänktes av en sjömina utanför Normandie den 20 juli 1944
Tekniska data
Längd98,5 meter
Bredd10,1 meter
Djupgående3,8 meter
Deplacement1 390-1 918 ton
Maskin2 x växlade ångturbiner
33 849 shp (25 241 kW)
Kraftkälla3 x Admirality-pannor
Maximal hastighet35,3 knop (65,7 km/h)
Räckvidd5 500 nautiska mil (10 200 km) vid 15 knop
Besättning145
Bestyckning4 x enkelmonterade 12 cm sjömålskanoner
4 x fyrdubbelt monterade 12,7 mm kulsprutor
2 x femdubbelt monterade 53,3 cm torpedtuber
1 x sjunkbombsräls
2 x sjunkbombskastare
SensorerASDIC-sonar

Beskrivning redigera

Fartygen i I-klassen var förbättrade versioner av den tidigare H-klassen. Deras deplacament var 1 390 ton vid standardlast och 1 918 ton vid fullast. Fartygen hade en total längd på 98,5 meter, en bredd på 10,1 meter och ett djupgående på 3,8 meter. De drevs av två Parsons-ångturbiner, som var och en drev en propelleraxel, med ånga från tre Admirality-pannor. Turbinerna utvecklade totalt 34 000 hästkrafter (25 000 kW) och var avsedda att ge en maximal hastighet på 35,5 knop (65,7 km/h).[1] Isis nådde en hastighet på 35,3 knop (65,4 km/h) med 33 849 shp (25 241 kW) under provseglingarna.[2] Fartygen hade tillräckligt med bränsle ombord för att ge dem en räckvidd på 5 500 nautiska mil (10 200 km) vid 15 knop (28 km/h). Besättningen bestod av 145 officerare och sjömän.[1]

Fartygen hade fyra 12 cm Mark IX-kanoner i enkelmontage, betecknade "A", "B", "X" och "Y" från för till akter. För luftvärn hade de två fyrdubbla fästen för 12,7 mm Vickers Mark III-kulsprutor. I-klassen var utrustad med två femdubbelt monterade torpedtuber ovan vattenytan för 53,3 cm torpeder.[3] En sjunkbombsräls och två sjunkbombskastare var monterade; 16 sjunkbomber fanns ursprungligen,[1] men detta ökades till 35 strax efter krigets början.[4] I-klassens jagare var utrustade med ASDIC-sonarsystemet för att lokalisera ubåtar under vattnet.[5]

Konstruktion och tjänstgöring redigera

Isis, döpt efter den egyptiska gudinnan, kölsträcktes av Yarrow and Company i Glasgow den 6 februari 1936, sjösattes den 12 november 1936 och togs i drift den 2 juni 1937. Isis deltog i evakueringen av Grekland i april 1941. Den 19 februari 1943 anföll och sänkte hon tillsammans med jagaren HMS Hursley och ett medeltungt bombplan av typen Vickers Wellington den tyska ubåten U-562 i Medelhavet nordost om Benghazi.

Isis träffades 1941 utanför Beirut, Libanon efter slaget om Kreta. Hon förföljde två Vichyfranska jagare som flydde. Ett Junkers Ju 88-plan anföll sedan och skadade henne allvarligt. HMS Hero försökte bogsera henne till Haifa i Palestina. Bogserlinan gick av, men motorerna startades och hon lyckades nå Haifa.

Isis gick på en mina och sjönk den 20 juli 1944 på positionen 49°27′N 0°41′W i kanal "T" utanför den västra sektorn av Normandies landstigningsstränder.[6][7] Hon var den sista standardjagaren som förlorades i kriget, med elva officerare och 143 man förlorade.[8]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Lenton, p. 161
  2. ^ March, p. 315
  3. ^ Whitley, p. 111
  4. ^ English, p. 141
  5. ^ Hodges & Friedman, p. 16
  6. ^ HMS Isis (D 87) of the I class uboat.net
  7. ^ HMS Isis - Casualty Search
  8. ^ English, pp. 124–125

Tryckta källor redigera

  • English, John (1993). Amazon to Ivanhoe: British Standard Destroyers of the 1930s. Kendal, England: World Ship Society. ISBN 0-905617-64-9 
  • Friedman, Norman. British Destroyers & Frigates: The Second World War and After. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-86176-137-6 
  • Hodges, Peter (1979). Destroyer Weapons of World War 2. Greenwich: Conway Maritime Press. ISBN 978-0-85177-137-3 
  • Lenton, H. T. (1998). British & Empire Warships of the Second World War. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-55750-048-7 
  • March, Edgar J. (1966). British Destroyers: A History of Development, 1892-1953; Drawn by Admiralty Permission From Official Records & Returns, Ships' Covers & Building Plans. London: Seeley Service 
  • Rohwer, Jürgen (2005). Chronology of the War at Sea 1939–1945: The Naval History of World War Two. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-119-2 
  • Whitley, M. J. (1988). Destroyers of World War Two: An International Encyclopedia. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-326-1 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=HMS_Isis_(D87)&oldid=53351860”