Folke Karl Skoog, född den 15 juli 1908 i Fjärås, Halland, död den 15 februari 2001 i Madison, Wisconsin, USA, var en svenskfödd amerikansk växtfysiolog och idrottsman.

Folke Karl Skoog
Folke Skoog
Folke Skoog
Född15 juli 1908
Fjärås, Halland, Sverige
Död15 februari 2001 (92 år)
Madison, Wisconsin, USA
BegravdUppsala gamla kyrkogård
MedborgarskapSvensk/Amerikansk
ForskningsområdeVäxtfysiologi
InstitutionerCaltech, Berkeley, University of Hawaii, Harvard, Johns Hopkins University, Washington University in St. Louis, University of Wisconsin
Alma materCaltech
DoktorsavhandlingSome Physiological Functions of the Growth Hormone in Higher Plants (1936)
Nämnvärda doktoranderToshio Murashige
Känd förMurashige-Skoog-medium
FöräldrarKarl Gustaf Skoog 1871-1944 arrendator Stabby prästg Uppsala gift m Sigrid Persdotter 16.12.1876-02.08.1943, syskon: Tord Gustaf Skoog11.12.1915-13.1.1977 plastikkirurg gift m Ann-Charlotte Jönsson 13.10.1915-21.06.1966
MakaBirgit Skoog 29.11.1918-2021
BarnKarin 1.12.1949 gift m David Shepard 13.4.1950 3 söner

Biografi redigera

Folke Skoog föddes i Halland 1908 som son till förvaltaren Karl Skoog och Sigrid, född Persdotter, Han studerade i Uppsala men vid 17 års ålder flyttade han 1925 till USA där han blev B.S. i kemi vid California Institute of Technology 1932. 1935 blev han amerikansk medborgare. Han började forska vid University of California, Berkeley 1936 efter att ha erhållit doktorsgrad vid Caltech och flyttade sedan, efter ett halvår på Hawaii, till Harvard och därefter 1941 till Johns Hopkins University. 1944 till 1946 var han kemist vid USA:s försvarsdepartement och 1947 flyttade han till University of Wisconsin i Madison. Han pensionerades 1979.

Skoog valdes in i National Academy of Sciences 1956 och som utländsk ledamot av Svenska Vetenskapsakademien 1970. 1991 tilldelades han National Medal of Science.

Hans yngre bror Tord Skoog (1915–1977) var en framgångsrik kirurg.[1][2]

Växtfysiologen redigera

Skoog sysslade främst med växthormonernas struktur och verkningar. Inledningsvis med auxin, men senare främst med cytokininer (av vilka den första, kinetin, upptäcktes av Carlos O. Miller under Skoogs ledning[3][4]).[5][6]

Under sitt arbete utvecklande han härvid tillsammans med Toshio Murashige 1962 det så kallade Murashige-Skoog-mediet[7], som idag är det mest använda odlingsmediet för växtvävnadskulturer.

Idrottsmannen redigera

Folke Skoog tävlade för Sverige på 1500 meter löpning vid Olympiska Spelen i Los Angeles 1932. Han blev sexa i sitt försöksheat på tiden 3.59,6 - en tid som räckt till final om han sprungit i något av de andra heaten.[8] (För Sverige tävlade även Erik Ny på 1500 meter och denne kom på femte plats i finalen.[9]) Skoogs personbästa på 1500 meter var 3.59,2.[10] 2016 valdes han in i Caltech Athletics Hall of Honor.[8]

Källor redigera

Referenser redigera

  1. ^ Tord G Skoog i Vem är det 1977.
  2. ^ Tord Skoog i Svenskt biografiskt lexikon, band 32 (2003-2006), sid. 477, på Riksarkivet.
  3. ^ Carlos O. Miller, F. Skoog, F.S. Okumura, M.H. Von Saltza och F.M. Strong, 1956, Isolation, Structure and Synthesis of Kinetin, a Substance Promoting Cell Division i Journal of the American Chemical Society 78:7, sid. 1375–1380.
  4. ^ Richard Amasino, 2005, 1955: Kinetin Arrives. The 50th Anniversary of a New Plant Hormone i Plant Physiology 138:3, sid. 1177–1184.
  5. ^ Peter V. Minorsky, 2001, Tribute to Folke Skoog i Plant Physiology 125:4, sid. 1546–1547.
  6. ^ Tim Wing Yam och Joseph Arditti, 2017, Micropropagation of Orchids, sid. 8. ISBN 9781119187066.
  7. ^ T. Murashige och F. Skoog, 1962, A Revised Medium for Rapid Growth and Bio Assays with Tobacco Tissue Cultures Arkiverad 6 juni 2022 hämtat från the Wayback Machine. i Physiologia Plantarum 15:3, sid. 473-497.
  8. ^ [a b] Third Annual Athletics Hall of Honor Class Inducted Arkiverad 1 december 2016 hämtat från the Wayback Machine..
  9. ^ Olympic Games Official Report Los Angeles 1932 Arkiverad 2 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine., del 3, sid. 417-419.
  10. ^ Folke Skoog Arkiverad 26 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine. på SportsReference.com.