Wikipedia

Carl Hjortberg

Carl Fredrik Hjortberg, född 7 januari 1848 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm, död 27 maj 1897 i Göteborgs domkyrkoförsamling, var en svensk skådespelare, sångare och sångpedagog.

Carl Hjortberg
Carl Hjortberg, 1870-tal.
Carl Hjortberg, 1870-tal.
FöddCarl Fredrik Hjortberg
7 januari 1848
Hedvig Eleonora församling, Stockholm, Sverige Sverige
Död27 maj 1897 (49 år)
Göteborgs domkyrkoförsamling, Göteborg, Sverige Sverige
MakaElisabeth Hjortberg
(g. 1876-1897, hans död)
BarnNils Mauritz Bertrand Hjortberg (1885-1974)
FöräldrarJohan Fredrik Hjortberg och Christina Sandberg

Biografi redigera

Hjortberg var son till musikern Johan Fredrik Hjortberg och hans hustru Christina Sandberg.[1] Efter avslutad skolgång fick han arbete på en mäklarfirma, där han inte trivdes. Han var elev vid Kungliga Musikaliska Akademien och Kungliga Teatern 1871—1873. Sommaren 1873 scendebuterade han i en större roll som Marcassou i Tjufskyttarne på Djurgårdsteatern. Säsongen 1873-1874 var han hos Wilhelm Åhmans sällskap i Göteborg. 1874 följde han med Åhman till Stockholm och Nya teatern.[2] Senare var han verksam vid Stora teatern i Göteborg.

Efter femton år hade Hjortberg tröttnat på scenlivet och började arbeta som sånglärare.[3] Han var känd för sin musikaliska begåvning. Från 1891 var han musikrecensent i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Bland hans roller kan nämnas Horace i Den svarta dominon, Sylvain i Villars dragoner, Räfklo i Målaren och modellerna, Farinelli, Montedafior i Frihetsbröderna, Ange Pitou i Madame Angots dotter, Markisen i Lustiga kriget, Grenicheux i Cornevilles klockor o. Grégoire i Niniche.

Han gifte sig 1876 med skådespelaren Elisabeth Wretmark. Paret hade inga biologiska barn, men tog sig en fosterson, Nils Mauritz Bertrand, född 1885 i Danmark.[4]

