Wikipedia

HMCS Ontario (C53)

lätt kryssare av Minotaur-klass

HMCS Ontario var en lätt kryssare av Minotaur-klass som byggdes för Royal Navy som HMS Minotaur (53), men som vid färdigställandet överfördes till Royal Canadian Navy och döptes om till Ontario.[1]

HMCS Ontario
Allmänt
Tidigare namnMinotaur
Typklass/KonstruktionLätt kryssare
FartygsklassMinotaur-klass
Operatör Kanadas flotta
Historik
ByggnadsvarvHarland & Wolff, Belfast
Kölsträckt20 november 1941
Sjösatt29 juli 1943
Levererad25 maj 1945
ÖdeSkrotad 19 november 1960
Tekniska data
Längd169,3 meter
Bredd19 meter
Djupgående5,26 meter
Deplacement8 800-11 130 ton
Maskin4 x Parsons ångturbiner
72 500 shp (54 100 kW)
Kraftkälla4 x Admirality-pannor
Maximal hastighet31,5 knop (58,3 km/h)
Räckvidd8 000 nautiska mil (15 000 km) vid 16 knop
Besättning867
Bestyckning3 x trippelmonterade 15,2 cm sjömålskanoner
5 x dubbelmonterade 10,2 cm allmålskanoner
4 x fyrdubbelt monterade 40 mm "pom-pom" luftvärnskanoner
6 x enkelmonterade Bofors 40 mm luftvärnskanoner
2 x trippelmonterade 53,3 cm torpedtuber

HMS Minotaur kölsträcktes den 20 november 1941 av Harland & Wolff i Belfast och sjösattes den 29 juli 1943.[1] Hon överfördes till den kanadensiska flottan i juli 1944 och färdigställdes och togs i bruk som HMCS Ontario den 25 maj 1945 i Belfast.[1][2]

Design redigera

Huvudartikel: Minotaur-klass (1943)

Tjänstgöring redigera

Efter att ha tagits i bruk utrustades hon på floden Clyde i Skottland. Hon skickades för att ansluta sig till 4:e kryssarskvadronen i Stillahavsområdet, men kom för sent för att delta i stridigheterna, även om hon användes i operationerna i Hongkong, Manila och Japan. Hon återvände hem för ombyggnad och anlände till Esquimalt, British Columbia den 27 november 1945.[2]

I oktober 1948 seglade Ontario tillsammans med jagarna Cayuga, Athabaskan, Crescent och fregatten Antigonish till Pearl Harbor, Hawaii, vilket var den största insatsen för den kanadensiska flottan efter kriget.[3] I januari 1949 deltog Ontario i den största utbildningskryssningen som den kanadensiska flottan dittills gjort med hangarfartyget Magnificent, jagarna Haida, Athabaskan och fregatten Antigonish. Gruppen, som fick beteckningen CTF 215, deltog i flottövningar med amerikanska och brittiska fartyg i Karibiska havet.[4][5] I februari 1951 seglade Ontario till Australien och deltog i gemensamma övningar med den australiska flottan. På vägen gjorde fartyget flera hamnbesök och återvände till Kanada i juni.[6] I oktober 1951 seglade Ontario till östkusten där prinsessan Elizabeth och prins Philip, hertig av Edinburgh, gick ombord på fartyget för deras resa från Sydney, Nova Scotia, genom Cabotsundet till Newfoundland under det kungliga besöket. Fartyget återvände till Esquimalt efter turnén och anlände i december.[7] Från september till december 1952 seglade Ontario runt Sydamerika på en utbildningskryssning och gjorde flera hamnbesök.[8] När fartyget gick in i hamnen i Buenos Aires kolliderade kryssaren med handelsfartyget SS Arauco och träffades mittskepps. Fartyget kunde dock fortsatte sin kryssning tills det anlände till Rio de Janeiro den 6 november. Där konstaterades det att styrbords propellrar var skadade. Den yttre propellern avlägsnades och reparationer gjordes på den inre. Efter nästan två veckor i Rio de Janeiro tvingades Ontario återvända till Esquimalt med reducerad hastighet.[9]

