Gunhild (1862)
Gunhild var en 2:a klass kanonbåt i Svenska flottan. Hon byggdes av Bergsunds varv och sjösattes 27 oktober 1862. Hon var den sista i en serie av tio ångkanonslupar som örlogsflottan lät bygga under åren 1856-1863.[1].
| |||
 | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typklass/Konstruktion | Kanonbåt | ||
| Historik | |||
| Byggnadsvarv | Bergsunds varv | ||
| Sjösatt | 27 okt 1862 | ||
| I tjänst | jun 1863 | ||
| Öde | Sprängdes av en mina 24 sep 1918 | ||
| Tekniska data | |||
| Längd | 30,3 m | ||
| Bredd | 6,7 m | ||
| Djupgående | 2,2 m | ||
| Deplacement | 185 ton | ||
| Maskin | 1 x 2-cyl ångmakin 130 hk | ||
| Maximal hastighet | 8 knop | ||
| Besättning | 40 st | ||
| Bestyckning | 2 x 226 mm kanon 10–41 mm relingspistoler | ||
| Flygplan | - | ||
.svg){kind=small}
Gunhild var byggd av stål och försedd med två master och hon kunde föra upp till 270 kvm segel. Mellan 1866 och 1867 monterades de två kanonerna bort och ersattes av en 96 mm kanon, samt fick sin segelyta utökad. I samband med detta så blev hon omklassad till kanonångskonert. Besättningen kunde då minskas till 31 man. Hon byggdes 1898 om till handminefartyg och blev i och med detta Svenska flottans första minsvepare. Under första världskriget användes hon för minsvepning, samt för att bevaka den svenska neutraliteten. Under minsvepning vid Hertas Flak utanför Skagen sprängdes hon av en mina och sjönk 24 september 1918. Sjutton man ur besättningen omkom.
Se även redigera
Källor redigera
- Gustaf von Hofsten, Jan Waernberg (2003). Örlogsfartyg, Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg. Luleå: CB Marinlitteratur. ISBN 91-973187-3-6
Noter redigera
- ^ Bertil Åhlund (1990). Haninges historia, Sjöförsvaret, Från hundare till örlogsbas. Haninge: Hanvedens Förlag och Bertil Åhlund. ISBN 91-87736-05-5