Callosciurus caniceps[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Gray 1842. Den ingår i släktet praktekorrar och familjen ekorrar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig, och populationerna är stabila.[1]

Callosciurus caniceps
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläktePraktekorrar
Callosciurus
ArtCallosciurus caniceps
Vetenskapligt namn
§ Callosciurus caniceps
Auktor(Gray, 1842)
Hitta fler artiklar om djur med

Underarter redigera

Catalogue of Life skiljer mellan 8 underarter:[4]

  • Callosciurus caniceps caniceps (Gray, 1842)
  • Callosciurus caniceps adangensis (Miller, 1903)
  • Callosciurus caniceps altinsularis (Miller, 1903)
  • Callosciurus caniceps bimaculatus (Temminck, 1853)
  • Callosciurus caniceps casensis (Miller, 1903)
  • Callosciurus caniceps concolor (Blyth, 1856)
  • Callosciurus caniceps domelicus (Miller, 1903)
  • Callosciurus caniceps fallax (Robinson and Kloss, 1914)

Beskrivning redigera

Pälsen på ovansidan varierar från gråaktig (med randiga, agoutifärgade hår) till gulbrun. I de nordliga delarna av utbredningsområdet är färgen klarorange under torrtiden, men gråaktig under regntiden. På Malackahalvön är ovansidan fläckigt orangebrun året runt. Buksidan är vanligen silvergrå, men kan ha en dragning åt rödaktigt. Vissa populationer har rödbruna fläckar på buken. Svansspetsen är svart hos den population som lever i Thailand, men grå på Malackahalvön. Kroppslängden är 21 till 24 cm, exklusive den 18,5 till 24,5 cm långa svansen.[6]

Utbredning redigera

Denna praktekorre förekommer i Myanmar, Thailand, på Malackahalvön samt som en separat population i Yunnan-provinsen i Kina. Det antas att arten också förekommer i nordvästligaste Laos väster om Mekong.[1]

Ekologi redigera

Arten vistas vanligen i låglandet men i bergstrakter når den 2 500 meter över havet. Arten förefaller föredra skogar med dipterokarpträd och kraftig, buskartad undervegetation. Den kan emellertid återfinnas i en mängd olika habitat, som plantager och andra odlade områden, nyplanterad skog och trädgårdar.[1]

Individerna är aktiva på dagen och vistas främst i trädkronorna, även om de ibland ger sig ner på marken för att leta mat. Denna består främst av växtdelar som frukter samt en del insekter. De bygger klotformade bon på de övre grenarna på små träd eller buskar.[1]


Källor redigera

  1. ^ [a b c d e] Duckworth, J.W. 2008 Callosciurus caniceps Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 7 april 2016.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/callosciurus+caniceps/match/1. Läst 7 april 2016. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Charles M. Francis och Priscilla Barrett (2008) (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 334. ISBN 978 1 84537 735 9. https://books.google.se/books?id=zWeS8A6nunIC&pg=PA388&lpg=PA388&dq=%22Callosciurus+quinquestriatus%22&source=bl&ots=ekVxkOmF5y&sig=LrqrqyGq8oF51V6VjxclagtjEEg&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwiF4JCc2PzLAhUDBiwKHZH0CZQ4FBDoAQghMAE. Läst 7 april 2016 

Externa länkar redigera