Wikipedia

Grand Tour (cykellopp)

benämning för cykelsportens tre stora etapplopp
(Omdirigerad från Grand tours)
För bildningsresan, se Grand tour.

Grand Tour är en benämning för landsvägscyklingens tre stora etapplopp. Dessa är:

  • Tour de France, på svenska "Frankrike runt" eller, vardagligt, "Touren" (första upplaga 1903)
  • Giro d'Italia, på svenska "Italien runt" eller, vardagligt, "Girot" (första upplaga 1909)
  • Vuelta a España, på svenska "Spanien runt" eller, vardagligt, "Vueltan" (första upplaga 1935)
Frankrike Jacques Anquetil
Italien Felice Gimondi
Belgien Eddy Merckx
Frankrike Bernard Hinault
Spanien Alberto Contador
Italien Vincenzo Nibali
Storbritannien Chris Froome
De sju cyklister som vunnit alla tre Grand Tours någon gång under sin karriär.

Giro d'Italia avgörs i maj, Tour de France i juli och Vuelta a España i augusti/september. Alla tre tävlingarna är etapplopp som avgörs under tre veckor (23 dagar från lördag till söndag) med två vilodagar (måndagarna nummer två och tre) inlagda. Etapperna, normalt 21 till antalet, utgörs vanligtvis av två till tre individuella tempoetapper samt arton till nitton linjeetapper. Ibland förekommer även en lagtempoetapp, nästan alltid på bekostnad av en individuell tempoetapp. Om den första etappen är en högst åtta kilometer lång tempoetapp kallas den ofta "prolog", men begreppet används stundom felaktigt.[1] Om loppet inleds med en prolog, börjar man numreringen av etapperna med etapp 1 på dag två. Om två etapper körs samma dag, vilket inte alltför sällan förekom tidigare (sista gången i Touren 1985, i Girot 1994 och i Vueltan 1992), ges de samma etappnummer, men följt av bokstaven "a" eller b".

Upplagor sedan 2008 redigera

Antal etapper ov olika typ redigera

År Tour de France Giro d'Italia Vuelta a España Summa
                                               
2024 – 2 – 8 4 7 – 2 – 6 8 5 – 2 – 1 10 8 – 6 – 15 22 20
2023 – 1 – 6 6 8 – 2 1 3 9 6 1 1 – 4 8 7 1 4 1 13 23 20
2022 – 2 – 6 7 6 – 2 – 7 4 8 1 1 – 6 6 7 1 5 – 19 17 21
2021 – 2 – 8 5 6 – 2 – 6 7 6 – 2 – 6 5 8 – 6 – 20 17 20
2020 – – 1 8 6 6 – 3 – 5 7 6 – – 1 4 8 5 – 3 2 17 12 17
2019 1 1 – 7 5 7 – 3 – 6 7 5 1 1 – 6 6 7 2 5 – 19 18 19
2018 1 1 – 8 5 6 – 2 – 7 7 5 – 2 – 4 8 7 1 5 – 19 20 18
2017 – 2 – 8 6 5 – 2 – 5 9 5 1 1 – 5 8 6 1 5 – 18 23 16
2016 – 1 1 9 3 7 – 2 1 5 10 3 1 1 – 5 11 3 1 4 2 19 25 13
2015 1 1 – 6 7 6 1 1 – 7 7 5 1 1 – 6 7 6 3 3 – 19 21 17
2014 – 1 – 9 5 6 1 1 1 6 6 6 1 2 – 5 6 7 2 4 1 20 17 19
2013 – 3 – 8 3 7 1 1 1 7 6 5 1 1 – 6 7 6 2 5 1 21 16 18
2012 – 3 – 9 4 5 1 2 – 6 7 5 1 1 – 9 5 5 2 6 – 24 16 15
2011 1 1 – 10 3 6 1 2 – 5 5 8 1 1 – 6 6 7 3 4 – 21 14 21
2010 – 2 – 10 3 6 1 2 1 7 5 5 1 1 – 9 3 7 2 5 1 26 11 18
2009 1 2 – 10 1 7 1 2 – 7 4 7 – 3 – 9 3 6 2 7 – 26 8 20
2008 – 2 – 10 4 5 1 2 1 6 7 4 1 1 1 10 2 6 2 5 2 26 13 15

