Håkan Sterky

svensk ingenjör, forskare och ämbetsman verksam inom det teletekniska området

Håkan Karl August Sterky, född 7 april 1900 i Hedvig Eleonora församlingÖstermalm i Stockholm, död 21 november 1992Lidingö, var en svensk ingenjör, forskare och ämbetsman verksam inom det teletekniska området.

Håkan Sterky
Håkan Sterky, 1962.
Född7 april 1900[1]
Hedvig Eleonora församling[1], Sverige
Död21 november 1992[1] (92 år)
Lidingö församling[1], Sverige
BegravdNorra begravningsplatsen[2]
kartor
Medborgare iSverige[3]
Utbildad vidKungliga Tekniska högskolan[4]
SysselsättningIngenjör
Befattning
Generaldirektör, Televerket (1942–1965)
ArbetsgivareKungliga Tekniska högskolan
Televerket
FöräldrarCarl Edvard Sterky
SläktingarGösta Sterky (syskon)
Ludvig Sterky (syskon)
Utmärkelser
Polhemspriset (1930)[1]
Chalmersmedaljen (1976)
Jubeldoktor (1983)
Redigera Wikidata

Utbildning och karriär redigera

Sterky antogs till Kungliga Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm 1918, men påbörjade sina studier i elektroteknik först 1919, efter genomförd värnplikt.[5] Han tog civilingenjörsexamen 1923. Under studietiden, 1920, hade han också blivit reservofficer inom Fortifikationen och befordrades 1926 till löjtnant.[6]

Sterky började 1926 arbeta som transmissionsingenjör vid Vattenfallsstyrelsen, övergick 1927 till Svenska radioaktiebolaget och 1931 till L M Ericsson.[5]

Möjligheten att disputera för doktorsgrad vid KTH infördes 1927, och den då yrkesaktive Sterky blev en av högskolans första forskarstuderande. Han blev 1933 teknologie doktor vid KTH med doktorsavhandlingen Methods of computing and improving the complex effective attenuation, load impedances, and reflexion coefficients of electric wave filters.[7] Han blev docent 1934 och var professor i telegrafi och telefoni vid KTH 1939–1942 (tillförordnad 1937–1939). 1942 var han en tid prorektor och tillförordnad rektor för KTH.[5] Därefter övergick han till en ämbetsmannakarriär som generaldirektör för Telegrafverket 1942–1952 och därefter generaldirektör för Televerket 1953–1965, där han bland annat tog initiativ till världens första helautomatiska mobiltelefonisystem.

Utmärkelser och ledamotskap redigera

Sterky invaldes 1941 till ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien, där han var preses 1963–1965.[8] Han blev ledamot av Krigsvetenskapsakademien 1944,[5] ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1945 och ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1951. 1969 tilldelades han Ingenjörsvetenskapsakademiens stora guldmedalj "för hans insatser för telekommunikationernas utveckling i Sverige ".[9]

Sterky promoverades 1983 till jubeldoktor. Han och Ragnar Woxén, som hade disputerat året före Sterky (1932), var de första jubeldoktorerna bland teknologie doktorer.[5]

Sterky blev riddare av Nordstjärneorden 1942[10], kommendör av andra klassen av samma orden 1945[11] och kommendör med stora korset 1954[12].

Familj redigera

Håkan Sterky var son till krigsrådet Carl Edvard Sterky och kusins sonson till Fredrik Sterky. Han var far till Göran Sterky.

Motståndsmannen Sterky redigera

År 1949 fick Sterky, tillsammans med bland andra direktören Alvar Lindencrona, i uppdrag att bilda ett Stay-behindnätverk, en svensk motståndsrörelse, som skulle träda i aktion i händelse av en sovjetisk invasion.[13]

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e] ”Håkan K A Sterky”, Svenskt biografiskt lexikon.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sterky, HÅKAN KARL AUGUST, Svenskagravar.se, läs online, läst: 11 april 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Libris, 29 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  4. ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e] Kongl. Elektrosektionen 1910 - 1985: Håkan Sterky Arkiverad 20 augusti 2009 hämtat från the Wayback Machine., läst 19 juli 2009
  6. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien: Svenska krigsmanna sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien : biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Akad. sid. 143. Libris 7451162. ISBN 91-630-4181-2 (inb.) 
  7. ^ Libris 1368520
  8. ^ IVA Matrikel 1982. Stockholm: Ingenjörsvetenskapsakademien. 1996. ISBN 91-7082-289-1 
  9. ^ ”Samtliga innehavare av Stora guldmedaljen”. Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien. http://iva.ntier.se/Verksamhet/Utmarkelser/Stora-guldmedaljen/Samtliga-innehavare-av-Stora-guldmedaljen/. Läst 17 april 2009. 
  10. ^ Riddare av Kungl. Nordstjärneorden i Sveriges statskalender 1945bih
  11. ^ Kommendörer av Kungl. Nordstjärneorden, 1:a kl. i Sveriges statskalender 1950bih
  12. ^ Kommendörer m. st. k. av Kungl. Nordstjärneorden i Sveriges statskalender 1955
  13. ^ Direktörens dubbelliv Svenska Dagbladet, 19 mars 2011, läst 19 mars 2011

Externa länkar redigera

Företrädare:
Henrik Kreüger
Tillförordnad rektor för Kungliga Tekniska högskolan
del av år 1942
Efterträdare:
Henrik Kreüger
Företrädare:
Helge Ericson
Generaldirektör för Telegrafverket resp. Televerket
1942—1965
Efterträdare:
Bertil Bjurel