Wikipedia

Dvärgelefanter

Dvärgelefanter är förhistoriska arter inom ordningen elefantdjur som på grund av allopatrisk artbildning utvecklade mycket mindre kroppar i förhållande till sina närmaste släktingar. Dvärgelefanter är exempel på den typ av dvärgväxt som kan uppstå på öar, ett fenomen där stora landlevande ryggradsdjur, vanligtvis däggdjur, som koloniserar öar utvecklas till mindre varianter. Fenomenet förklaras som en evolutionär effekt som bland annat drivs fram som en anpassning i resursfattiga miljöer och selektion för att snabbare nå reproduktionsålder.

Avgjutet skelett av Palaeoloxodon falconeri.

Vissa samtida ö-populationer av asiatisk elefant har utvecklats till att bli något mindre, som elefanterna på Borneo. Det finns även en mindre form av skogselefant som förekommer i tropisk regnskog i Gabon, Kongo-Brazzaville och Kamerun.[1]

Fossila lämningar av dvärgelefant har återfunnits på öar i Medelhavet som Cypern, Malta, Kreta, Stylos, Sicilien, Sardinien, Kykladerna och Dodekanisos. Lämningar efter dvärgformer av Stegodon har återfunnits på öar i Indonesien, som Sulawesi, Flores, Timor, på andra öar i Små Sundaöarna och centrala Java. På öarna Channel Islands i Kalifornien har man funnit rester av en dvärgform av Columbiamammut,[2] medan populationer av dvärgformer av ullhårig mammut en gång i tiden har förekommit på Saint Paul Island i Alaska.

Öar i Medelhavet redigera

 
Palaeoloxodon falconeri

Sardinien redigera

Sicilien och Malta redigera

Kreta redigera

 
Skelett av dvärgelefant från Kreta.

Cypern redigera

Kykladerna redigera

Lämningar av Palaeoloxodon-elefanter har återfunnits på öarna Delos, Naxos, Kythnos, Serifos och Milos. Elefanten från Delos har samma storlek som en liten P. antiquus, medan den som återfunnit på Naxos har samma storlek som P. melitensis. Lämningarna från Kythnos, Serifos och Milos har ännu inte beskrivits.

Dodekanisos redigera

På Rhodos har ben hittats av en dvärgelefant lika stor som P. mnaidriensis. På ön Tilos har man funnit rester efter dvärgelefanter av två olika storlekar. Studier indikerar att det rör sig om samma art där hane och hona hade olika storlekar.


Dessa dvärgelefanter är de första vars DNA har studerats. Resultaten är samstämmiga med de tidigare morfologiska studierna och indikerar att Palaeoloxodon är mer närbesläktade med Elephas än med Loxodonta eller Mammuthus.[4] Efter studier av nytt osteologiskt material[5] beskrevs arten år 2007 som Elephas tiliensis, idag Palaeoloxodon tiliensis. Denna art var den sista kända dvärgelefant i Europa att överleva och den dog inte ut förrän cirka 4000 f.Kr.

Öar kring Nordamerika och i Norra ishavet redigera

Channel Islands i Kalifornien redigera

Columbiamammuten (Mammuthus columbi) utvecklade separata isolerade populationer i slutet av pleistocen. En av dessa grupper isolerades på Channel Islands i Kalifornien, förmodligen för cirka 40 000 år sedan, där den utvecklades till den nya arten Mammuthus exilis.[6] Dessa mammutar hade en mankhöjd på 150–190 cm.

St. Paul Island och Wrangels ö redigera

Mammutar överlevde längre även på Saint Paul Island i Berings hav, fram till 6000 f.Kr.[7]

Under den senaste istiden förekom ullhårig mammut (Mammuthus primigenius) på Wrangels ö i Norra ishavet som överlevde fram till 1700 f.Kr, vilka är den yngsta mammutpopulation som man känner till. Wrangels ö antas ha separerats från fastlandet ungefär 12000 f.Kr. Tidigare bedömdes dessa mammutar har varierat mellan 180 och 230 cm i mankhöjd och kategoriserades ett tag som dvärgmammutar[8] men de har senare omkategoriserats och sedan 1999 bedöms de inte vara en dvärgform.[9]

Indonesien redigera

På Sulawesi och Flores finns spår efter en distinkt endemisk öfauna, som även omfattade dvärgelefanter, som daterats till mellersta pleistocen. Dessa elefanter konkurrerades dock ut av immigrerande medelstora elefanter.

