Emil Rödiger
Emil Rödiger, född den 13 oktober 1801 i Sangerhausen, död den 15 juni 1874 i Berlin[1], var en tysk orientalist.
Efter att ha studerat teologi vid universitetet i Halle blev Rödiger 1830 extra ordinarie och 1835 ordinarie professor i österländska språk där. Han kallades 1860 i samma egenskap till Berlins universitet, där han stannade resten av sitt liv.
Rödiger publicerade en ny utgåva av Lokmans fabler (1830, 2:a upplagan 1839)[2], Chrestomathia syrica cum glossario (1838, 2:a upplagan 1868) och Himjaritische Schriftmonumentie (1841). Efter svärfadern Gesenius död avslutade han dennes Thesaurus Linguae Hebraicae och utgav dennes hebreiska grammatik från 13:e till 21:a upplagan (1874).
Rödiger bidrag även med en mängd uppsatser till tidskrifterna Zeitschrift für Kunde des Morgenlandes och Zeitschrift der deutschen morgenländischen Gesellschaft.
Källor redigera
- Rödiger, Emil i Nordisk familjebok (första upplagan, 1890)
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter redigera
- ^ Roediger, Emil i Allgemeine Deutsche Biographie
- ^ Lokman i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)