Wikipedia

Flygarvingar i USA:s flygvapen

Flygarvingar finns i USA:s flygvapen för att särskilja personer i olika former av flygtjänst från all annan uniformerad personal.[1]

General Henry H. Arnold bärande både den äldsta varianten (under släpspännen) och den, av honom själv designade, silverfärgade varianten av flygarvingar.

Från 1913 började ett särskilt märke tilldelas piloter i det som då var aeronautiska avdelningen i arméns signalkår, relativt få av dessa utdelades.[2] I augusti 1917 införde flygarpionjären Henry H. Arnold ett silverfärgat märke med två vingar som varit ungefär detsamma sedan dess.[2][3] År 1942, i det som då var USA:s arméflygkår, infördes tre nivåer av samma märke, beroende på tjänstgöringstid och antalet flygtimmar.[3]

Sedan flygvapnet bildades 1947 är det enbart officerare som tillåts att tjänstgöra som piloter ombord på flygplan.[4] Från 2016 har dock möjligheten öppnats för underbefäl och underofficerare att flyga obemannade luftfarkoster (även kända som drönare), och i deras utbildning ingår att soloflyga enmotoriga propellerflygplan.[5]

Olika vingar redigera

Pilotvingar redigera

Benämning Grundläggande krav Flygtimmar Alternativt
 
Pilot
  • Examen från flygvapnets pilotutbildning, eller
  • Examen från annan amerikansk flygutbildning på uppdrag för flygvapnet, eller
  • Examen från annan amerikansk flygutbildning jämbördig med flygvapnets, eller
  • Examen från helikopterutbildning utförd av annan amerikansk försvarsgren
 – –
 
Senior Pilot
  • 7 års tjänstgöring som pilot, samt
  • Föregående nivå, samt
 2000 antal timmar, eller 1300 timmar (olika kombinationer som instruktör och utvärderare)
 
Command Pilot
  • 15 års tjänstgöring som pilot, samt
  • Föregående nivå, samt
 3000 antal timmar, eller
  • 2300 timmar egenflygning och som instruktör, eller
  • 144 månader av Operational Flying Duty (OFDA)

Andra varianter redigera

Dessa ges även de i tre nivåer:[1]

Se även redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, U.S. Air Force aeronautical rating, tidigare version.

Noter redigera

  1. ^ [a b] ”AIR FORCE MANUAL 11-402 AVIATION AND PARACHUTIST SERVICE” (på engelska). static.e-publishing.af.mil. Department of the Air Force. 24 januari 2019. https://static.e-publishing.af.mil/production/1/af_a3/publication/afman11-402/afman11-402.pdf. Läst 3 maj 2022. 
  2. ^ [a b] ”1913 Military Aviator Badge” (på engelska). www.nationalmuseum.af.mil. National Museum of the United States Air Force. https://www.nationalmuseum.af.mil/Visit/Museum-Exhibits/Fact-Sheets/Display/Article/197898/1913-military-aviator-badge/. Läst 3 maj 2022. 
  3. ^ [a b] Craven, Harold L. (1 oktober 1963). ”The Mark of an Eagle” (på engelska). Air Force Magazine. Air & Space Forces Association. https://www.airforcemag.com/article/1063wings/. Läst 3 maj 2022. 
  4. ^ 10 U.S.C. § 9253
  5. ^ ”First two enlisted pilots complete solo flights” (på engelska). www.af.mil. Air Education & Training Command. 4 november 2016. https://www.af.mil/News/Article-Display/Article/996754/first-two-enlisted-pilots-complete-solo-flights/. Läst 3 maj 2022. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Flygarvingar_i_USA:s_flygvapen&oldid=54108065”