Cacophis harriettae[2] är en ormart som beskrevs av Krefft 1869. Cacophis harriettae ingår i släktet Cacophis och familjen giftsnokar och underfamiljen havsormar.[3][4] Inga underarter finns listade.[3] Artepitetet i det vetenskapliga namnet hedrar tecknaren Harriett Scott som skapade teckningar för flera zoologiska böcker.[4]

Cacophis harriettae
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljGiftsnokar
Elapidae
UnderfamiljHavsormar
Hydrophiinae
SläkteCacophis
ArtCacophis harriettae
Vetenskapligt namn
§ Cacophis harriettae
AuktorKrefft, 1869
Synonymer
Glyphodon harrietae WORRELL 1961
Pseudelaps harriettae BOULENGER 1896
Aspidomorphus harriettae
Hitta fler artiklar om djur med

Arten förekommer i delstaterna New South Wales och Queensland i Australien. Honor lägger 2 till 5 ägg per tillfälle.[4] Habitatet utgörs av skogar med eukalyptusträd och andra skogar samt trädgårdar. Exemplaren gömmer sig i lövskiktet eller under föremål.[1]

För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stabil. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] Shea, G., Venz, M., Wilson, S., Vanderduys, E. & Hobson, R. 2017 Cacophis harriettae . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 14 maj 2023.
  2. ^ Krefft, G. (1869) The Snakes of Australia; an Illustrated and Descriptive Catalogue of All the Known Species., Sydney : Govt. Printer xxv + 100 pp.
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (1 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/cacophis+harriettae/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ [a b c] Cacophis harriettae i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.