Tempoetapper:   Lagtempo,   Individuellt tempo,   Individuellt bersgstempo

Linjeetapper:   Flat etapp,   Backigt,   Bergsetapp

Not: Alla upplagor ovan bestod av 21 etapper (eller 20 etapper och en prolog - i tabellen görs ingen särskillnad) utom Vuelta a España 2020 vars tre första etapper utgick på grund av Coronapandemin (se nästa avsnitt) och som därför bara bestod av 18.

Första etapp redigera

Giro d'Italia och Vuelta a España inleds vanligen med en kort tempoetapp, för Girots del vanligen en individuell sådan och för Vueltans del vanligen ett lagtempo. Tour de France startade tidigare (från 1967 till 2007[2]) också med en kort tempoetapp, "prolog", men därefter körs "prologer"[1] endast om starten sker i utlandet (och den första etappen av logistiska skäl tidigarelagts till fredagen, så att måndagen kan användas för transporter). Att starten sker i "utlandet" är inget sentida påfund, redan 1954 startade Tour de France i Amsterdam.[3] Första utlandsstarten för Vueltans del skedde 1997 i Lissabon och Girot startade "utomlands" första gången 1965 i San Marino (därefter i Monaco 1966, men först med starten i belgiska Verviers 1973 befann man sig inte på gångavstånd från italiensk mark).

År Tour de France Giro d'Italia Vuelta a España
Datum Startort Typ Längd
(km) 		Datum Startort Typ Längd
(km) 		Datum Startort Typ Längd
(km)
2024 29 juni   Florens   206 4 maj   Venaria Reale   136 17 augusti   Lissabon   12
2023 1 juli   Bilbao   182 6 maj   Fossacesia   20 26 augusti   Barcelona   15
2022 1 juli   Köpenhamn   13 6 maj   Budapest   195 19 augusti   Utrecht   23
2021 26 juni   Brest   198 8 maj   Turin   9 14 augusti   Burgos   7
2020 29 augusti   Nice   156 3 oktober   Monreale   15 20 oktober   Irun   173
2019 6 juli   Bryssel   194 11 maj   Bologna   8 24 augusti   Torrevieja   13
2018 7 juli   Noirmoutier-en-l'Île   201 4 maj   Jerusalem   10 25 augusti   Málaga   8
2017 1 juli   Düsseldorf   14 5 maj   Alghero   206 19 augusti   Nîmes   14
2016 2 juli   Mont Saint-Michel   188 6 maj   Apeldoorn   10 20 augusti   Laias   28
2015 4 juli   Utrecht   14 9 maj   San Lorenzo al Mare   18 22 augusti   Puerto Banús   7
2014 5 juli   Leeds   190 9 maj   Belfast   22 23 augusti   Jerez de la Frontera   13
2013 29 juni   Porto-Vecchio   213 4 maj   Neapel   130 24 augusti   Vilanova de Arousa   27
2012 30 juni   Liège   6 5 maj   Herning   9 18 augusti   Pamplona   16
2011 2 juli   Passage du Gois   191 7 maj   Venaria Reale   19 20 augusti   Benidorm   13
2010 3 juli   Rotterdam   9 8 maj   Amsterdam   8 28 augusti   Sevilla   13
2009 4 juli   Monte Carlo   15 9 maj   Lido di Venezia   20 29 augusti   Assen   5
2008 5 juli   Brest   197 10 maj   Palermo   24 30 augusti   Granada   8

  Lagtempo,   Individuellt tempolopp,   Flat etapp,   Backig etapp

Not: 2020 flyttades alla loppen till hösten på grund av Coronapandemin. För Vuelta a Españas del ströks dessutom de tre inledande etapperna, som skulle ha körts i Nederländerna[4] och i stället för en lagtempoetapp med start i Utrecht[5] fick den planerade fjärdeetappen inleda tävlingen. På grund av den komprimerade kalendern 2020 (även vårens endagslopp flyttades till hösten) överlappade dessutom sista veckan av Girot och första veckan av Vueltan varandra.

