Enrico Mainardi
Enrico Mainardi, född den 19 maj 1897 i Milano, död den 10 april 1976 i München, var en italiensk cellist och tonsättare verksam bl. a. i Rom och vid Mozarteum i Salzburg.
Biografi redigera
Redan vid tretton års ålder, 1910, hade Mainardi börjat sin karriär som cellovirtuos och turnerade till konserthus i Europa. Han undervisade senare vid Hochschule für Musik i Berlin och Accademia Nazionale di Santa Cecilia i Rom, och höll även sommarkurser i Salzburg och Luzern. Bland elever som senare blev framstående kan nämnas Siegfried Palm, Miklós Perényi, Michael Steinkühler, Heidi Litschauer, Erkki Rautio och Joan Dickson.
Tillsammans med pianisten Edwin Fischer och violinisten Georg Kulenkampff (vars plats senare togs av Wolfgang Schneiderhan), bildade Mainardi en berömd pianotrio. År 1967, grundade han också en trio med pianisten Guido Agosti och flöjtisten Severino Gazzelloni. Han gjorde världsvida turnéer och räknades bland samtidens stora cellister.
Som tonsättare skrev Mainardi orkesterverk, en cellokonsert för violoncell och kammarmusik. Han skrev också solosonater och Sonata breve (utgiven av Schott) 1942.
År 1965 invaldes Mainardi i den svenska Musikaliska Akademien.
Källor redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Bra Böckers lexikon, 1976