Den 15 juni 1953 deltog kryssaren i flottuppvisningen för att fira drottning Elizabeth II:s kröning.[10][11] I januari 1954 påbörjade Ontario en utbildningskryssning över Stilla havet och besökte Australien, Nya Zeeland och Tonga innan hon återvände till Esquimalt i april.[12] Ontario genomförde en tre månaders kryssning till Australien och Nya Zeeland i början av 1955 och återvände till Kanada den 2 april. Kryssaren påbörjade sedan den 25 april en fyra månader lång kryssning i Europa.[13] I juni 1956 lämnade Ontario Esquimalt för en två månader lång övningskryssning längs Nord- och Sydamerikas kuster, som gick så långt söderut som till Ecuador. Kryssaren återvände till hamnen den 10 augusti efter att ha mött den 2:a kanadensiska eskortskvadronen utanför Kaliforniens kust.[14]

Ontario togs ur tjänst den 15 oktober 1958.[2] Fartyget såldes till ett företag på västkusten som påbörjade men inte slutförde arbetet med att skrota fartyget i Vancouver. Fartyget såldes vidare, tillsammans med HMCS Quebec, till Mitsui and Co. i Japan.[15] Hon anlände till Osaka för att skrotas den 19 november 1960.[1]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] ”HMS Minotaur (53)”. uboat.net. http://uboat.net/allies/warships/ship/7950.html. Läst 27 mars 2014. 
  2. ^ [a b c] Macpherson, Ken; Burgess, John (1981). The ships of Canada's naval forces 1910-1981 : a complete pictorial history of Canadian warships. Toronto: Collins. ISBN 0-00216-856-1. 
  3. ^ ”Plenty of Seatime”, The Crowsnest (King's Printer) 1 (1): 2, November 1948 
  4. ^ ”Going Down South”, The Crowsnest (Queen's Printer) 1 (4): 2, February 1949 
  5. ^ ”Spring Cruise Starts”, The Crowsnest (King's Printer) 1 (5): 2, March 1949 
  6. ^ ”Ontario Making Long Cruise to Antipodes”, The Crowsnest (King's Printer) 3 (4): 2, February 1951 
  7. ^ ”Ontario Making Return Voyage to Esquimalt”, The Crowsnest (King's Printer) 4 (1): 2, November 1951 
  8. ^ ”HMCS Ontario to Make South American Cruise”, The Crowsnest (Queen's Printer) 4 (11): 2, September 1952 
  9. ^ ”Damaged in Collision, Ontario Homeward Bound”, The Crowsnest (Queen's Printer) 5 (2): 3, December 1952 
  10. ^ Souvenir Programme, Coronation Review of the Fleet, Spithead, 15th June 1953, HMSO, Gale and Polden
  11. ^ ”RCN to Take Part In Coronation, Review”, The Crowsnest (Queen's Printer) 5 (4): 2, February 1953 
  12. ^ ”Ontario to Honour Queen Again”, The Crowsnest (Queen's Printer) 6 (2): 2, December 1952 
  13. ^ ”Training Cruisers Return Home”, The Crowsnest (Queen's Printer) 7 (6): 3–4, April 1955 
  14. ^ ”Summer Training Keeps Ships Busy”, The Crowsnest (Ottawa: Queen's Printer) 8 (10): 2, August 1956 
  15. ^ ”Cruisers Bought by Japanese Firm”, The Crowsnest (Queen's Printer) 12 (11): 3, September 1960 

Källförteckning redigera

  • Arbuckle, J. Graeme (1987). Badges of the Canadian Navy. Halifax, Nova Scotia: Nimbus Publishing. ISBN 0-920852-49-1. 
  • Beard, Jonathan D.; Schleihauf, Bill (2001). ”Question 24/00: Canadian Naval Mutinies”. Warship International (International Naval Research Organization) XXXVIII (3): sid. 243. ISSN 0043-0374. 
  • Colledge, J. J.; Wardlow, Ben; Bush, Steve (2020). Ships of the Royal Navy: The Complete Record of All Fighting Ships of the Royal Navy from the 15th Century to the Present (5th). Barnsley, UK: Seaforth Publishing. ISBN 978-1-5267-9327-0. 
  • Friedman, Norman (2010). British Cruisers: Two World Wars and After. Barnsley, UK: Seaforth Publishing. ISBN 978-1-59114-078-8. 
  • Macpherson, Ken; Burgess, John. The ships of Canada's naval forces 1910–1981 : a complete pictorial history of Canadian warships. Collins: Toronto, 1981. ISBN 0-00216-856-1
  • Raven, Alan; Roberts, John (1980). British Cruisers of World War Two. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-922-7. 
  • Whitley, M. J. (1995). Cruisers of World War Two: An International Encyclopedia. London: Cassell. ISBN 1-86019-874-0. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=HMCS_Ontario_(C53)&oldid=54421034”