Avslutande etapp redigera

I Tour de France har sista etappen avslutats i Paris sedan loppets start 1903 (i "modern tid" med avslutning på paradgatan Champs-Élysées - varje år sedan 1975), men 2024 flyttades slutmålet till Nice eftersom Olympiska sommarspelen förlades till Paris detta år. 2024 dessutom med en avslutande tempoetapp, vilket inte hänt sedan 1989 (då Greg LeMond lyckades slå Laurent Fignon med 58 sekunder och därmed vinna hela Touren med åtta sekunder).

I Vuelta a España har loppet vanligtvis avslutats i Madrid, men undantag har förekommit vid flera tillfällen (utöver Santiago de Compostela 2014 och 2021 i tabellen nedan, även där 1993, dessförinnan i Jerez 1986, Salamanca 1985, Palazuelos de Eresma 1983, San Sebastián från 1972 till 1976 samt 1978, Miranda de Ebro 1977, samt Bilbao under flertalet år från 1955 till 1970). Sista etappen har vanligtvis varit en platt linjeetapp, men en tempoetapp har då och då avslutat Vueltan (särskilt på 1970-talet).

Sista etappen i Giro d'Italia har flyttats runt på kartan, men Milano var inledningsvis både startort och slutmål för Girot. Den har omväxlande varit en platt linjeetapp eller en individuell tempoetapp - men 1975 var sista etappen en 186 km lång bergsetapp med målgång på hela Girots högsta punkt (Cima Coppi) i Stelviopasset nära gränsen till Schweiz (2 758 m.ö.h. - det högsta vägpasset i Italien och det näst högsta asfalterade i Alperna).

I det fall sista etappen är en platt linjeetapp (ofta relativt kort dessutom) går en stor del av denna i makligt tempo (varunder cyklisterna samtalar, tar selfies, vinkar åt publiken och skålar i champagne..) och först mot loppets slut blir det allvar för att vinna den prestigefyllda sista spurten.

År Tour de France Giro d'Italia Vuelta a España
Datum Slutmål Typ Längd
(km) 		Datum Slutmål Typ Längd
(km) 		Datum Slutmål Typ Längd
(km)
2024 21 juli   Nice   34 26 maj   Rom   126 8 september   Madrid   22
2023 23 juli   Paris   115 28 maj   Rom   126 17 september   Madrid   101
2022 24 juli   Paris   116 29 maj   Verona   17 11 september   Madrid   100
2021 18 juli   Paris   108 30 maj   Milano   30 5 september   Santiago de Compostela   34
2020 20 september   Paris   122 25 oktober   Milano   16 8 november   Madrid   124
2019 28 juli   Paris   128 2 juni   Verona   17 15 september   Madrid   106
2018 29 juli   Paris   116 27 maj   Rom   115 16 september   Madrid   112
2017 23 juli   Paris   103 28 maj   Milano   29 10 september   Madrid   118
2016 24 juli   Paris   113 29 maj   Turin   163 11 september   Madrid   105
2015 26 juli   Paris   110 31 maj   Milano   185 13 september   Madrid   99
2014 27 juli   Paris   138 1 juni   Trieste   172 14 september   Santiago de Compostela   10
2013 21 juli   Paris   134 26 maj   Brescia   197 15 september   Madrid   110
2012 22 juli   Paris   120 27 maj   Milano   28 9 september   Madrid   115
2011 24 juli   Paris   95 29 maj   Milano   26 11 september   Madrid   94
2010 25 juli   Paris   102 30 maj   Verona   15 19 september   Madrid   85
2009 26 juli   Paris   164 31 maj   Rom   14 20 september   Madrid   110
2008 27 juli   Paris   143 1 juni   Milano   28 21 september   Madrid   102

  Individuellt tempolopp,   Flat linjeetapp

Not: 2020 senarelades alla loppen på grund av Coronapandemin.

