Chathamskarv
Chathamskarv[2] (Leucocarbo onslowi) är en utrotningshotad fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar.[3]
| Chathamskarv Status i världen: Akut hotad[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Sulfåglar Suliformes |
| Familj | Skarvar Phalacrocoracidae |
| Släkte | Leucocarbo |
| Art | Chathamskarv L. onslowi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Leucocarbo onslowi | |
| Auktor | Forbes, 1893 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
Utseende redigera
Chathamskarven är en stor (63 centimeter) svartvit skarv. Huvud, nacke, nedre delen av ryggen och övre stjärttäckarna är metalliskt blåsvarta. Undersidan är vit och fötterna rosa. Vita fläckar på vingarna ser ut som ett vingband på sittande fågel. I ansiktet syns stora orangefärgade vårtor.[1]
Utbredning och systematik redigera
Fågeln förekommer enbart i ögruppen Chathamöarna utanför Nya Zeeland,[3] på öarna , Star Keys, Rabbit, Pitt samt North East Reef.[1] Den behandlas ibland som en underart till campbellskarven.[4]
Släktestillhörighet redigera
Chathamskarven placerades tidigare ofta i släktet Phalacrocorax. Efter genetiska studier[5] som visar på att Phalacrocorax består av relativt gamla utvecklingslinjer har det delats upp i flera mindre, varvid chathamskarv med släktingar lyfts ut till släktet Leucocarbo.[3][6]
Skarvarnas släktskap redigera
Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[7] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]
Levnadssätt redigera
Arten häckar i kolonier, oftast högt upp på exponerade klippor ovan en udde eller en liten ö, eller på klipphyllor.[8] Den livnär sig huvudsakligen av fisk.[9]
Status redigera
Chathamskarven har ett mycket litet utbredningsområde och en världspopulation bestående av endast 700 vuxna individer.[10] Den minskar också mycket kraftigt i antal, från 1997 till 2011 med 58%.[10] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som akut hotad.[1]
Namn redigera
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar statsmannen William Hillier 4:e earl av Onslow (1853-1911) som bland annat var guvernör över Nya Zeeland 1889-1892, strax innan arten beskrevs vetenskapligt.[11]
Noter redigera
- ^ [a b c d] Birdlife International 2018 Leucocarbo onslowi (på engelska). Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 1 december 2018.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b c d] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
- ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. sammanfattning
- ^ Marchant, S.; Higgins, P. J. 1990. Handbook of Australian, New Zealand and Antarctic birds, 1: ratites to ducks. Oxford University Press, Melbourne.
- ^ Heather, B. D. and Robertson, H. A. 1997. The field guide to the birds of New Zealand. Oxford University Press, Oxford, UK.
- ^ [a b] Debski, I, Bell, M., Palmer, D. 2012. Chatham Island and Pitt Island shag census 2011. MCSPOP2010-02 Final Report, Department of Conservation, Wellington.
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Leucocarbo onslowi.
Wikimedia Commons har media som rör Leucocarbo onslowi.
