Edvard Sverdrup
norsk teolog
Johan Edvard Sverdrup, född 22 juni 1861 i Balestrand, död 20 januari 1923 i Oslo, var en norsk teolog, son till Harald Ulrik Sverdrup, far till Harald Ulrik Sverdrup.
| Edvard Sverdrup | |
| Född | 22 juni 1861[1] Balestrands kommun[1], Norge |
|---|---|
| Död | 21 januari 1923[2] (61 år) |
| Medborgare i | Norge |
| Utbildad vid | Bergen katedralskole  |
| Sysselsättning | Präst, teolog |
| Barn | Harald Ulrik Sverdrup (f. 1888) Mimi Sverdrup Lunden (f. 1894) Einar Sverdrup (f. 1895) Leif J. Sverdrup (f. 1898) |
| Föräldrar | Harald Ulrik Sverdrup |
| Släktingar | Jakob Sverdrup (syskon) Georg Sverdrup (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Sverdrup blev teologie kandidat 1885, kyrkoherde 1898 och kallades 1907 till professor i kyrkohistoria vid den då nyinrättade Det teologiske Menighetsfakultet, vars dekanus han blev 1916. Han hade stort inflytande på den samtida prästutbildningen i Norge och var 1910–19 medredaktör av det konservativa kyrkoorganet "Luthersk Kirketidende" och ledde jämte Ole Hallesby den mäktiga motrörelsen mot liberalteologin. Bland hans många skrifter märks Hvorledes Luther blev reformator (1917), Fra Norges kristenliv (1918) och Luthers kamp mot Rom (1922).
Källor redigera
- Sverdrup, 8. Johan Edvard i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
- ^ [a b] Folketelling 1910, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Øyulf Hjertenes & Einar Eriksen (red.), Bergens Tidende, 22 januari 1922 .[källa från Wikidata]