Fanjunkare (Sverige)

officersgrad i svenska försvarsmakten

Fanjunkare (förkortning: fj) är en specialistofficersgrad i den svenska försvarsmakten. Graden har funnits i olika former sedan 1806 och går idag in under OR-7 (NATO-kod "Other Ranks").

Fanjunkare (2009-idag) redigera

Graden återinfördes 1 januari 2009 som en specialistofficersgrad, över översergeant och under överfanjunkare. Tjänsteställningsmässigt är fanjunkaren likställd med kaptenen.[1] För att kunna befordras till fanjunkare måste man ha tjänstgjort som översergeant i minst fyra år samt bedömts vara lämplig och inneha de kunskaper och färdigheter som krävs för den högre graden.

Gradbeteckning redigera

I armén används tre stjärnknappar medan man i flottan, amfibiekåren och flygvapnet använder två stycken 8 mm breda guldgaloner.

Gradbeteckning på ärm redigera

Gradbeteckning på huvudbonad redigera

Historik redigera

Fanjunkare var i Sverige en underofficersgrad som infördes 1806. Graden blev 1833 högsta underofficersgraden i den indelta armén och 1837 i den värvade armén samt från 1936 den näst högsta i den svenska armén efter förvaltare. Vid befälsreformen 1972 blev personer med fanjunkares grad (i artilleriet styckjunkare) utnämnda till antingen löjtnanter eller kaptener beroende på anställningstiden i graden, medan personer med överfurirs och rustmästares grad blev utnämnda till sergeanter eller fanjunkare. När 1983 års befälsordning infördes, utnämndes personer med fanjunkares grad till löjtnanter.

Mellan 1990 och 2008 redigera

Mellan 1990 och 2008 utnämndes inga nya fanjunkare i Sverige. De få som fanns kvar var:

  1. förordnade i graden som värnpliktiga efter särskild kompetensprövning eller efter befordringskurs inom FBU (nuvarande Försvarsutbildarna),
  2. förordnade i graden i hemvärnet eller
  3. tillhör den snabbt krympande kategorin reservunderofficerare, som huvudsakligen anställts i reserven före 1983 efter förtidsavgång som yrkesunderofficer.
  4. förordnade i utlandstjänstgöring eller annat specialfall

Historiska gradbeteckningar redigera

Fanjunkaren bar till uniform m/1886 och m/1895 till en början, till skillnad från sergeanten, uniform och gradbeteckning likt för officer. Vid regementen och kårer där officerare bar guld- eller silverbrodyr istället för galon bar även fanjunkaren detta, liksom officersepåletter utan gradbeteckning. Uniform m/1906 var kortlivad, men här bar fanjunkaren på ärmen två smala snören i guld, varpå den översta har en liten ögla. Allt på mellanblått kläde, format som en vinkel med spetsen uppåt. Till uniform m/1910 infördes axeltränsar där fanjunkaren precis som i m/ä-systemet bar axelklaffar för officerare, dock utan gradbeteckning. Till uniform m/1923 infördes det att fanjunkaren till en början skulle ha tre vinklar, medan sergeanten hade två. Redan ett par år senare infördes stjärnknappen m/25 och fanjunkaren skulle då bära en, både till uniform m/23 och m/ä. Vid införandet av uniform m/1939 försvann stjärnknappen och fanjunkaren skulle ha en liten stjärna m/39 likt för kompaniofficerare, med undantaget att de ej bar fyrkantssnöre i bronsfärg runtom klaffen.

Från 1945 infördes en ny modell av stjärnknapp m/45 i bronsfärg. Samtliga underofficerare fick därmed ett uniformt gradsystem vilket används än idag. Sergeant bär en, fanjunkare två och förvaltare tre stjärnknappar. Detta behölls även till uniform m/1952, med skillnaden att samtliga tjänstetecken utfördes i mattförgylld färg istället för bronsfärg.[2] Till uniform m/1960 gjordes dessa stjärnknappar m/60 förgyllda eller försilvrade, beroende på förbandstillhörighet.[3] Detta är samma stjärnknappar som används än idag till uniform m/1987.

Sedan 1945 har utförandet för fanjunkarens gradbeteckning i princip varit oförändrad, med undantaget att graden sällan skådades mellan 1972 och 2008. 2009 började den användas igen i och med införandet av specialistofficerarna.

Se även redigera

Referenser redigera