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1871 Andre Svennen Kristina Gyllenstjerna
Mathilda Lundström		 Kungliga Dramatiska Teatern
En man af Folket Drottning Filippa
Gabriel Lagus		 Kungliga Dramatiska Teatern
1872 Andra Officern hos Wilhelm af Oranien Allt för Fosterlandet!
Victorien Sardou		 Kungliga Dramatiska Teatern
Anförare för vakter Romeo och Julia
William Shakespeare		 Kungliga Dramatiska Teatern
En officier Konung Richard den Tredje
 William Shakespeare		 Kungliga Dramatiska Teatern
1873 Marcassou Tjufskyttarne
Jacques Offenbach, Henri Charles Chivot och Alfred Duru		 Djurgårdsteatern[5]
1875 Farinelli Farinelli, eller Kungen och sångaren
Jules-Henri Vernoy de Saint-Georges, Auguste Pittaud de Forges Adolphe de Leuven		 Edvard Stjernström Nya teatern[6]
Hans En skördefest
Eduard Devrient och Wilhelm Taubert		 Nya teatern[7]
Den girige
Molière		 Nya teatern
Edmond Fästningen i Boston eller De tre arrestanterna
Emmanuel Dupaty		 Nya teatern[8]
Jean Jean och Fanchette
Eugène Déjazet		 Nya teatern[9]
1876 Hurtig De löjliga mötena
Nicolo Isouard och François-Benoît Hoffmann		 Nya teatern[10]
Ange Pitou Madame Angots dotter
Charles Lecocq, Louis-François Clairville, Victor Koning och Paul Siraudin		 Nya teatern[11]
1877 Bedragare och bedragne
Parainetes		 Nya teatern[12]
1878 De Navailles Lilla Nanette
Eugéne Scribe		 Nya teatern
En frestelse
Gustav von Moser		 Nya teatern
Michel Perrin
Mélesville och Charles Duveyrier		 Nya teatern
Lille hertigen
Charles Lecocq, Henri Meilhac och Ludovic Halévy		 Mindre teatern[13]
1879 Joaquino da Rita Durao Sjökadetten
Richard Genée och Camillo Walzel		 Mindre teatern
Orfeus Orfeus i underjorden
Jacques Offenbach, Hector Crémieux och Ludovic Halévy		 Mindre teatern
1881 Rigobert, sergeant Musketörerne i Klostret
Louis Varney, Jules Prével och Paul Ferrier		 Mindre teatern[14]
Löjtnant Stolpe Under förmälningshögtidligheterna
Frans Hedberg		 Mindre teatern[15]
Gontran Pariserliv
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy		 Mindre teatern[16]
Grefve Dom Clunkar y Alesraza Frihetsbröderna
Jacques Offenbach, Henri Meilhac och Ludovic Halévy		 Mindre teatern[17]
1882 Maximilian Morrel Greven av Monte Christo
Alexandre Dumas den äldre		 Mindre teatern[18]
Steipann Sidorewitsch Bieloscurim, en sergeant Fatinitza
Franz von Suppé, Friedrich Zell och Richard Genée		 Mindre teatern[19]
Carl Thorell Öregrund-Östhammar
Selfrid Kinmanson		 Mindre teatern[20]
Pascariello Carbonanerna
Carl Zeller och Moritz West		 Mindre teatern[21]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Hedvig Eleonora kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/SSA/0006/C I/20 (1841-1850), bildid: C0054309_00236, sida 446
  2. ^ ”Stockholms-Nyheter”. Dagens Nyheter: s. 1. 23 februari 1874. https://arkivet.dn.se/tidning/1874-02-23/2789/1. Läst 30 december 2020. 
  3. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 1. 29 maj 1897. https://arkivet.dn.se/tidning/1897-05-29/9855B/1. Läst 30 december 2020. 
  4. ^ Sveriges befolkning 1900: Nils Morris Betrand (211753)
  5. ^ ”Stockholms-Nyheter”. Dagens Nyheter: s. 2. 23 juli 1873. https://arkivet.dn.se/tidning/1873-07-23/2609/2. Läst 30 december 2020. 
  6. ^ ”Stockholms-Nyheter”. Dagens Nyheter: s. 2. 4 februari 1875. https://arkivet.dn.se/tidning/1875-02-04/3076/2. Läst 30 december 2020. 
  7. ^ ”Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 15 maj 1875. https://arkivet.dn.se/tidning/1875-05-15/3158B/2. Läst 30 december 2020. 
  8. ^ ”Stockholms-nyheter”. Dagens Nyheter: s. 2. 28 oktober 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-10-28/3298/2. Läst 31 juli 2015. 
  9. ^ ”Stockholmsnyheter”. Dagens Nyheter: s. 2. 17 december 1875. https://arkivet.dn.se/tidning/1875-12-17/3341/2. Läst 31 december 2020. 
  10. ^ ”Teater och musik: Nya teatern”. Dagens Nyheter: s. 1. 28 februari 1876. https://arkivet.dn.se/tidning/1876-02-28/3400/2. Läst 31 december 2020. 
  11. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 2 maj 1876. https://arkivet.dn.se/tidning/1876-05-02/3452/2. Läst 31 december 2020. 
  12. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 12 maj 1877. https://arkivet.dn.se/tidning/1877-05-12/3763B/2. Läst 31 december 2020. 
  13. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 december 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-12-13/7594/2. Läst 29 juli 2015. 
  14. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 24 januari 1881. https://arkivet.dn.se/tidning/1881-01-24/4889/3. Läst 4 januari 2021. 
  15. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 1 oktober 1881. https://arkivet.dn.se/tidning/1881-10-01/5098B/3. Läst 4 januari 2021. 
  16. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 25 oktober 1881. https://arkivet.dn.se/tidning/1881-10-25/5118/3. Läst 4 januari 2021. 
  17. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 27 december 1881. https://arkivet.dn.se/tidning/1881-12-27/5171/3. Läst 4 januari 2021. 
  18. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 30 november 1882. https://arkivet.dn.se/tidning/1882-11-30/5454/3. Läst 8 augusti 2015. 
  19. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 13 september 1882. https://arkivet.dn.se/tidning/1882-09-13/5387/3. Läst 4 januari 2021. 
  20. ^ ”Tidningsannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 15 november 1882. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1882-11-15/5441/3. Läst 8 augusti 2015. 
  21. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 23 november 1882. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1882-11-23/5448/3. Läst 8 augusti 2015. 

Källor redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Carl_Hjortberg&oldid=48678664”