Cellstraff i Sverige
Cellstraff tillämpades förr i fängelserna, under 1800-talet då cellfängelset slagit igenom i västvärlden och början av 1900-talet, och innebar att brottslingen under stora delar av strafftiden fick sitta inlåst i sin fängelsecell större delen av dagen.
Sverige redigera
Historik redigera
I Sverige hade cellstraffet sin storhetstid åren 1892–1916. År 1857 beslutade Sveriges riksdag att alla som dömdes till fängelse och fick straffarbete i högst två år skulle sitta i cell. Ett nytt beslut 1892 innebar att alla skulle sitta de tre första åren i cell och sedan gå ut i gemensamt arbete. Vid införandet i mitten av 1800-talet ansågs cellstraffet humant och liberalt, jämfört med gamla tiders kroppsstraff, dödsstraff och tortyr samt tidigare fängelser där fångar låstes in tillsammans, men snart förstod man att isoleringen i cellen kunde vara skadlig.[1]
Runt år 1900 började man påpeka stora brister och 1916 reducerades cellstraffet till ett år för äldre och fyra månader för yngre fångar. På 1930-talet började radioapparater i större utsträckning köpas in på svenska fängelser, och 1934 förkortades cellstraffet till sex månader för äldre och tre för yngre innan det avskaffades 1946, även om cell som disciplinstraff behölls.[2] [3]
Under 1960-talet började cellerna utrustas med TV-apparater.[4]
Källor redigera
Fotnoter redigera
- ^ Björn Forsberg (juni 2008). ”Cellfängelsets historia”. Populär historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/cellfangelsets-historia/. Läst 14 augusti 2011.
- ^ ”Kriminalvården”. Arkiverad från originalet den 23 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140723134651/http://kriminalvarden.se/sv/Startsida-skolportal1/Brott-och-straff/En-fangslande-historia/. Läst 14 augusti 2011.
- ^ ”Kriminalvården”. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100826112128/http://www.kriminalvarden.se/KVV_App/Museum/htm/fangarna.htm. Läst 14 augusti 2011.
- ^ ”Sveriges fängelsemuseum”. januari 2009. Arkiverad från originalet den 16 december 2011. https://web.archive.org/web/20111216111550/http://www.fangelsemuseet.se/mf.html. Läst 17 augusti 2011.