Vinnare redigera

Totalsegrar redigera

 
Ebby Merckx i ledartröjan vid Tour de France 1970. Totalt körde han 108 dagar i gult vid Tour de France.[6]
 
Bernard Hinault i gult vid Tour de France 1986.

Följande sju cyklister har (till och med 2023) vunnit alla tre Grand Tours (ingen av dem har dock vunnit alla tre under ett och samma år). De är:

Flest Grand Tours har (till och med 2023) vunnits av

Cyklist Totalt Tour de France Giro d'Italia Vuelta a España
  Eddy Merckx 11 5 1969, 1970, 1971, 1972, 1974 5 1968, 1970, 1972, 1973, 1974 1 1973
  Bernard Hinault 10 5 1978, 1979, 1981, 1982, 1985 3 1980, 1982, 1985 2 1978, 1983
  Jacques Anquetil 8 5 1957, 1961, 1962, 1963, 1964 2 1960, 1964 1 1963
  Fausto Coppi 7 2 1949, 1952 5 1940, 1947, 1949, 1952, 1953 –
  Miguel Indurain 7 5 1991, 1992, 1993, 1994, 1995 2 1992, 1993 –
  Alberto Contador 7 2 2007, 2009 2 2008, 2015 3 2008, 2012, 2014
  Chris Froome 7 4 2013, 2015, 2016, 2017 1 2018 2 2011, 2017
  Alfredo Binda 5 – 5 1925, 1927, 1928, 1929, 1933 –
  Gino Bartali 5 2 1938, 1948 3 1936, 1937, 1946 –
  Felice Gimondi 5 1 1965 3 1967, 1969, 1976 1 1968
  Tony Rominger 4 – 1 1995 3 1992, 1993, 1994
  Roberto Heras 4 – – 4 2000, 2003, 2004, 2005
  Vincenzo Nibali 4 1 2014 2 2013, 2016 1 2010
  Primož Roglič 4 – 1 2023 3 2019, 2020, 2021

Poängtävlingar redigera

 
Erik Zabel i poängtröjan vid Tour de France 2000.

Poängtävlingarna har (till och med 2023) vunnits flest gånger av:

Cyklist Totalt Tour de France Giro d'Italia Vuelta a España
  Erik Zabel 9 6 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001 – 3 2002, 2003, 2004
  Sean Kelly 8 4 1982, 1983, 1985, 1989 – 4 1980, 1985, 1986, 1988
  Peter Sagan 8 7 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2018, 2019 1 2021 –
  Laurent Jalabert 7 2 1992, 1995 1 1999 4 1994, 1995, 1996, 1997
  Eddy Merckx 6 3 1969, 1971, 1972 2 1968, 1973 1 1973

Även Alejandro Valverde har vunnit poängtävlingen i Vuelta a España fyra gånger (2012, 2013, 2015, 2018). Flest poängtävlingar i Giro d'Italia, fyra var, har Francesco Moser (1976, 1977, 1978, 1982) och Giuseppe Saronni (1979, 1980, 1981, 1983) vunnit.

Under karriären har, förutom Jalabert och Merckx i tabellen ovan, även Djamolidine Abdoujaparov (Touren 1991, 1993 och 1994, Girot 1994 samt Vueltan 1992), Mark Cavendish (Touren 2011 och 2021, Girot 2013 samt Vueltan 2010) och Alessandro Petacchi (Touren 2010, Girot 2004 samt Vueltan 2005) vunnit poängtävlingen i alla tre Grand Tours.

Bergspristävlingar redigera

 
Gino Bartali vid Tour de France 1938.

Bergspristävlingarna har (till och med 2023) vunnits flest gånger av:

Cyklist Totalt Tour de France Giro d'Italia Vuelta a España
  Gino Bartali 9 2 1938, 1948 7 1935, 1936, 1937, 1939, 1940, 1946, 1947 –
  Federico Bahamontes 9 6 1954, 1958, 1959, 1962, 1963, 1964 1 1956 2 1957, 1958
  Lucien Van Impe 8 6 1971, 1972, 1975, 1977, 1981, 1983 2 1982, 1983 –
  Richard Virenque 7 7 1994, 1995, 1996, 1997, 1999, 2003, 2004 – –
  Julio Jiménez 6 3 1965, 1966, 1967 – 3 1963, 1964, 1965

Flest bergspristävlingar i Vuelta a España, fem stycken, har José Luis Laguía vunnit (1981, 1982, 1983, 1985, 1986).

