C/1843 D1
1843 års stora komet, med beteckningen C/1843 D1, var väldigt ljusstark i mars 1843 och kom därför också att kallas Marskometen 1843. Den upptäcktes den 5 februari 1843 och är medlem i Kreutz-gruppen, en familj av så kallade solstrykande kometer som rör sig mycket nära solen. Kometen har i så fall sitt ursprung från kometen X/1106 C1 (1106 års stora komet), som bröts sönder ungefär år 1106.
| C/1843 D1 1843 års stora komet | |
.jpg) En målning av 1843 års stora komet, när den observerades från Tasmanien av den engelsk-australiska konstnären Mary Morton Allport. | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäcktsdatum | 5 februari 1843[1] |
| Beteckningar | |
| Officiell beteckning | C/1843 D1[1] |
| Alternativnamn | 1843 års stora komet, Marskometen 1843 |
| Omloppsbana | |
| Epok: 27 februari 1843 | |
| Aphelium | 128,5293567 AU [1] |
| Perihelium | 0,005527 AU |
| Halv storaxel | 64,2674419 AU |
| Excentricitet | 0,999914 |
| Siderisk omloppstid | 513,00 år |
| Medelomloppshastighet | 0,0019130 |
| Medelanomali | N/A |
| Inklination | 144,3548° |
| Longitud för uppstigande nod | 3,5272 |
| Periheliumargument | 82,6390 |
| Förra perihelium | 27 februari 1843 |
| Nästa perihelium | Okänt |
| Fysikaliska data | |
| Skenbar magnitud | -3 (i maximum) |
Periheliepassagen redigera
När den först upptäcktes tidigt i februari 1843, var den på väg mot perihelium och kom så nära solen som 830,000 km den 27 februari 1843. Vid denna tidpunkt kunde den observeras även i dagsljus, ungefär en grad från solen.[2]
Närmast jorden passerade kometen den 6 mars 1843 och var som ljusstarkast dagen efter, när den nådde ungefär visuell magnitud -3.[2] Den var då synlig från det södra halvklotet.[3] Den sista observationen gjorde den 19 april 1843. Vid denna tidpunkt var detta den komet som observerats närmare solen än något annat objekt.
Kometsvansen redigera
C/1843 D1 utvecklade en extremt lång kometsvans under sin periheliepassage. Den blev drygt 2 AU lång och därmed den längsta uppmätta kometsvansen innan passagen 1996 av Hyakutakes komet. Hyakutakes utvecklade en kometsvans som blev nästan dubbelt så lång. Vid National Maritime Museum i Greenwich, London, finns en målning av den brittiske astronomen Charles Piazzi Smyth, som åskådliggör kometen ljusstyrka och kometsvansens storlek.
Omloppstiden redigera
Beräkningarna för kometens omloppstid har varierat från 512 ± 105 år i den tyske astronomen Kreutz klassiska verk från 1901,[4] 654 ± 103 år (Chodas 2008)[4] och 688 år (JPL Horizon) till 742 år – Chodas 2008 med antagandet att kometen är identisk med X/1106 C1.[4] Men kometen observerades under en tidsperiod av endast 45 dygn, från 5 mars till 19 april, och med så kort observationsserie är osäkerheten så stor att omloppstiden bör sägas vara 600–800 år.[4]
Kometen i musiken redigera
Den mexikanske kompositören Luis Baca komponerade en vals för piano, El cometa de 1843. Den spelades som stycke nummer 13 i Instructor filarmónico, periódico semanario musical, Tomo primero (Mexico, 1843).
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b c] ”C/1843 D1 (Great March comet)” (på engelska). https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=C/1843+D1. Läst 3 juli 2018.
- ^ [a b] Donald Yeomans (1 april 2007). ”Great Comets in History” (på engelska). Jet Propulsion Laboratory/California Institute of Technology (Solar System Dynamics). https://ssd.jpl.nasa.gov/?great_comets. Läst 3 juli 2018.
- ^ ”Great comets in history” (på engelska). Arkiverad från originalet den 22 augusti 2004. https://web.archive.org/web/20040822082440/http://www.phys.canterbury.ac.nz/cas/comets.html. Läst 3 juli 2018.
- ^ [a b c d] Zdenek Sekanina, Paul W. Chodas (2008). ”A New Orbit Determination for Bright Sungrazing Comet of 1843” (på engelska). Astrophysical Journal 687 (2): sid. 1415–1422. doi:. Läst 3 juli 2018.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör C/1843 D1.
