Gerrhosaurus skoogi
ödleart
Gerrhosaurus skoogi[3] är en ödleart som beskrevs av Andersson 1916. Gerrhosaurus skoogi ingår i släktet Gerrhosaurus och familjen sköldödlor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
| Gerrhosaurus skoogi Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Sköldödlor Gerrhosauridae |
| Släkte | Gerrhosaurus |
| Art | Gerrhosaurus skoogi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gerrhosaurus skoogi | |
| Auktor | Andersson, 1916 |
| Synonymer | |
|
Angolosaurus skoogi Fitzsimons 1953[2] Gerrhosaurus validus Loveridge 1942 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Arten förekommer i ökenområden i norra Namibia och i angränsande regioner av Angola. Växtligheten utgörs av sparsamt med buskar.[1]
Källor redigera
- ^ [a b c] 2010 Gerrhosaurus skoogi Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Fitzsimons,V.F.M. (1953) Anew genus of gerrhosaurid from Southern Angola., Ann. Transvaal Mus. (Pretoria) 22 (2): 215-217
- ^ Andersson,L.G. (1916) Notes on the reptiles and batrachians in the Zoological Museum at Gothenburg with an account of some new species., Göteborgs Kungliga Vetenskap och Vitter Hets-Samnalles Hndlingar Sjatte Foljden (Series B, 4) 17 (5) [ = Meddelanden fran Göteborgs Musei Zoologiska Afdelning, No. 9]: 1-41
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/gerrhosaurus+skoogi/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Gerrhosaurus skoogi i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.