Carl Josua Preumayr

svensk fagottist, cellist och operasångare

Carl Josua Preumayr, född i Koblenz 1780, död 20 juli 1849 var en tysk fagottist.

Carl Josua Preumayr
Född2 juli 1780[1][2]
Koblenz[1][2]
Död20 juli 1849[1][2] (69 år)
Sankta Eugenia katolska församling[2], Sverige
Medborgare iSverige[2]
SysselsättningFlöjtist, fagottist, cellist, operasångare
ArbetsgivareKungliga Hovkapellet (1808–1820)[3]
Gustavianska operahuset (1812–1844)[1]
Kungliga Hovkapellet (1820–1823)[4]
Kungliga Hovkapellet (1823–1838)[3]
SläktingarJohan Conrad Preumayr (syskon)
Frans Preumayr (syskon)
Redigera Wikidata

Preumayr kom till Sverige 1805 tillsammans med sina båda bröder Frans och Johan Conrad och anställdes i Hovkapellet 1807 där han blev kvar till sin död. Då han trakterade ett flertal instrument tjänstgjorde han även som violoncellist och flöjtist. Alla tre bröderna blev tidigt invalda i Par Bricole där de införde den flerstämmiga sången A cappella tillsammans med Edouard Du Puy. Han var även anställd som aktör och sångare (bas) vid Operan och Dramaten.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Fredrik August Dahlgren, Förteckning öfver svenska skådespel uppförda på Stockholms theatrar 1737-1863 och Kongl. theatrarnes personal 1773-1863 med flera anteckningarIngen beskrivning har definierats, Norstedts förlag, 1866, s. 461, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] Sveriges dödbok 1830–2020, åttonde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, Preumayr, Carl Joseph, läst: 6 februari 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Fredrik August Dahlgren, Förteckning öfver svenska skådespel uppförda på Stockholms theatrar 1737-1863 och Kongl. theatrarnes personal 1773-1863 med flera anteckningarIngen beskrivning har definierats, Norstedts förlag, 1866, s. 543, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Fredrik August Dahlgren, Förteckning öfver svenska skådespel uppförda på Stockholms theatrar 1737-1863 och Kongl. theatrarnes personal 1773-1863 med flera anteckningarIngen beskrivning har definierats, Norstedts förlag, 1866, s. 547, läs online.[källa från Wikidata]