Clare Hollingworth
Clare Hollingworth, född 10 oktober 1911 i Knighton, Leicester, England, död 10 januari 2017 i Hongkong, var en engelsk journalist och författare, som var den första krigskorrespondenten att rapportera utbrottet av andra världskriget.[1] Som reporter för The Daily Telegraph 1939, såg hon under en resa från Polen till Tyskland och rapporterade om hur tyska militära styrkor samlades vid den polska gränsen. Tre dagar senare var hon den första att rapportera om den tyska invasionen av Polen.[2]
| Clare Hollingworth | |
| Född | 10 oktober 1911 Knighton, Leicester, England |
|---|---|
| Död | 10 januari 2017 (105 år) Hongkong |
| Yrke | Författare, Journalist |
| Nationalitet | Engelsk |
| Språk | engelska och polska |
| Verksam | 1939-1981 |
| Noterbara verk | Mao and the men against him The Arabs and the West Front Line |
| Priser | Officer of the Order of the British Empire |
| Make/maka | Geoffrey Hoare (1952-1966) Vandeleur Robinson (1936-1951) |
Biografi redigera
Hollingworth var dotter till Daisy och Albert Hollinworth. Under första världskriget tog hennes far över driften av sin fars skofabrik, och familjen flyttade till en gård i närheten av Shepshed.[3] Hon visade tidigt intresse för att bli författare, trots motstånd från sin mor och hennes intresse för krigföring stimulerades av besök på historiska slagfält i Storbritannien och Frankrike tillsammans med sin far.[4][5]
Hollingworth förlovade sig med sonen till en lokal bekant till familjen, men i stället för att ing äktenskap, började hon arbeta som sekreterare vid fredsorganisationen League of Nations Union i Worcestershire. Hon fick sedan ett stipendium till UCL School of Slavonic and East European Studies i London, och senare en plats vid universitetet i Zagreb för att studera kroatiska. [3]
Hon började skriva artiklar på frilansbasis för New Statesman,[5] och i juni 1939 valdes hon till kandidat i parlamentsvalet för Labourpartiet i valkretsen Melton. Valet, som skulle äga rum i slutet av 1940, blev emellertid inställt på grund av krigsutbrottet.
Andra världskriget redigera
Hollingworth hade arbetat mindre än en vecka som journalist vid The Daily Telegraph när hon skickades till Polen för att rapportera om de ökande spänningarna i Europa. Hon fortsatte att rapportera om situationen i Polen, och 1940, då hon arbetade för Daily Express, kunde hon från Bukarest rapportera om kung Carol II:s tvångsabdikation och de efterföljande oroligheterna.[4][5]
År 1941 var hon stationerad i Egypten, och därefter rapporterade hon från Turkiet, Grekland och Kairo.[4][5] Hennes arbete hindrades av det faktum att kvinnliga krigskorrespondenter inte fick formell ackreditering.[4] Efter att fältmarskalk Bernard Montgomery intagit Tripoli 1943, fick hon order att återvända till Kairo, men hennes önskan att förbli vid frontlinjerna, gjorde att hon fick täcka General Dwight D. Eisenhowers styrkor i Alger som reporter för Chicago Daily News.[4][5] Hon rapporterade senare från Palestina, Irak och Persien[5] och under denna tid blev hon den första att intervjua Shahen av Iran.[5] [6]
Senare karriär redigera
Under efterkrigstiden rapporterade Hollingworth om konflikterna i Palestina, Algeriet, Kina, Aden och Vietnam.[3] BBC uppgav att även om hon inte var den tidigaste kvinnliga krigskorrespondenten, "gjorde hennes djupa tekniska, taktiska och strategiska insikt henne unik."[5] The New York Times beskrev henne som "den obestridda doyenne av krigskorrespondenter". [7] Hon samlade betydande kunskap inom militär teknik och var, efter pilotutbildning under 1940-talet, särskilt kunnig om flygplan. [4]
I början av 1963, fortfarande i arbete för Guardian, var hon i Beirut och började undersöka Kim Philby, en korrespondent för Observer, och upptäckte att han hade rest till Odessa på ett sovjetisk fartyg. The Guardians redaktör, Alastair Hetherington, som fruktade rättsliga åtgärder, höll undan historien om Philbys avhopp i tre månader, innan hon kunde publicera sin detaljerad redogörelse den 27 april 1963. Hans avhopp bekräftades senare av regeringen.[4][5] Hon utsågs därefter till Guardians försvarskorrespondent, den första kvinnan i den rollen.[4]
År 1967 lämnade hon The Guardian och återvände till The Telegraph. Hennes ambition att arbeta i krigszoner snarare än att täcka regeringens utrikespolitik motiverade flytten och hon skickades till Vietnam för att täcka Vietnamkriget.[3][4] Hon var en av de tidigaste kommentatorerna att förutse att kriget skulle sluta i dödläge och hennes rapporter kännetecknades av hennes inslag av yttranden från vietnamesiska civila.[5]
År 1973 blev Hollingworth Telegraphs kinakorrespondent, den första sedan bildandet av Folkrepubliken Kina 1949.[3] Hon träffade Zhou Enlai och Mao Zedongs fru Jiang Qing.[4] År 1981 avgick hon och flyttade till Hongkong, men tillbringade också tid i Storbritannien, Frankrike och Kina.[3][4][5] Hon var nästan daglig besökare till Foreign Correspondents' Club, där hon var hedersgoodwillambassadör.[3] År 1990 publicerade hon sina memoarer under titeln Front Line.[4]
Utmärkelser redigera
År 1962 vann Hollingworth Woman Journalist of the Year för sin rapportering om inbördeskriget i Algeriet (Hannen Swaffer Awards, UK).[8] Hon vann James Cameron Award för journalistik (1994). År 1999 fick hon ett Lifetime Achievement Award från den brittiska TV-program What the Papers Say.[1] År 1982 utnämndes hon till Officer of the Order of the British Empire för tjänster inom journalistik. [9][10]
Bibliografi redigera
- The Three Weeks' War in Poland (1940), Duckworth
- There's a German Just Behind Me (1945), Right Book Club
- The Arabs and the West (1952), Methuen
- Mao and the Men Against Him (1984), Jonathan Cape ISBN 9780224017602
- Front Line (memoirs) (1990), Jonathan Cape ISBN 9780224028271
Källor redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser redigera
- ^ [a b] "Clare Hollingworth: British war correspondent dies aged 105". BBC News. 10 januari 2017.
- ^ "Clare Hollingworth, Reporter Who Broke News of World War II, Dies at 105", The New York Times, 10 January 2017
- ^ [a b c d e f g] Addley, Esther (16 January 2004). "A foreign affair". The Guardian.
- ^ [a b c d e f g h i j k l] Anne Sebba (10 januari 2017). "Clare Hollingworth obituary". The Guardian. Hämfad 11 januari 2017.
- ^ [a b c d e f g h i j k] "Obituary: Clare Hollingworth". BBC News. 10 januari 2017. Hämtad 10 januari 2017
- ^ Lo Dico, Joy (9 oktober 2015). "The woman who broke the news of WW2". London Evening Standard. p. 16.
- ^ Clare Hollingworth, Evening Briefing, The New York Times, Tuesday, 10 januari 2017, NYTimes.com
- ^ "Press Awards". www.pressawards.org.uk. Hämtad 10 januari 2017.
- ^ The London Gazette: (Supplement) no. 49008. p. 10. 11 juni 1982.
- ^ "Clare Hollingworth dies aged 105: Telegraph correspondent who broke the news of World War II passes away in Hong Kong". Daily Telegraph. Hämtad 10 januari 2017.