Gustaf Johansson (biskop)
Gustaf Johansson, född 10 januari 1844 i Ylivieska, död 24 juli 1930 i Åbo, var en finländsk teolog och kyrkoman. Han var farbror till Erkki och Elieser Kaila.
| Ärkebiskop Gustaf Johansson (biskop) | |
,_verkade_som_Finlands_%C3%A4rkebiskop_1899%E2%80%931930.jpg) | |
| Kyrka | Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland |
|---|---|
| Stift | Kuopio stift, biskop |
| Period | 1885–1897 |
| Företrädare | Robert Frosterus |
| Efterträdare | Otto Immanuel Colliander |
| Stift | Nyslotts stift, biskop |
| Period | 1897–1899 |
| Efterträdare | Otto Immanuel Colliander |
| Stift | Åbo stift, ärkebiskop |
| Period | 1899–1930 |
| Företrädare | Torsten Thure Renvall |
| Efterträdare | Lauri Ingman |
| Akademisk titel | Teologie doktor 1881 |
| Född | 10 januari 1844 Ylivieska |
| Död | 24 juli 1930 Nyslott |
Johansson påverkades tidigt av den pietistiska väckelsen och under studieåren i Tübingen av Johann Tobias Beck. Han prästvigdes 1871 och han blev teologie kandidat 1874.
Johansson blev professor i dogmatik och etik i Helsingfors 1877 och utövade genom sin kraftfulla religiösa personlighet stor inflytande på studenterna. År 1885 blev Johansson biskop i Kuopio stift, 1896 den förste biskopen i Nyslotts stift och 1899 ärkebiskop i Åbo. Han skötte arkebiskopens tjänst till år 1930.
Åren 1884–1894 var han vice talman och 1896–1906 talman i prästeståndet. Med sin självständiga natur gick Johansson mången gång sina egna vägar. Han ansågs inte alltid uppträda med nödvändig kraft i kampen mot förryskningen. För friare strömningar inom teologin stod Johansson främmande och han ogillade skarpt alla ekumeniska strävanden.
Utmärkelser redigera
Sankt Annas orden, tredje klass, 20 april 1884[1]- Sankt Annas orden, andra klass, 17 april 1887[1]
Sankt Vladimirs orden, tredje klass, 25 april 1891[1]
Sankt Stanislausorden, första klassen, 29 april 1894[1]- Sankt Annas orden, första klass, 8 juli 1896[1]
Medalj "Till minne av kejsaren Nicholas IIs kröning", 31 december 1896[1]- Sankt Vladimirs orden, andra klassen, 15 april 1906[1]
Ryska vita örnens orden, 1916[1]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden, 16 maj 1919[2]
Se även redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b c d e f g h] läs online, kansallisbiografia.fi , läst: 18 juli 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 488, ISBN 978-951-37-7005-1.[källa från Wikidata]
Källor redigera
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 523–524