Elisabet Dillner
Elisabet Dillner, född 1895, död 1971, var en svensk sjuksköterska, skolledare och medicinhistorisk författare.
Elisabet Dillner | |
Född | 28 augusti 1895[1] Solna församling[1], Sverige |
---|---|
Död | 3 augusti 1971[1] (75 år) Uppsala domkyrkoförsamling[1], Sverige |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Medicinhistoriker |
Släktingar | Maria Dillner (syskon) Johannes Dillner (syskon) |
Utmärkelser | |
Florence Nightingale-medaljen (1949)[2] | |
Redigera Wikidata |
Biografi redigera
Elisabet Dillner avlade examen vid Röda Korsets sjuksköterskeskola i Stockholm. Först arbetade hon som instruktionssköterska, men hade tjänsten som rektor för Uppsala sjuksköterskehems sjuksköterskeskola 1935–1955. Hon var även kyrkofullmäktig, landstingsledamot och styrelseledamot i Svensk sjuksköterskeförening.
Elisabet Dillner intresserade sig tidigt för medicinhistoria och har skrivit Sjuksköterskeutvecklingen inom Svenska Röda korset åren 1866–1934 (1934) och Åtta decennier (1948). Hon utsågs 1961 till medicine hedersdoktor vid Uppsala universitet.
Elisabet Dillner tillhörde släkten Dillner i Jämtland och var dotter till översten Herman Dillner (1856–1928) och Anna Odelberg (1861–1921). Hennes farfars farbror var Johan Dillner.
Källor redigera
- Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)
- Sv Släktkalender 1938.
Noter redigera
- ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1860–2017, sjunde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2018, Dillner, Nanny Elisabet, läst: 21 augusti 2021.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, library.icrc.org .[källa från Wikidata]
Vidare läsning redigera
- Beméus, Gudrun: Elisabet Dillner i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (28 oktober 2020) CC-BY