Gustaf Peyron (1921–2007)

en svensk generalmajor och militärbefälhavare

Gustaf Fredrik Carl Peyron, född 7 maj 1921 i Oscars församling i Stockholms stad,[1] död 25 oktober 2007 i Solna församling i Stockholms län,[2] var en svensk militär.

Gustaf Peyron
Peyron som överste.
Militärtjänst
I tjänst för Sverige Sverige
Försvarsgren Armén
Tjänstetid 1943–1984
Grad Generalmajor
Befäl Skaraborgs regemente,
Militärhögskolan,
Nedre Norrlands militärområde
Personfakta
Född 7 maj 1921
Oscars församling i Stockholms stad, Sverige
Död 25 oktober 2007 (86 år)
Solna församling i Stockholms län, Sverige
Släkt
Frälse- eller adelsätt Peyron
Far Henry Peyron
Mor Louise Reuterskiöld
Familj
Gift 1951
Make/maka Gunvor Nordenhaag

Biografi redigera

Peyron avlade studentexamen i Stockholm 1939.[3] Han avlade officersexamen vid Krigsskolan 1943 och utnämndes samma år till fänrik vid Södermanlands pansarregemente.[4] Han befordrades till löjtnant 1945,[5] studerade vid Krigshögskolan 1952–1954 och befordrades till kapten 1956. Han var lärare vid Krigshögskolan 1958–1960[6] och studerade 1960 vid Staff College i Storbritannien.[3] År 1961 befordrades han till major, varpå han var chef för Taktikavdelningen vid Arméstaben 1961–1964.[3][6] Han befordrades 1964 till överstelöjtnant och tjänstgjorde vid Skaraborgs regemente 1964–1966. År 1966 befordrades han till överste och 1966–1967 var han chef för Pansartruppskolan, varpå han 1967–1968 var chef för Skaraborgs regemente.[7] Han var chef för Sektion 2 i Arméstaben med ansvar för arméns utbildningsfrågor 1968–1972[6][8] och stabschef vid staben i Nedre Norrlands militärområde 1972–1974.[7] År 1974 befordrades han till generalmajor, varefter han var tillförordnad chef för Militärhögskolan 1974–1978 och befälhavare i Nedre Norrlands militärområde 1978–1982. Åren 1982–1983 stod han till överbefälhavarens förfogande, varpå han 1983–1984 var chef för svenska delegationen vid Neutrala nationernas övervakningskommission i Korea.[6] Han inträdde i reserven 1984.[7] Åren 1985–1991 var Peyron slottsfogdeUlriksdals slott och Haga slott.[6]

Gustaf Peyron invaldes 1966 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[4] Han var ordförande i Delegationen för militärhistorisk forskning 1974–1978. Från 1958 var han medlem av Publicistklubben.[6]

Gustaf Peyron var son till generalmajor Henry Peyron och Louise född Reuterskiöld. Han gifte sig 1951 med gymnastikdirektör Gunvor Nordenhaag[6] (1926–2011). Makarna Peyron är begravda på Solna kyrkogård.[9]

Utmärkelser redigera

Referenser redigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2013, DVD-ROM, version 6.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2014).
  3. ^ [a b c] Rossander, Erik (2008). ”Minnesord över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (6/2008): sid. 8. http://www.kkrva.se/wp-content/uploads/Artiklar/086/kkrvaht_6_2008_2.pdf. 
  4. ^ [a b] Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 171. ISBN 91-630-4181-2 .
  5. ^ Sveriges statskalender för året 1945. Uppsala. 1945. sid. 340 .
  6. ^ [a b c d e f g] Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 478. ISBN 91-975132-7-X .
  7. ^ [a b c] Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 164. ISBN 91-87184-74-5 .
  8. ^ Rossander, Erik (2008). ”Minnesord över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift (6/2008): sid. 9. http://www.kkrva.se/wp-content/uploads/Artiklar/086/kkrvaht_6_2008_2.pdf. 
  9. ^ ”Gustaf Fredrik Carl Peyron”. FinnGraven. http://www.finngraven.se/(S(prfdumg4jndard2xmwfs2sib))/DisplayInfo.aspx?id=601825. Läst 3 maj 2021. 
  10. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 136 .
  11. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 13 (1960–1969), p. 52, digital avbildning.
  12. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 31, digital avbildning.

Vidare läsning redigera