Flores redigera

En endemisk art av dvärgelefant under tidig pleistocen, Stegodon sondaarii, dog ut för ungefär 840 000 år sedan. Dessa elefanter efterträddes av medelstora Stegodon florensis, en art närbesläktad med Stegodon trigonocephalus, som återfunnits både på Java och på öar i Wallacea. Denna Stegodon-art dog ut för ungefär 12 000 år sedan, förmodligen på grund av vulkanutbrott.

Sulawesi redigera

Dvärgelefanten Stegodon sompoensis förekom under pleistocen på ön Sulawesi. De hade en mankhöjd på bara 1,5 meter.

Centrala Java redigera

Å 2014 hittades rester efter en endemisk dvärgelefant i Semedo-området i Tegal på Centrala Java, som beskrivits som Stegodon semedoensis.[10]

Referenser redigera

Texten bygger på en översättning av engelskspråkiga wikipedias artikel Dwarf Elephant, läst 2020-09-06

Noter redigera

  1. ^ Status of the so-called African pygmy elephant (PDF)
  2. ^ ”The Pygmy Mammoth (U.S. National Park Service)”. https://www.nps.gov/chis/learn/historyculture/pygmymammoth.htm. 
  3. ^ Symeonides, N. K.; et al. (2001). "New data on Palaeoloxodon chaniensis (Vamos cave, Chania, Crete) arkiverad 26 juni 2006. In Cavarretta, Giuseppe (ed.), The World of Elephants - International Congress, Rome 2001, Rome 2001, 510-513. ISBN 88-8080-025-6
  4. ^ Poulakakis, Nikos; Theodorou, Georgios E.; Zouros, Eleftherios; Mylonas, Moysis (2002-09-01). ”Molecular Phylogeny of the Extinct Pleistocene Dwarf Elephant Palaeoloxodon antiquus falconeri from Tilos Island, Dodekanisa, Greece”. Journal of Molecular Evolution (Springer Science and Business Media LLC) 55 (3): sid. 364–374. doi:10.1007/s00239-002-2337-x. ISSN 0022-2844. PMID 12187389. 
  5. ^ Theodorou, G.E.; Symeonides, N.; Stathopoulou, E. (2007). ”Elephas tiliensis n. sp. from Tilos island (Dodecanese, Greece)”. Hellenic Journal of Geosciences 42: sid. 19–32. 
  6. ^ Rocha, Veronica (16 september 2016). ”Well-preserved mammoth skull unearthed on Channel Islands puzzles scientists”. Los Angeles Times. http://www.latimes.com/local/lanow/la-me-ln-mammoth-fossil-channel-islands-20160915-snap-story.html. Läst 24 september 2016. 
  7. ^ Guthrie, R. Dale (2004-06-17). ”Radiocarbon evidence of mid-Holocene mammoths stranded on an Alaskan Bering Sea island”. Nature (Nature Publishing Group) 429 (6993): sid. 746–749. doi:10.1038/nature02612. PMID 15201907. 
  8. ^ Vartanyan, S.L.; Garutt, V.E.; Sher, A.V. (1993). ”Holocene dwarf mammoths from Wrangel Island in the Siberian Arctic”. Nature 362 (6418): sid. 337–340. doi:10.1038/362337a0. PMID 29633990. 
  9. ^ Tikhonov, Alexei; Larry Agenbroad; Sergey Vartanyan (2003). ”Comparative analysis of the mammoth populations on Wrangel Island and the Channel Islands”. Deinsea 9: sid. 415–420. ISSN 0923-9308. Arkiverad från originalet den 2012-06-11. https://web.archive.org/web/20120611113051/http://www.nmr.nl/nmr/pages/showPage.do?itemid=1896&instanceid=16.  ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 11 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120611113051/http://www.nmr.nl/nmr/pages/showPage.do?itemid=1896&instanceid=16. Läst 6 september 2020. 
  10. ^ Agus Maryono (1 december 2014). ”Fossils of rare, ancient animals found in Tegal”. http://www.thejakartapost.com/news/2014/12/01/fossils-rare-ancient-animals-found-tegal.html. 

