CN-stjärna
En CN-stjärna har ovanligt starka cyanogenband i dess spektrum jämfört med andra stjärnor i dess stjärnklass.[1] Cyanogen är en enkel molekyl av en kolatom och en kväveatom, med absorptionsband vid våglängderna 388,9 och 421,6 nanometer.[2] Denna grupp av stjärnor uppmärksammades först i jättar av spektraltyp G och K fastställda 1949 av J. J. Nassau och W. W. Morgan,[3] därefter identifierades 1952 ytterligare 4 150 av Nancy G Roman.[4] De kan särskiljas från bariumstjärnor genom bristen på grundämnen bildade i s-processen och från andra typer av ljusstarka stjärnor genom att övriga särdrag är svaga jämfört med CN-linjerna.[3]
CN-bandens övervikt klassificeras med ett positivt index med steg om 0,5. Ett värde på noll anger en normal stjärna och är inte listad i stjärnklassen, medan toppvärdet på 4 i huvudsak liknar en kolstjärna. Stjärnor klassificerade i MK-systemet med ett CN-suffix anses vara "starka" CN-stjärnor. Därför är 42 Librae en stark CN-stjärna med en klass av K3-III CN2. Ett värde på 0,5 kallas också en marginell CN-stjärna, vilket motsvarar de typiska jättestjärnorna i Hyaderna.[5]
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 24 april 2021.
Noter redigera
- ^ Keenan, P. C.; Heck, A. (juli 1994). ”SMR stars, strong-CN stars, and R stars”. Revista Mexicana de Astronomía y Astrofísica 29: sid. 103–110.
- ^ Schmitt, John L. (3 juni 1970). ”Stars with Strong Cyanogen Absorption”. Astrophysical Journal 163: sid. 75. doi:.
- ^ [a b] Keenan, Philip C. (augusti 1987). ”Spectral types and their uses”. Publications of the Astronomical Society of the Pacific 99: sid. 713–723. doi:.
- ^ Roman, Nancy G. (1 mars 1952). ”The Spectra of the Bright Stars of Types F5-K5”. Astrophysical Journal 116: sid. 122. doi:.
- ^ Keenan, Philip C.; Yorka, Sandra B.; Wilson, Olin C. (juli 1987). ”Recognition and classification of strong-CN giants”. Publications of the Astronomical Society of the Pacific 99: sid. 629–636. doi:.