Cynopterus horsfieldi[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av Gray 1843. Den ingår i släktet Cynopterus och familjen flyghundar.[4][5]

Cynopterus horsfieldi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljFlyghundar
Pteropodidae
SläkteCynopterus
ArtCynopterus horsfieldi
Vetenskapligt namn
§ Cynopterus horsfieldi
AuktorGray, 1843
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Cynopterus horsfieldii
Hitta fler artiklar om djur med

Underarter redigera

Catalogue of Life[4] samt Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fyra underarter:[6]

  • Cynopterus horsfieldii horsfieldii Gray, 1843
  • Cynopterus horsfieldii harpax Thomas and Wroughton, 1909
  • Cynopterus horsfieldii persimilis K. Andersen, 1912
  • Cynopterus horsfieldii princeps Miller, 1906

Beskrivning redigera

En förhållandevis stor fladdermus med en hundliknande, kort och bred nos med rörformade näsborrar, stora ögon och ovala öron. Pälsen är kort med variabel färg i mörka och ljusa, bruna till gråa toner. Öron och vingar har tydliga, vita kanter. Ungdjur är grå, medan vuxna djur har ett brunaktigt fält över ryggen. Hanar tenderar att vara rikligare färgade än honor, med tydligare "mantel" över ryggen, mörkare bröst och sidor på nacken, samt ljusare skuldror och strupe.[7] Kroppslängden är 8 till 9,6 cm, vingbredden ungefär 47 cm,[7] underarmen 6,8 till 7,6 cm, och vikten 41 till 70 g[8].

Utbredning redigera

Denna flyghund förekommer i Sydostasien från södra Malackahalvön till Borneo och Mataram. Dessutom finns två avskilda populationer i västra Thailand.[1]

Ekologi redigera

Fladdermusen är social, och vilar tillsammans i stora flockar i grottor och bland klippor eller i mindre i träd.[1][8] De senare kolonierna samlas ofta i tältliknande bon byggda av stora blad.[7]

Arten är nattaktiv och förekommer i många habitat, som regnskog och annan urskog, kulturskog, kalkstensgrottor, mangroveträsk, jordbruksmark, parker och trädgårdar.[7] I Thailand förekommer den dock bara i urskog.[1]

Föda och predation redigera

Födan utgörs främst av frukt, men fladdermusen kan även äta blad, blommor och pollen. Mindre fruktkärnor sväljs och kommer ut med avföringen, större spottas ut. Artens fiender är få, och utgörs främst av människor, rovfåglar och reptiler.[7]

Fortplantning redigera

Arten har en struktur där hanarna har små harem bestående av en könsmogen hane, två till tre könsmogna honor och deras avkomma. Honorna försvaras emellertid inte, och det finns inga tecken på att arten skulle ha några grupper av haremslösa unghanar.[7] Honorna blir könsmogra vid 6 till 8 månaders ålder, hanarna när de är 1 till 2 år. Honorna får i genomsnitt 2 outvecklade ungar per kull, som dias i omkring 40 dagar. Honorna bär med sig ungarna överallt tills dessa har lärt sig flyga.[7]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] Bates, P., Francis, C., Gumal, M. & Bumrungsri, S. 2008 Cynopterus horsfieldii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 8 juli 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/cynopterus+horsfieldii/match/1. Läst 5 juli 2016. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ (2005) , website Cynopterus horsfieldi, Mammal Species of the World
  7. ^ [a b c d e f g] Erick Smogoleski (2013). Cynopterus horsfieldii Horsfield's fruit bat” (på engelska). Animal Diversity Web (University of Michigan). http://animaldiversity.org/accounts/Cynopterus_horsfieldi/. Läst 3 juli 2016. 
  8. ^ [a b] Shigeki Yasuma, Ludi Apin och Fred Tuh Yit Yu (2003) (på engelska). Mammals of Crocker Range. Bornean Biodiversity and Ecosystems Conservation Programme in Sabah, Malaysia. sid. 32. ISBN 983-41084-0-0. http://www.bbec.sabah.gov.my/overall/bbec8/Mammals.pdf. Läst 8 juli 2016  Arkiverad 24 november 2011 hämtat från the Wayback Machine.