Tryckta källor redigera

  • Davies, P., Lister, A.M., 2001. Palaeoloxodon cypriotes, the dwarf elephant of Cyprus: size and scaling comparisons with P. falconeri (Sicily-Malta) and mainland P. antiquus. The World of Elephants, Proceedings of the 1st International Congress (October 16-20 2001, Rome): 479-480. PDF fulltext
  • Palombo, M.R. 2001. Endemic elephants of the Mediterranean Islands: knowledge, problems and perspectives. The World of Elephants, Proceedings of the 1st International Congress (October 16-20 2001, Rome): 486-491. PDF fulltext
  • Poulakakis, N.; Mylonas, M.; Lymberakis, P.; Fassoulas, C. (2002). ”Origin and taxonomy of the fossil elephants of the island of Crete (Greece): problems and perspectives”. Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology 186 (1–2): sid. 163–183. doi:10.1016/s0031-0182(02)00451-0. 
  • Poulakakis, N., A. Parmakelis, P. Lymberakis, M. Mylonas, E.Zouros, D. S. Reese, S. Glaberman and A. Caccone. 2006. Ancient DNA forces reconsideration of evolutionary history of Mediterranean pygmy elephantids. Biology Letters, 19 April 2006.
  • ”Molecular phylogeny of the extinct pleistocene dwarf elephant Palaeoloxodon antiquus falconeri from Tilos Island, Dodekanisa, Greece”. Journal of Molecular Evolution 55 (3): sid. 364–74. 2002. doi:10.1007/s00239-002-2337-x. PMID 12187389. 
  • Stone, Richard. Mammoths: The resurrection of an Ice Age giant. London: Fourth Estate, 2001 p.89 (ISBN 1-84115-518-7)
  • Symeonides, N.K., Theodorou, G.E., Giannopoulos V.I. 2001. New data on Elephas chaniensis (Vamos cave, Chania, Crete). The World of Elephants, Proceedings of the 1st International Congress (October 16-20 2001, Rome): 510-513. PDF fulltext
  • Theodorou, G.E., Agiadi, K., 2001. Observations on the microstructure of fossil tusks from the Charkadio cave (Tilos, Dodekanese, Greece). The World of Elephants, Proceedings of the 1st International Congress (October 16-20 2001, Rome): 563-567. PDF fulltext
  • Theodorou, G.E., Symeonidis N., Stathopoulou E., 2007, Elephas tiliensis n.sp. from Tilos island (Dodekanese, Greece) Hellenic Journal of Geosciences -Annalles Geologiques des Pays Helleniques - Vol. 42, pp.19-32, Athens
  • Tikhonov, A., Agenbroad, L. & Vartanyan, S., 2003 - Comparative analysis of the mammoth populations on Wrangel Island and the Channel Islands - in: Reumer, J.W.F., De Vos, J. & Mol, D. (eds.) - Advances in Mammoth Research (Proceedings of the Second International Mammoth Conference, Rotterdam, May 16-20 1999) - DEINSEA 9: 415-420 [ISSN 0923-9308] Published 24 May 2003
  • Van den Bergh, G.D., De Vos, J., Aziz, F., Morwood, M.J. 2001. Elephantoidea in the Indonesian region: new Stegodon findings from Flores. The World of Elephants, Proceedings of the 1st International Congress (October 16-20 2001, Rome): 623-627. PDF fulltext
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Dvärgelefanter&oldid=53119663”