Grek-turkiska kriget (1919–1922)

Grek-turkiska kriget
	Del av turkiska frihetskriget
	; Grekisk attack
Ägde rum	maj 1919 – oktober 1922
Plats	Västra Anatolien
Resultat	Avgörande turkisk seger, Lausannefreden
Casus belli	Partitionering av det Osmanska riket
Territoriella; ändringar	Land överläts först till Grekland från det Osmanska riket men återställdes till Republiken Turkiet. Befolkningsutbyte mellan de två länderna.
Stridande
Turkiska revolutionärerStöds av:; Ryska SFSR	GreklandStöds av:; Storbritannien
Befälhavare och ledare
Mustafa Kemal Atatürk; İsmet İnönü; Fevzi Çakmak	Leonidas Paraskevopoulos ; Anastasios Papoulas ; Georgios Hatzianestis
Styrka
50 000 (1919) ; 450 000 (1922) (om irreguljära ingår)	Maximalt användes, 12 divisioner~200 000 (utan irreguljära)
Förluster
10 885 döda ; 31 173 skadade på slagfältet, ; 22 690 döda i sjukdomar 34 885 alla döda i turkiska frihetskriget	; 19 362 döda; 18 095 saknade; 48 880 skadade; 4 878 döda utanför strider ; ca 10 000 tillfångatagna; Totalt: ~101 215
	* enligt turkiska källor tillfångatogs 20 826 greker. Av dessa anlände omkring 10 000 i Grekland under fångutväxling 1923. Resten antas ha avlidit i fångenskap och är listade bland de "saknade".

Grek-turkiska kriget, också kallat Kriget i Mindre Asien, eller det grekiska fälttåget under turkiska frihetskriget eller Mindre Asien-katastrofen, var en serie militära händelser som ägde rum under delningen av Osmanska riket efter första världskriget, mellan maj 1919 och oktober 1922. Kriget utkämpades mellan Grekland och turkiska revolutionärer; de senare skulle senare bilda Republiken Turkiet.

Historia redigera

År 1914, fem år innan kriget brutit ut, påbörjades ett folkmord på den grekiska befolkningen i nuvarande Turkiet. Över 1 miljon greker, pontiska och anatoliska, beräknas ha mördats under det grekiska folkmordet.^[9] Det grekiska fälttåget började eftersom de västra allierade, i synnerhet Storbritanniens premiärminister David Lloyd George, hade utlovat Grekland territorier på Osmanska rikets bekostnad. Kriget avlöpte med att Grekland gav upp allt land de tagit i besittning under kriget, återgick till gränserna före kriget, och deltog i en befolkningsutväxling mellan Grekland och Turkiet, i och med Lausannefördraget.

De militära kampanjernas samlade misslyckanden - Greklands, Armeniens och Frankrikes - mot de turkiska revolutionärerna, tvingade de allierade under första världskriget att ogiltigförklara Sèvresfördraget och förhandla i Lausanne om ett nytt fredsfördrag, erkänna den turkiska republikens självständighet och dess suveränitet över östra Trakien och Anatolien.

Ett skäl till Greklands intresse för territorierna som kriget gällde, var att greker bott i området sedan antiken. Före första världskriget bodde 2,5 miljoner grekisktalande ortodoxa i Turkiet. Ett annat skäl till inblandningen var den grekiska nationalismen och panhellenismen.

Kriget bidrog avsevärt till att väcka ett hat mellan greker och turkar, som skulle fortsätta att prägla relationerna mellan länderna under lång tid framöver.

Referenser redigera

Noter redigera

^ Sabahattin Selek, Anadolu İhtilâli, Kastaş Yayınları; İstanbul, 2004, ISBN 9757639931 ^{[sidnummer behövs]}
^ Second Greco-Turkish War 1921-1922 Arkiverad 25 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine. OnWar.com
^ History of the Campaign of Minor Asia, General Staff of Army, Directorate of Army History, Athens, 1967, s. 140: den 11 juni (OC) 6 159 officerare, 193 994 soldater (=200 153 man)
^ Sabahattin Selek, Anadolu Ihtilali Kastaş Yayınları; İstanbul, 2004 ^{[sidnummer behövs]}
^ ”ŞEHIDINE SAHIP ÇIK TÜRKYE” (på turkiska) (PDF). sid. 13. Arkiverad från originalet den 23 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130123173441/http://www.turksolu.org/pdf/sehidinesahipcik/sehidinesahipcik.pdf. Läst 28 juli 2010.
^ Επίτομος Ιστορία Εκστρατείας Μικράς Ασίας 1919-1922 (Abridged History of the Campaign of Minor Asia), Directorate of Army History, Athens, 1967, Table 2
^ Σειρά Μεγάλες Μάχες: Μικρασιατική Καταστροφή (Νο 8), συλλογική εργασία, έκδοση περιοδικού Στρατιωτική Ιστορία, Εκδόσεις Περισκόπιο, Αθήνα, Νοέμβριος 2002, σελίδα 64
^ Σειρά Μεγάλες Μάχες: Μικρασιατική Καταστροφή (Νο 8), συλλογική εργασία, έκδοση περιοδικού Στρατιωτική Ιστορία, Εκδόσεις Περισκόπιο, Αθήνα, Νοέμβριος 2002, σελίδες 62-64
^ ”3. How many Greeks died? The Greek Genocide 1914-23: FAQ: Frequently Asked Questions” (på engelska). Arkiverad från originalet den 17 december 2012. https://www.webcitation.org/6CybC2sUE?url=http://www.greek-genocide.org/faq.html#3. Läst 15 juli 2011.

Vidare läsning redigera

Hugo Schulman (1955), Minnen från fälttåget i Turkiet åren 1877-1878 / av Hugo Schulman., Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors, Wikidata Q113527001, ISSN 0039-6842, https://urn.fi/urn:NBN:fi-fd2019-00022419

Externa länkar redigera

Wikimedia Commons har media som rör Grek-turkiska kriget (1919–1922).
Bilder & media

[1] Sabahattin Selek, Anadolu İhtilâli, Kastaş Yayınları; İstanbul, 2004, ISBN 9757639931 ^{[sidnummer behövs]}

[onwar.com-2] Second Greco-Turkish War 1921-1922 Arkiverad 25 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine. OnWar.com

[Minor_Asia_1967,_page_140-3] History of the Campaign of Minor Asia, General Staff of Army, Directorate of Army History, Athens, 1967, s. 140: den 11 juni (OC) 6 159 officerare, 193 994 soldater (=200 153 man)

[4] Sabahattin Selek, Anadolu Ihtilali Kastaş Yayınları; İstanbul, 2004 ^{[sidnummer behövs]}

[Turkish,_page_13-5] ”ŞEHIDINE SAHIP ÇIK TÜRKYE” (på turkiska) (PDF). sid. 13. Arkiverad från originalet den 23 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130123173441/http://www.turksolu.org/pdf/sehidinesahipcik/sehidinesahipcik.pdf. Läst 28 juli 2010.

[6] Επίτομος Ιστορία Εκστρατείας Μικράς Ασίας 1919-1922 (Abridged History of the Campaign of Minor Asia), Directorate of Army History, Athens, 1967, Table 2

[7] Σειρά Μεγάλες Μάχες: Μικρασιατική Καταστροφή (Νο 8), συλλογική εργασία, έκδοση περιοδικού Στρατιωτική Ιστορία, Εκδόσεις Περισκόπιο, Αθήνα, Νοέμβριος 2002, σελίδα 64

[8] Σειρά Μεγάλες Μάχες: Μικρασιατική Καταστροφή (Νο 8), συλλογική εργασία, έκδοση περιοδικού Στρατιωτική Ιστορία, Εκδόσεις Περισκόπιο, Αθήνα, Νοέμβριος 2002, σελίδες 62-64

[9] ”3. How many Greeks died? The Greek Genocide 1914-23: FAQ: Frequently Asked Questions” (på engelska). Arkiverad från originalet den 17 december 2012. https://www.webcitation.org/6CybC2sUE?url=http://www.greek-genocide.org/faq.html#3. Läst 15 juli 2011.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]