Utöver Bahamontes är den ende hittills (till och med 2023) som också vunnit bergspristävlingen i alla tre Grand Tours Luis Herrera (Touren 1985 och 1987, Girot 1989, samt Vueltan 1987 och 1991).

Etappseegrar redigera

 
Eddy Merckx 1971.
 
Mario Cippolini i Tour de Frances poängtröja 1993.
 
Mark Cavendish i poängtröjan vid Tour de France 2021.
 
Alfredo Binda vann 1933 sin 43:e etapp i en Grand Tour - ett rekord som stod sig i 41 år - och då fanns det ingen Vuelta a España.

Flest etappsegrar i Grand Tours har vunnits av (listan är aktuell till och med Vueltan 2023):[7]

Cyklist Totalt TdF GdI VaE År
1   Eddy Merckx 64 34 24 6 1969–1975
2   Mario Cipollini 57 12 42 3 1989–2003
3   Mark Cavendish 54 34 17 3 2008–2023
4   Alessandro Petacchi 48 6 22 20 2000–2011
5   Alfredo Binda 43 2 41 0 1925–1933
6   Bernard Hinault 41 28 6 7 1978–1986
7   Learco Guerra 39 8 31 0 1930–1937
  Delio Rodríguez 39 0 0 39 1941–1947
9   Rik Van Looy 37 7 12 18 1958–1969
10   Freddy Maertens 35 15 7 13 1976–1981
11   Fausto Coppi 31 9 22 0 1940–1955
12   Costante Girardengo 30 0 30 0 1919–1923
13   Gino Bartali 29 12 17 0 1935–1954
14   Marino Basso 27 6 15 6 1969–1975
  Francesco Moser 27 2 23 2 1973–1986
16   Guido Bontempi 26 6 16 4 1981–1993
  Raffaele Di Paco 26 11 15 0 1930–1938
  Miguel Poblet 26 3 20 3 1955–1961
  Giuseppe Saronni 26 0 24 2 1978–1985
20   Franco Bitossi 25 4 21 0 1964–1975
  Laurent Jalabert 25 4 3 18 1992–2001
  André Leducq 25 25 0 0 1927–1938
  Rik Van Steenbergen 25 4 15 6 1949–1957
24   Roger De Vlaeminck 24 1 22 1 1970–1984
  Robbie McEwen 24 12 12 0 1999–2007
26   André Darrigade 23 22 1 0 1953–1964
27   Jacques Anquetil 22 16 5 1 1957–1964
  Jean Paul van Poppel 22 9 4 9 1986–1994
  André Greipel 22 11 7 4 2008–2017
30   Charly Gaul 21 10 11 0 1955–1961
  Gerben Karstens 21 6 1 14 1966–1978
  Sean Kelly 21 5 0 16 1978–1988
  Tony Rominger 21 3 5 13 1988–1996

Bland de fjorton som (till och med 2023) vunnit flest Grand Tours (se avsnittet Totalsegrar ovan) är det noterbart att hälften av dem saknas i den ovanstående listan över antal etappsegrar. Dessa är (inom parentes anges antalet etapper i respektive lopp enligt TdF+GdI+VaE):

Mest anmärkningsvärt är kanske att Indurain vann fem Tour de France och två Giro d'Italia, utan att vinna en enda linjeetapp - alla hans 14 etappvinster var individuella tempolopp (i Touren vann han en linjeetapp 1989 och en 1990, båda bergsetapper, men då vann han inte totalt utan kom på 17:e respektive 10:e plats i sammandraget).

