Erland Hjärne
Erland Hjärne, född 13 juli 1887 i Uppsala, död 26 april 1969 i Uppsala, var en svensk historiker.
| Erland Hjärne | |
 | |
| Född | 13 juli 1887[1][2] Uppsala församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 26 april 1969[1][2] (81 år) Uppsala domkyrkoförsamling[1], Sverige |
| Begravd | Uppsala gamla kyrkogård[3] |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet  |
| Sysselsättning | Historiker[1] |
| Arbetsgivare | Uppsala universitet |
| Föräldrar | Harald Hjärne[4] Eva Maria Rezelius |
| Redigera Wikidata | |
Filosofie licentiat i historia 1918, e.o. tjänsteman vid Landsarkivet i Uppsala 1924, amanuens vid Uppsala universitetsbibliotek 1930, docent i historia 1930, professor i historia vid Uppsala universitet 1930–1952, filosofie hedersdoktor 1932 och juris hedersdoktor 1958. Han var son till historikern Harald Hjärne.
Politik redigera
Hjärne tillhörde före 1914 en krets politiserande studenter i Uppsala som vände sig mot partiväsen, parlamentarism och demokrati och särskilt mot socialismen. Han var verksam under bondetågs– och borgkrisåret 1914. I kretsen var Hjärne den givne ledaren, men han framträdde utåt bara 1913–14. Han skrev det tal som studenterna höll för kung Gustaf V 1914. När Sven Lidman år 1916 grundade tidningen Svensk Lösen blev Hjärne en av de viktigaste medarbetarna. Han stod för en storvulen, historiskt färgad nationalism med idealisering av den handlingskraftiga karolinska kungamakten, folkets medverkan i politiken endast för pliktuppfyllelse under sträng ledning, principiell rojalism men bitsk kritik mot den som svek, skarp udd mot högerpolitikens beroende av ekonomiska intressen. Efter besvikelserna 1918–19 vände Hjärne politiken ryggen och blev forskare och lärare.
Historia redigera
Hjärne kom som historieprofessor att föra fram över 20 stora disputationsavhandlingar i vitt skilda ämnen, ofta utanför hans eget intresseområde. Som lärare var han sträng källkritiker men också utpräglad systematiker med betoning av de stora sammanhangen. Hans första intresse var frihetstidens parlamentarism och dess rötter i svensk tradition från 1500- och 1600-talen samt i västeuropeisk politisk spekulation. Hans andra stora forskningsområde var det svenska samhällets organisation, institutionellt och socialt, under tidig medeltid.
Hjärne var en kedjeforskare: Varje steg i arbetet väckte nya problem av den mest varierande art. Djupperspektivet var hisnande, med inträngande i varje viktigt ord, varje fras i en text, under aktualisering av alla relevanta textställen och varje bidrag den filologiska interpretationen kunde ge. Förmågan att systematisera stoffet var till sist det viktigaste draget.
Mot denna forskarpersonlighet liksom mot ungdomsårens djärvt polemiska lynne kontrasterar hos den mogne mannen en lynnesart, präglad av religiöst grubbel, djup misantropi och förtvivlan över en samhällsutveckling han inte förstod.
Erland Hjärne ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
Källor redigera
- Erland Hjärne i Vem är det 1969, sid 412
- Sven Ulric Palme: Erland Hjärne i Svenskt biografiskt lexikon, band 19, sid 163 (1971-73)
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b c d e] Erland Hjärne, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Erland Hjärne, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, Hjärne, Erland, läs online, läst: 2 juli 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, Erland, f. 1887 i Uppsala Uppsala län, läs onlineläs online, läst: 2 april 2018.[källa från Wikidata]
Vidare läsning redigera
- Svenson, Sven G. (1994). Erland Hjärne: en historikers livsöde. Vitterhetsakademiens serie "Svenska lärde", 99-1875125-8. Stockholm: Natur & Kultur. Libris 7229193. ISBN 91-27-03843-2
Externa länkar redigera
| Företrädare: Karl Ivan Westman |
Föreningen Heimdals ordförande 1913-1914 |
Efterträdare: Nils Ahnlund |