En kärlekens tragedi
En kärlekens tragedi (franska: La Roue, "Hjulet") är en fransk dramatisk stumfilm från 1922 i regi av Abel Gance.[1]
| En kärlekens tragedi (La Roue) | |
| Regissör | Abel Gance |
|---|---|
| Producent | Abel Gance Charles Pathé |
| Manus | Abel Gance |
| Originalmusik | Arthur Honegger |
| Fotograf | Léonce-Henri Burel Gaston Brun Marc Bujard Maurice Duverger |
| Klippning | Marguerite Beaugé Abel Gance |
| Premiär | 14 december 1922 |
| Speltid | 273 minuter (Återställd version) |
| Land | Frankrike |
| Språk | Franska |
| IMDb SFDb Elonet | |
Filmen handlar om en lokförare som adopterar en flicka som överlevt en tågolycka. När flickan blivit äldre blir hon centrum i ett våldsamt svartsjukedrama. Filmen var i sitt ursprungliga skick över sju timmar lång. Den mest kompletta bevarade versionen är fyra och en halv timme lång. Filmen introducerade flera nya tekniker och lekfullheten med olika filmiska grepp är något som utmärker den. Andra stildrag är dess psykologiska realism, dess många utomhusscener samt en snabb och rytmisk klippning.[2]
Filmen tog tre år att färdigställa. Den var ett prestigeprojekt och hade premiär över tre dagar, 14, 21 och 28 december 1922,[källa behövs] vid Gaumont-Palace i Paris med plats för 6 000 åskådare.
Efter premiären hånades filmen av vissa kritiker för sin överdådighet och melodramatiska handling, men mottagandet var i huvudsak positivt. Filmen kom att ha betydelse för regissörer som Sergej Eisenstein, Georg Wilhelm Pabst och Akira Kurosawa. Författaren och filmaren Jean Cocteau sade: "Det finns film före och efter En kärlekens tragedi på samma sätt som det finns måleri före och efter Picasso".[2]
Medverkande redigera
- Séverin Mars som Sisif
- Ivy Close som Norma
- Gabriel de Gravone som Elie
- Pierre Magnier som Jacques de Hersan
- Max Maxudian som mineralogen Kalatikascopoulos
- Georges Térof som Machefer
- Gil Clary som Dalilah
Referenser redigera
- ^ ”La roue (1921)”. Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=MOVIE&itemid=30101. Läst 7 februari 2013.
- ^ [a b] ”La roue (1922) d’ Abel Gance” (på franska). lemonde.fr. 22 januari 2012. Arkiverad från originalet den 2 maj 2012. https://web.archive.org/web/20120502131309/http://films.blog.lemonde.fr/2012/01/22/la-roue-abel-gance/. Läst 7 januari 2013. ”Il y a le cinéma d'avant et d'après La roue comme il y a la peinture d'avant et d'après Picasso.”