107 cyklister har under sin karriär (till och med 2023) vunnit minst en etapp i samtliga tre Grand Tours (den förste att göra det blev Fiorenzo Magni som den 28 april 1955 vann sin första seger i Vueltan, efter att dittills ha vunnit fem etapper i Girot och sju i Touren), men endast tre har gjort det under samma år:[8]

Flest etappsegrar under samma säsong (till och med 2023) har Freddy Maertens med 20 stycken 1977 - 13 i Vueltan (som han vann totalt) och 7 i Girot (utgick - han bröt handleden i en krasch under upploppet på etapp 8b).

Nordiska framgångar i Grand Tours redigera

 
Thor Hushovd i poängtröjan vid Tour de France 2009. Sammanlagt innehade han poängtröjan 35 dagar under Touren och 25 under Vueltan.[9]
 
Jonas Vingegaard blev den förste nordbon att ha vunnit två Grand Tours under karriären när han vann Touren för andra året i rad 2023.

Aktuell till och med Vuelta a España 2023

Tre nordiska cyklister har vunnit totalt:

  Jonas Vingegaard Tour de France 2022 och 2023
  Bjarne Riis Tour de France 1996
  Gösta "Fåglum" Pettersson Giro d'Italia 1971

En nordisk cyklist har vunnit poängtävlingar:

  Thor Hushovd Tour de France 2005 och 2009 samt Vuelta a España 2006

Två nordiska cyklister har vunnit bergspristävlingar:

  Michael Rasmussen Tour de France 2005 och 2006
  Jonas Vingegaard Tour de France 2022

Fyra nordiska cyklister har vunnit minst en etapp i alla tre Grand Tours:

  Jesper Skibby
  Mads Pedersen
  Magnus Cort
  Thor Hushovd[10]

De nordiska cyklister som vunnit flest etapper är (inom parentes Tour+Giro+Vuelta):[11]

  Thor Hushovd 14 (10+1+3)
  Magnus Cort 9 (2+1+6)
  Knut Knudsen 6 (0+6+0)
  Mads Pedersen 6 (2+1+3)
  Bjarne Riis 6 (4+2+0)
  Jonas Vingegaard 5 (3+0+2)
  Jesper Skibby 5 (1+1+3)
  Michael Rasmussen 5 (4+0+1)

Den svensk som vunnit flest etapper är Glenn Magnusson med 3 (0+3+0).

Totalt har 29 olika danska cyklister vunnit sammanlagt 57 etapper, 8 olika norska cyklister har vunnit 37 etapper och 9 olika svenska cyklister har tillsammans vunnit 12 etapper.[12]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Definitionsmässigt är en prolog högst 8 km lång och de flesta "prologer" som körs är längre än så. Se Jeroen Heijmans och Bill Mallon, 2011, Historical Dictionary of Cycling, sid. 163 (ISBN 9780810871755) och UCI Cycling Regulations - part 2, Road races (01.11.2021 sid.58.
  2. ^ What Happened to The Prologue? på The Inner Ring den 5 juli 2014.
  3. ^ Tour de France 1954 på BikeRaceInfo.
  4. ^ Alasdair Fotheringham, Vuelta a España 2020 start in Netherlands cancelled, CyclingNews 29 april 2020.
  5. ^ Alex Ballinger, Vuelta a España 2020 to open with team time trial and two road stages in Netherlands, CyclingWeekly 21 februari 2019.
  6. ^ Eddy Merckx - Grand tour leader jerseys på ProCyclingStats.
  7. ^ Most stage wins på ProCyclingStats.
  8. ^ Stage winners in all 3 GTs (samma år) på ProCyclingStats.
  9. ^ Thor Hushovd - Grand tour leader jerseys på ProCyclingStats.
  10. ^ Hushovd har i efterhand tilldelats segern i etapp 7 av Giro d'Italia 2007, då Alessandro Petacchi, som vann spurten före Hushovd, diskvalificerats i efterhand.
  11. ^ Most stage wins in grand tours: Denmark, Sweden, Norway på ProCyclingStats.
  12. ^ Number of stage wins in grand tours by nation på ProCyclingStats

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Grand_Tour_(cykellopp)&oldid=54666754”