Duncan Sandys (/Sändz/) (1908-1987), senare Lord Duncan-Sandys var en brittisk konservativ politiker i Storbritannien, verksam under Winston Churchill (1940-1955), Anthony Eden (1955-1957) och Harold Macmillan (1957 - 1963). Han påbörjade sin karriär i det brittiska samhällets tjänst som diplomat 1930. År 1935 gifte han sig med Winston Churchills dotter Diana, som då var nyfrånskild från baron Sir John Milner Bailey. Sandys äktenskap med Diana resulterade i tre barn – bland dem skulptören Edwina Sandys – och varade fram till skilsmässan 1960.

Duncan Sandys
Född24 januari 1908[1][2]
London
Död26 november 1987[1][2] (79 år)
London
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidEton College
Magdalen College
West Downs School
SysselsättningPolitiker[3]
Befattning
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av Storbritanniens 36:e parlament
Storbritanniens 36:e parlament, Norwood (1935–1935)[4]
Ledamot av Storbritanniens 37:e parlament
Storbritanniens 37:e parlament, Norwood (1935–1945)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 39:e parlament
Storbritanniens 39:e parlament, Streatham (1950–1951)[4]
Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1950–1952)[5]
Ledamot av Förenade kungarikets 40:e parlament
Storbritanniens 40:e parlament, Streatham (1951–1955)[4]
Minister of Supply (1951–1954)
Ledamot av Förenade kungarikets 41:a parlament
Storbritanniens 41:a parlament, Streatham (1955–1959)[4]
Förenade kungarikets försvarsminister (1957–1959)
Ledamot av Förenade kungarikets 42:a parlament
Storbritanniens 42:a parlament, Streatham (1959–1964)[4]
Secretary of State for Commonwealth Relations (1960–1964)
Secretary of State for Commonwealth Relations (1960–1962)
Storbritanniens kolonialminister (1962–1964)
Ledamot av Förenade kungarikets 43:e parlament
Storbritanniens 43:e parlament, Streatham (1964–1966)[4]
Storbritanniens kolonialminister (1964–1966)
Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1965–1973)[5]
Ledamot av Förenade kungarikets 44:e parlament
Storbritanniens 44:e parlament, Streatham (1966–1970)[4]
Ledamot av Förenade kungarikets 45:e parlament
Storbritanniens 45:e parlament, Streatham (1970–1974)[4]
Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1973–1974)[5]
Ledamot av Brittiska överhuset (1974–1987)
Ledamot av Europarådets parlamentariska församling (1974–1976)[5]
Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1976–1983)[5]
Politiskt parti
Konservativa partiet
MakaDiana Churchill
(g. 1935–)[6][7]
Marie-Claire Schmitt
(g. 1962–)[6][7]
BarnJulian George Winston Sandys (f. 1936)[8][6]
Edwina Sandys (f. 1938)[8][6]
Celia Mary Sandys (f. 1943)[8][6]
Laura Sandys (f. 1964)[6]
FöräldrarGeorge John Sandys[6]
Mildred Helen Cameron[6]
Utmärkelser
Deutscher Preis für Denkmalschutz (1978)
Redigera Wikidata

Duncan Sandys bemyndigades år 1943 att leda ett projekt som gick ut på att undanröja eller minimera skadorna av de tyska raketvapnen. Vid Peenemünde låg under åren 1937–1943 två raketforskningsanläggningar: Heeresversuchsanstalt eller "Peenemünde-Ost" som tog fram V-2, den andra var "Erprobungsstelle der Luftwaffe Peenemünde-West" som utvecklade V-1, en aerodynamisk robot. Sandys lyckades driva igenom bombningarna av Peenemünde 1943 samt ett kraftigt utbyggt luftvärnsförsvar längs den engelska sydkusten med uppgift att oskadliggöra V-1-raketer.

Efter Andra världskriget innehade Sandys under åren 1951–64 ett flertal ministerposter i konservativa regeringar. Han ansvarade bland mycket annat för avvecklingen av ett betydande antal brittiska kolonier.

1969 - 1984 var Duncan-Sandys president i Europa Nostra och verkade aktivt för byggnadsvård och det europeiska kulturarvets bevarande.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] SNAC, Duncan Sandys, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Munzinger Personen, Duncan Edwin Duncan-Sandys, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ pace.coe.int, 215, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f g h i] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e] läs online, www.assembly.coe.int .[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f g h] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera