Gigantiska primtal betecknar primtal med åtminstone 10 000 siffror. Begreppet dök första gången upp i Journal of Recreational Mathematics i artikeln “Collecting gigantic and titanic primes” (1992) av Samuel Yates.

Chris Caldwell som har fortsatt på Yates samling av primtal har berättat att han ändrade det ursprungliga kravet på 5 000 siffror till 10 000, när han ombads att revidera artikeln efter Yates död.[1] Då var inte många sådana primtal kända, men för dagens datorer är beräkningen snabb, varför många kan finnas på en enda dag.[2][3]

Det först upptäckta gigantiska primtalet var Mersenneprimtalet 244497 − 1. Det har 13 395 siffror och hittades 1979 av den amerikanske matematikern och dataprogrammeraren Harry Lewis Nelson och matematikern vid Cray, Inc. David Slowinski. [4]

Det minsta gigantiska primtalet är 109999 + 33603. Det bevisades vara primtal 2003 av de tyska matematikerna Jens Franke, Thorsten Kleinjung och Tobias Wirth med deras eget datorprogram ECPP (Elliptic curve primality proving).

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ Caldwell, Chris K. (21 april 1992). ”The Prime Pages – Yater 92b”. The University of Tennessee at Martin. http://primes.utm.edu/references/refs.cgi?long=Yates92b. Läst 4 november 2013. 
  2. ^ Eva-Lotta Högberg, Daniel Norin, Linn Stengård, Joakim Widén (21 april 2002). ”Numerisk talteori”. Uppsala Universitet. http://www.it.uu.se/edu/course/homepage/numSTS1/redovisningar/historiska_moment/Grupp_1_Talteori.pdf. Läst 4 november 2013. 
  3. ^ ”How to find a giant prime number”. Crosci – Croatian Science Portal. 21 april 2013. Arkiverad från originalet den 5 november 2013. https://web.archive.org/web/20131105061714/http://crosci.com/how-to-find-a-giant-prime-number.html. Läst 4 november 2013. 
  4. ^ ”The Largest Known Prime by Year: A Brief History”. University of Tennessee at Martin. http://primes.utm.edu/notes/by_year.html. Läst 4 november 2013. 

Fotnoter redigera